Citat:
Ursprungligen postat av
moshes
ja dottern har naturligtvis också traumatiska upplevelser som påverkar henne.
Men en fosterhemsplacering verkar ju ha varit det bästa för henne.
Vad man kan ana är att systern är arg,bitter o sviken.
Det är ju hemskt att inte fosterfamiljen o dottern hade samarbete med mamman o de övriga syskonen.
Familjemedlemmar ska ju inte splttras bara för att fosterhemsplacering skett med ett barn-det skulle ha samarbetats mellan alla så hade inte dottern känt sig så här utstött o arg.
Det är väl soctanten som inte styrde upp så att mamman o fosterhemsföräldrarna umgicks med alla barnen.Idag skulle nog samarbetet mellan biologisk förälder o fosterhemsfamiljen ha varit prio ett.
Systern verkar ha sitt sätt att se på sin mamma, och kanske kan de ändå mötas och inse att mycket blev fel men att det kan bli bättre.
Att sonen var favorit hos mamman, beror naturligtvis på att de var mera lika i sina personligheter.
Systern har en annan personlighet, och borde kanske ha sansat lite mera i hela denna karusell..
Hej moshes, jag är inte helt säker på att en fosterhemsplacering var bäst för henne. Om hon hade kunnat koppla av vad som hände i hemmet borde det ju varit det. Men jag (och förmodligen en del andra) anser att mamman inte i något avseende har utgått från vad som är bäst för barnen utan tvärt om sett till sitt eget intresse.
Mamman har ju inte i varit resonabel ö.h.t utan istället vänt sig om och gått åt ett annat håll när dottern närmat sig när de var ute. Att grannar kan uppfatta henne som trevlig stämmer säkert, de vet inget om henne. Vi vet trots allt från många olika håll t ex hennes egna föräldrar att hon varit otroligt kontrollerande.
Ingen mer än den närmsta familjen känner henne (då menar jag hennes manipulerande sätt) och just därför ser hon till att de inte kan ha kontakt med varandra. Att jag anser henne vara manipulerande och narcissistisk är ju bara att se vad som hänt de senaste dagarna. Hon hade ju inte en tanke på att söka hjälp utan det var när hon stod inför ett fullbordat faktum som hon började nämna hur dåligt hon och sonen hade mått
den sista tiden. Då vet vi i hur dåligt skick sonen var, vi vet dessutom genom olika uppgifter med vilken kraft hon har kunnat agera när det gagnat henne men inte någon annan.
Jag tror inte att sonen var mer lik henne i personligheten utan han fick en roll redan vid födseln då det bestämdes att han var den döde storebroder som återföddes.
Vi vet hur hon skar av banden mellan sonen och andra släkting t.o.m med syskonen, hon var fullständigt ointresserad av sina döttrar det finns ingenting som visar något annat. Bara det är oehört remarkabelt. Tänk dig själv hur styrd sonen varit redan från födseln som den reinkarnerade storebrodern. Det är alldeles fruktansvärt när man tänker på det.
Nej, jag anser inte att systern skulle lugna ner sig. Om systern inte hade ingripit nu vad skulle då hända? Att systern är/var frustrerad och arg är för mig en självklarhet. Hon har sett detta elände sedan hon var liten. Sedan på samma sätt som vi säger i andra sammanhang att "bara" för att hon har varit BO en gång ger inte henne rätt att behandla omgivningen som hon vill. Vilket hon faktiskt gjort. Hon verkar ju inte ointelligent när det gäller att klara sig ur knipor utan hon finner sig snabbt och berättar varför allting är sådant kaos. Tänk på hur hon lämnade sin son, med knappt någon mat i uselt skick medans hon var på sjukhus.
Hon har hela tiden gjort det som är bäst för henne, det hon vill, det hon mår bra av utan en tanke på andra.
