Citat:
Jag är sjuksköterska och har tänkt på det hela lite ur ett ”medicinskt perspektiv.”
Jag tror modern haft en hel del psykisk ohälsa, som varit uppe i tråden redan. Detta går då klart ut över sonen som ”hjärntvättas” från tidig ålder. Sedan externa faktorer att hon förlorar ett barn och en make, blir en utlösande faktor för ytterligare försämring där hon vill ”skydda och rädda” det hon har kvar. Hon är rädd för omvärlden/samhället, vilket smittar av sig på sonen. Dörren behöver inte låsas efter ett tag, han är inlåst ändå.
Dessa bensår måste givit en enorm stank. Har själv bevittnat liknande ben, och det ser inte vackert ut och lukten är, som den anhörige beskrev, ”rutten”.
Tror inte heller det varit så här illa från början, utan eskalerat med tiden. Alltså ”skräckfilm” etc, jo visst, men inte från dag ett.
Mannen måste utvecklat brist på diverse näringsämnen med tiden. I takt med att modern försämras, försämras även kosten. (Mot slutet leder detta till färdiga produkter som en burk makrill och chips.) Så klart även brist på D-vitamin, vilket egentligen är ett hormon vi själva kan skapa med rätt ljusförhållanden. Brist på D-vitamin kan leda till parodontit, och tänderna lossnar en efter en med tiden.
Ingen cirkulation (från rörelse) och vettig näring ger med tiden bensår. Började säkert litet, men oförmåga att själv sköta dessa (eller söka vård) ger snabbt galopperande försämring. Infektioner och nekros (han var svart o grå runt ena vaden, vilket säkerligen var nekros)
Att han opererades när han kom in har jag också funderat en del på. Kan inte vara mycket annat än att amputera benen. För utifrån vad jag läst verkar benen vara så pass illa att de inte går rädda. Att göra andra operationer med dessa ben, hade man nog valt att vänta med, åtminstone tills han fått antibiotika ett par dagar.
Det var mina teorier det 😀
Jag tror modern haft en hel del psykisk ohälsa, som varit uppe i tråden redan. Detta går då klart ut över sonen som ”hjärntvättas” från tidig ålder. Sedan externa faktorer att hon förlorar ett barn och en make, blir en utlösande faktor för ytterligare försämring där hon vill ”skydda och rädda” det hon har kvar. Hon är rädd för omvärlden/samhället, vilket smittar av sig på sonen. Dörren behöver inte låsas efter ett tag, han är inlåst ändå.
Dessa bensår måste givit en enorm stank. Har själv bevittnat liknande ben, och det ser inte vackert ut och lukten är, som den anhörige beskrev, ”rutten”.
Tror inte heller det varit så här illa från början, utan eskalerat med tiden. Alltså ”skräckfilm” etc, jo visst, men inte från dag ett.
Mannen måste utvecklat brist på diverse näringsämnen med tiden. I takt med att modern försämras, försämras även kosten. (Mot slutet leder detta till färdiga produkter som en burk makrill och chips.) Så klart även brist på D-vitamin, vilket egentligen är ett hormon vi själva kan skapa med rätt ljusförhållanden. Brist på D-vitamin kan leda till parodontit, och tänderna lossnar en efter en med tiden.
Ingen cirkulation (från rörelse) och vettig näring ger med tiden bensår. Började säkert litet, men oförmåga att själv sköta dessa (eller söka vård) ger snabbt galopperande försämring. Infektioner och nekros (han var svart o grå runt ena vaden, vilket säkerligen var nekros)
Att han opererades när han kom in har jag också funderat en del på. Kan inte vara mycket annat än att amputera benen. För utifrån vad jag läst verkar benen vara så pass illa att de inte går rädda. Att göra andra operationer med dessa ben, hade man nog valt att vänta med, åtminstone tills han fått antibiotika ett par dagar.
Det var mina teorier det 😀
Det här var mina första tankar runt fallet när det kom ut i media. Jag har tänkt mycket på det (o läst mycket!) de senaste dagarna. Mediahysterin, olika perspektiv och livsöden. Känns som jag inte var helt fel ute från början ändå. Sen har det ju kommit lite nya uppgifter t.ex. att det faktiskt inte var ngn operation utan att man började med antibiotika. Det lät mer vettigt. Tror dock inte systern ”hittat på” att han skulle opereras utan hon fick säkert massa information på en gång och i en mening som ”ja, annars kan det ju bli operation av dessa ben”, så hör bara systern (i sitt chockade tillstånd) ordet ”operation” vilket hon för vidare till åklagare/media. Inte ovanligt att patient o anhöriga i ett stressat läge hör det ord som skrämmer mest eller behövs mest, även helt taget ur sitt sammanhang. Ofta kan det vara ord som ”död”, ”tid kvar” ”operation” eller ”överlevnad”. Ja, ni fattar 😅
I alla fall, jag har tänkt mycket på ”varför blev det så här?” och ”går det undvika?”
Chanserna för att förhindra liknande livsöden hade så klart ökat ju snabbare denna familj fångats upp av vårt skyddsnät. När sedan alla, även BO är myndiga så är chanserna ganska små och minskar för varje dag.
Vi här i Sverige lever ju i ett individualiserat samhälle där den etiska principen ”autonomi-principen” väger mycket tungt. Vill mannen bo hos sin mor (även om det inte är det bästa för honom, kanske till och med skadligt) så är det mycket svårt att inte ta största hänsyn till hans egna vilja.
Andra länder har andra typer av samhällsformer, där individens vilja inte alls väger lika tungt. Där är det snarare principen om ”göra gott/ inte skada” som går först. Familj och släkt har mer insyn i och påverkan på den enskilde.
Kanske hade denna situation och MÅNGA liknande (för att leva i misär är långt ifrån ett undantagsfall) kunnat undvikas i ett samhälle där autonomiprincipen inte vägde lika tungt. Då hade det varit svårt för mamman och sonen att avskärma sig från övrig släkt och från samhället.
Så frågan är ju vilken typ av samhälle vill vi leva i? Och vilka etiska principer ska väga tyngst? Vill vi offra (delar av) vårt självbestämmande för att hindra liknande tragiker? Eller ska vissa (svaga) offras för att vi ska få bestämma själva?
Lite klurig fråga där åsikterna säkert går isär, även här på FB 😉
