Haninge 2020: mor och vuxen son levt isolerade i lägenhet i 28 år

Hur det än är, vilken tragisk situation som ligger bakom med pappan etc så fråntar det inte mammans ansvar över sonen. Misshandlar min man mig och/eller min son så brister jag i mitt föräldraansvar om jag inte gör något åt det.

Även om man själv är ett offer så ger det inte en rätten att själv begå övergrepp. För hur det än är, så har man brustit i att uppfylla skolplikten och andra vitala omvårdnadsbehov för pojken.

Men det är säkerligen inte åtalbart utan preskiberat numera.

Har intervjun sänts ännu? Började lyssna nu och orkar inte lyssna igenom hela om det redan sänts.

Det blir väldigt intressant när FUP är klar och man kan se bilder hur det såg ut i bostaden.

Kommer det någon FUP när det inte blir något åtal? Jag vet inte.

Ett hembesök från soc borde ha visat att allt inte stod rätt till. Dottern/systern har ju larmat och kämpat.

Men NÄR gjordes detta?

Om soc gjorde ett hembesök och mannen var under 18 så kanske det hade funkat men inget tyder ju på att det var vid denna tid dottern försökte larma.

Inget tyder ju heller på att mannen legat med bortruttna tänder och såriga ben i 28 år.

Gör Soc ens något om de får larm om att två vuxna lever i en stökig lägenhet och själva väljer att isolera sig?

Och du försvarar människor som misshandlar barn så länge de inte blir upptäkta?

Det hon gjort är förkastligt, oavsett omständigheterna. Det är inget som går att skylla på något eller någon annan och allra minst på sonen.

Nu när saker har kommit fram i ljuset är det dock hans liv hans eget ansvar som vuxen - sen är det väl frågan om han klarar av det pga den psykiska tortyren han utsattes för för 25+ år sedan.

Nej, de kan erbjuda stöd -- men det är ju knappast något som sker bara för att de uppmärksammats på ett problem. Tvärtom brukar människor få ansöka om hjälp och hoppas på att det beviljas - vilket ofta inte sker.

ja börjar man tänka efter och rannsaka sin egen omgivning, så finns faktiskt söner som förblivit kvar hos mamma, hur allt detta startat är ju knorren, men när väl åren går så ser omgivningen på det hela som praktisk lösning eftersom sonen saknar kraft att skaffa sig ett vanligt självständigt liv, och mamman får sällskap och kan dessutom ha kvar mammarollen, båda har fördelar, men så klart är det dålig lösning om någon av parterna är olycklig, efter så många år tillsammans med sin mamma så kan man ju tänka sig att sonen uppskattar det livet
och inte inser om det är fel sorts liv
omgivningen kan ju tycka annorlunda, men om han är nöjd med nuvarande liv så vad kan systern göra då?
Han är ju inte omyndigförklarad.
Nu blir väl sociala inkopplad, och de kommer ju erbjuda sin kontakt, det är frivilligt förståss.
Vill sonen ha en egen bostad så lär han få detta.
Hur mamman påverkat eller inverkat att situationen blivit så här, är svårt att veta i efterhand.
Systern ser på sitt sätt, och hennes bror ser sin situation på annat sätt.
Ska systern bli den nya personen som ska styra broderns tillvaro.
Systern pekar ut sin mamma som orsaken till att brodern blivit kvar hos mamman
jag tycker mig ana att systern vill själv styra och ställa över huvudet på sin bror. Tyvärr.

Mm, det är det jag menar.

Från det att pojken var 12 till han blev 18 så kunde ju soc säkert göra något med det var ju så länge sedan. Sen är det ju osäkert hur situationen var dessa år men jag är övertygad om att det var ganska normalt bortsett från att han inte gick i skolan.

Det är ett tragiskt fall där två personer med psykiska problem valt att isolera sig men samtidigt så finns det ju ögonvittnen som sett mannen spela fotboll i området senast i somras.

Jag är övertygad om att det kommer fler vittnen som genom åren sett och umgåtts med mannen och att misären i lägenheten tillkommit senaste månaderna då mamman blev sjuk och/eller de valt att isolera sig totalt när mamman blev sämre.