Citat:
Kom att tänka på det här sorgliga fallet med en kvinna som låg död i en lägenhet i London i över två år: https://en.wikipedia.org/wiki/Joyce_Vincent
Nu är 28 år bra mycket längre tid, speciellt när personen i fråga faktiskt lever, men jag tror att det ska jävligt mycket till innan gemene man börjar ana oråd. För egen del har jag grannar jag aldrig stött på i trapphuset eller ens sett. Om det nu mot all förmodan inte luktat i trapphuset så har det kanske inte funnits andra anledningar till misstänksamhet hos grannarna.
Sedan tror jag de som inte gjort det än bör läsa Expressens artikel, gärna mellan raderna.
Det framgår av släktingen att hon länge misstänkt att mamman brutit ned sonen psykiskt och att hon lyckats manipulera samhället i alla år. Mannen kunde "bara med stor ansträngning stå på benen", vilket talar emot att han skulle vara invalidiserad som vissa haft teorier om. Dessutom, hur lätt är det att prata om man inte har några tänder kvar? En grotesk detalj som många verkar ha missat.
Föreställ er hur många som mår psykiskt dåligt av att ha behövt "isolera" sig här i Sverige under pandemin, trots att samhället är öppet, vi kan gå och handla, hålla kontakt med anhöriga via sms, telefon- och videosamtal och i många fall fortfarande träffas. Finns många fullt fungerande vuxna som blivit deprimerade av att periodvis leva så mars-december. Tänk då att från 12 års ålder och 28 år framåt, utan att ha haft kontakt med andra människor, leva totalt isolerad från omvärlden med en mamma som beter sig såhär:
Det där skulle bryta ner vilken människa som helst, även en som är frisk i grund och botten. Morsan är givetvis psykiskt sjuk, men hon har trots allt varit skicklig nog att hålla detta hemligt i nästan 30 år, med allt vad det innebär med BRF, myndigheter o.s.v. Tror knappast hon är dement.
Länge sedan något berörde mig så illa som den här nyheten. Fyfan
Nu är 28 år bra mycket längre tid, speciellt när personen i fråga faktiskt lever, men jag tror att det ska jävligt mycket till innan gemene man börjar ana oråd. För egen del har jag grannar jag aldrig stött på i trapphuset eller ens sett. Om det nu mot all förmodan inte luktat i trapphuset så har det kanske inte funnits andra anledningar till misstänksamhet hos grannarna.
Sedan tror jag de som inte gjort det än bör läsa Expressens artikel, gärna mellan raderna.
Det framgår av släktingen att hon länge misstänkt att mamman brutit ned sonen psykiskt och att hon lyckats manipulera samhället i alla år. Mannen kunde "bara med stor ansträngning stå på benen", vilket talar emot att han skulle vara invalidiserad som vissa haft teorier om. Dessutom, hur lätt är det att prata om man inte har några tänder kvar? En grotesk detalj som många verkar ha missat.
Föreställ er hur många som mår psykiskt dåligt av att ha behövt "isolera" sig här i Sverige under pandemin, trots att samhället är öppet, vi kan gå och handla, hålla kontakt med anhöriga via sms, telefon- och videosamtal och i många fall fortfarande träffas. Finns många fullt fungerande vuxna som blivit deprimerade av att periodvis leva så mars-december. Tänk då att från 12 års ålder och 28 år framåt, utan att ha haft kontakt med andra människor, leva totalt isolerad från omvärlden med en mamma som beter sig såhär:
Det där skulle bryta ner vilken människa som helst, även en som är frisk i grund och botten. Morsan är givetvis psykiskt sjuk, men hon har trots allt varit skicklig nog att hålla detta hemligt i nästan 30 år, med allt vad det innebär med BRF, myndigheter o.s.v. Tror knappast hon är dement.
Länge sedan något berörde mig så illa som den här nyheten. Fyfan
En berättelse som är vanlig, det är därför som smutsgrisar dör i bråte. Ingen räddar en lortis. Det är för jobbigt... sen om det finns ett barn som blir hemmasittare så är det lättast för skolan att inte bry sig. Alla tar genvägar i jobbet och därför kan det sluta så här.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera