Citat:
Ursprungligen postat av
Kalmar2004
Mm, det är det jag menar.
Från det att pojken var 12 till han blev 18 så kunde ju soc säkert göra något med det var ju så länge sedan. Sen är det ju osäkert hur situationen var dessa år men jag är övertygad om att det var ganska normalt bortsett från att han inte gick i skolan.
Det är ett tragiskt fall där två personer med psykiska problem valt att isolera sig men samtidigt så finns det ju ögonvittnen som sett mannen spela fotboll i området senast i somras.
Jag är övertygad om att det kommer fler vittnen som genom åren sett och umgåtts med mannen och att misären i lägenheten tillkommit senaste månaderna då mamman blev sjuk och/eller de valt att isolera sig totalt när mamman blev sämre.
Barnvakten har ju haft kontakt med familjen under många år och vittnar ju om en utveckling som ligger nära det du säger.
Ur Aftongbladet
Vad hade mamman för roll i isoleringen enligt dig?
– Hon var också ett offer. Hon gjorde som pappan sa till henne. Han bröt ner båda två. Sedan fortsatte hon isoleringen från samhället, säger hon.
Han har inte varit inspärrad
Varför upphörde hon inte med det när pappan dog?
– Jag tror inte att hon förmådde det helt enkelt.
Kvinnan tycker att bilden av att mannen skulle ha varit inspärrad är felaktig.
– Han har varit ute. I somras såg jag honom spela fotboll på fotbollsplanen på kvällarna. Vi sa hej till varandra, men inte mer.
Hon fortsätter:
– Han kunde komma och gå från lägenheten. Men jag är övertygad att han varit väldigt beroende av mamman.
Hon har också försökt få hjälp till dem:
Kvinna drar sig till minnes att mamman och sonen besökte henne 2006. Mamman ville då att hon skulle hjälpa henne med att intyga för myndigheter att sonen var i fortsatt behov av sjukpensionering.
– Jag ringde då till psykiatrin här i kommunen och berättade att jag var orolig för familjen. De svarade att eftersom han är myndig kan de inte göra så mycket. Men jag minns det som att de sa att de skulle följa upp det. Jag har också ringt till socialen och berättat att jag varit orolig.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/eKz13Q/det-finns-fler-offer-an-sonen-i-det-har
Det handlar om två utsatta människor - där isoleringen började när pojken föddes och skedde p g a pappan/maken. Hon förmådde sedan inte skaka av sig och bli "vanlig" när maken dog, utan har levt kvar i den tillvaro han skapade och likadant har det blivit för sonen.
Skall man söka syndabockar i detta så är det inte kvinnan, utan samhällets ovilja och oförmåga att kliva in i situationer liknande denna.
Tänker också på Ystadsbarnen - där barnen flyttar hem till isoleringen igen så fort de blir myndiga. Att leva i en situation som är onormal för andra innebär inte att den inte normaliseras för dem som befinner sig i den.
Jag hoppas både mamman och sonen får adekvat hjälp nu.