Haninge 2020: mor och vuxen son levt isolerade i lägenhet i 28 år

Fast det är nästan 30 år sedan det hände! Att komma dragandes med det nu är bara för sjukt. Det man undrar över är hur de levde för typ 20 år sedan, när hon var 50 och han 20. Skulle inte förvåna mig om hon faktiskt låste in honom då, fysiskt sett. Nu behöver hon det inte längre.
Det var ungefär liknande med Natasha Kampusch eller vad hon hette. Till slut behöver inte kidnapparen låsa in sitt offer längre, när det har gått tillräckligt lång tid. Finns fler exempel på det, hur de lättar på isoleringen.

Spirituell och filosofisk var ju även södermannen, John Svahlstedt (våldtäktsman och pedofil). Verkar vara något med dessa flumskallar.

Jag tänker på systern och förtal. Skola och socialtjänst är preskriberade.

Denna cirkus har på sätt och vis gjort sonens situation värre. Han fick vård för såren men står nog ännu mer utan familj idag.

Vilken vändning, från Fritzl-vibbar till ett mycket sorgligt och miserabelt livsöde. Hoppas familjen får hjälp och frid framöver.

Det har du helt rätt i. Även mexikanen, som så sent som häromdagen dömdes vid Malmö tingsrätt för att ha utsatt sin hyresvärd för grovt sexuellt våld, var ”spirituell och filosofisk”.

Och sen är det faktiskt så att hon avfärdat hjälp. När det gäller både socialen försäkringskassan som ville kolla upp sonen. Det har hon haft energi till och lyckats med!

Med tanke på att de tror på spöken och andar, kanske de känt sig hemsökta och övervakade av den tyranniske fadern?

Men hur kunde det då ändras nu när hon uppsökte sjukvården självmant till sig sj. Men inte sjukvård för sin son som behövde det? Men den hemsökta kanske bara ögon för hennes son

Vilket jävla skitsnack. Så för att hon blev utsatt för misshandel så ska hon utsätta sin son för det också? Jävla toka!
Så jävla svårt är det inte. Typiskt att hon skulle släppas fri. Om det vore omvända roller så hade det sett annorlunda ut. Men sen är svenskar hycklare.

Bra iakttagelse....hon verkar inte alltför tafatt när det gäller att be om hjälp. Hade en granne i en Sthlm-förort som som påminner om mor-sonparet: Sonen med diagnos, bor i stort lägenhetskomplex med bidrag. Huvudsaklig aktivitet utanför hemmet verkar vara att gå till närmsta livs och handla.

Den paranoid mamman påverkar sonen, som blir rädd för omgivningen. Hon tror att syrianska maffian spionerar på henne, att hyresvärden installerat den nya spisen för att ta livet av dem m.m. Samtliga persienner nerdragna dygnet runt. Står näck ute på loftgången och röker en dag. Alltid utan pengar. Strul med soss. Verkar konsumerar otroliga mängder läsk. Ombeds handla det viktigaste nån gång: typ påskmust och ett paket cigg. Mamman kommer in en tidig morgon och vill ha en kopp kaffe då elbolaget stängt av elen p g a obetalda räkningar.

Men vad ska de göra? De sitter hemma för de har inget jobb. De kan inte göra någon aktivitet på fritiden för de har knappt råd med mat. Paranoian gör att de helst sitter inne. Anekdot: mamman sa att hon påpekat för socialsekreteraren att hon fått en ny favoriträtt: havregrynsgröt med citronsaft (fatta, inte ens råd med mjölk). Men enligt henne sa handläggaren då: Vad bra att du hittat något du tycker om!

Jag flyttar ut efter nåt år, men några år senare är jag i området på besök. Träffar mamman på loftgången, hon har tappat många av tänderna, och de som är kvar är brunfärgade och trasiga. Skyller på havregrynsgröten. Alltså, hon var samtidigt snäll och trevlig, jag vill egentligen inte skriva nåt om henne, men historien är nog inte alltför ovanlig.

Samhället hjälper ju dem: de får (efter visst mått av strul i vissa fall), sin månatliga utbetalning, och ett erbjudande om kontakt med psyk. Men där slutar väl också samhällets omhändertagande. Hur de lever är de väl ingen instans som bryr sig om, så länge de inte begår något brott.

Hon är helt klart en kontrollerade människa över sin son och har psykat honom sen han föddes. Han hade inget hopp om inte nån utomstående klev in han var i hennes grepp redan sen han föddes om som sin egen "bror"

Det är systemet som är fel! Som vi utomstående och ser att det inte går rätt till så är det svårt att göra något när inget brott begåtts. Man måste ha lite känsla i att hjälpa folk allt handlar inte om brott som man kan dömas för I brottsbalken utan se människan och deras eget bästa här har gått fel och hjälp behövs.