Meningen med livet - samlingstråd

Lida utan smärta kan jag gå med på utan vidare. Smärta utan att lida är svårt mer än mycket korta stunder.

Meningen med livet är exakt den vi vill. Begreppet "mening" existerar bara hos människan. Såvitt vi vet så är det enbart människor i hela universum som värderar saker som meningsfulla. Människan är alltså det som ger universum "mening" eftersom vi är de enda som definierar "mening". Alla spekulationer om andra intelligenta livsformer i universum som skulle kunna definiera mening är helt irrelevanta eftersom det inte finns ett enda bevis för att de existerar. Människan, genom att ensam definiera begreppet mening, är alltså meningen med(eller i) universum och meningen med att leva bestämmer varje mänsklig individ själv. Mening existerar inte utan människor.

Det munkar gör är egentligen att dom flyttar sitt medvetande från kroppen/sinne -> själen.
Dom blir medvetna om att dom är medvetenhet och inte en mänsklig kropp.
Det är en process där du sakta distanserar dig från tankar, känslor och instinkter.
Du observerar allt detta, istället för att uppleva dom.

Exempelvis kanske du blir arg om någon provocerar dig?
Sen följer du med den känslan och svarar något provocerande tillbaks - per automatik.

En person som har distanserat sig tillräckligt från sin kropp och sinne,
Ser att människo-kroppen svarar med ilska, men observerar endast ilskan, agerar inte på den, och om personen agerar- så gör den det utifrån sitt högre medvetande - oavsett om ilskan existerar i människokroppen under tiden.

Skulle vilja hälla på lite bensin på elden och också hävda att Lidande inte är synonymt med kroppslig smärta , som vi alla gått igenom någon gång hos tandläkaren eller när vi ramlar på ett grusgolv efter en misslyckat basketbollfint.

Lidande är den psykologiska rädslan - För smärtan som redan drabbat oss , och som är en komponent som inte går att välja bort eftersom vi är varelser utrustad med ett nervsystem som varnar genom smärta (Och skyddar oss från att helt totalt kvadda os själv fysiskt , gå hem och läka såren, eller åka till sjukhuset)

Lidandet orsakas när vårt mänskliga psyke löper amok och jagar oss i en spiral av metavärden , men även då är korrelationen perfekt. Som det sas innan alldeles nyss här i tråden . Vi väljer lidande när våra egon är tillräckligt utvecklade och frisläppta att agera på egen hand och börjar ta över ruljansen i vårt agerande och reagerande.

Lyckligtvis är lidande , extremt väl mottaglig för meditationer ,kreationer och reflekterande över att man inte är en avskuren egen entitet utan hopp, utan svaret är ju helt självklart att inse att vi alla delar dessa tankar. En övning att försöka se bort ifrån sitt eget lidande och kanske komma till insikt att det är ett universellt kors som hela mänskligheten bär. Det är ett arv.

Så i andevärlden finns alltså både själar som slutat inkarnera för att de har lärt sig allt de behöver (genom att leva på jorden) och själar som är mer eller mindre korkade eftersom de inte inkarnerat ännu?

Du duckade mitt förra inlägg och jag undrar fortfarande när det här började. Homo sapiens? Neanderthalarna? Cro-magnon?

Exakt. Lidande är en bi-produkt utav att identifiera sig med sitt ego.
Det är enbart egot som känner smärta, det är enbart egot som har en överlevnadsinstinkt.

Ens medvetande tar aldrig skada, det är enbart när man inbillar sig att man kan det(exempelvis inbillar sig att man är en människa) som man upplever fantomsmärtor.

Jorden är ett första steg. Det krävs inkarnationer på mer avancerade planeter/civilisationer för att nå ett steg där man slutar inkarneras.

Jag duckade inte ditt inlägg.
Jag förklarade att det här startade samtidigt som Universum.
Man skapade Universum enbart för att kunna inkarnera i det.

Alla djur och växter har en Själ som inkarnerar i dom.
Ett djur/organisk levande varelse överlever inte utan att man skjuter in livs-energi i dom.

Är det något du har läst någonstans eller? Hur har du kommit fram till det?


Förtydliga det fetade. Och jag undrar, om jorden är ett första steg så har ingen kunnat inkarnera de första 12-13 miljarder åren eftersom livet på jorden inte uppstått då? Om universum uppstod pga att det skulle gå att inkarnera i, varför inte starta med färdiga planeter? Varför låta det gå 10 miljarder år innan jorden ens påbörjades?


[/quote]
Ok, så det finns myrsjälar och tulpansjälar. Som reinkarnerar? Verkligen? Myror som ansamlat god karma får ett bättre liv nästa gång? Hur samlar blommor karma?

Okej. Jag noterade samma problem som användaren nedan:

Man kan inte enbart inkarnera i människor.
Dock är människor lägsta nivå för själv-medvetenhet-uppmärksamhet.
Innan man inkarnernar som en människa, saknar man själv-medvetenhet i dom former man inkarnerar.

Jag måste förklara en sak för att du ska förstå relationen mellan det organiska och andevärlden.
Det som sker på andevärlden - manifesterar sig i Universum.
{Allt sker i andevärlden först - sedan i Universum}
För 200.000 år sedan, var själarna på Jorden mycket mer primitiva.
Allt medans dom har utvecklats - har även mänskligheten utvecklats.
Om man bara kollar 2.000 år tillbaks, så var människan kannibaler.
Idag anses det vara vedervärdigt och något du känner är fel inombords.
Detta är en själslig utveckling som manifesterar sig i mänsklig psykologi.

Relationen mellan andevärlden och det organiska finns överallt.
Exempelvis så har varje planta på jorden, en motsvarande Själ.
Själen/Anden bakom svampen "Chaga" har väldigt mycket kunskap om tredje ögat.
Och du kan fråga den anden om drömmar osv.
Detta manifesterar sig i svampen i form utav att svampen innehåller melanin.
Melanin omvandlas till melatonin automatiskt i hjärnan.

Ett annat exempel på när andevärlden manifesterar sig fysiskt.
Om ditt medvetande befinner sig i shock, så skapar hjärnan signaler att producera stress hormoner.

Är inte egot den funktion som möjliggör för en organism att "identifiera" sig öht?

Vad ska man annars identifiera sig med?

Alltid lika skönt att såga en buddhist genom att utklassa den i koan

ALLA religioner är bullshit ok?

Så är det ju.

"Meningen" kan fyllas på i precis hur många definitioner som helst.

Jag är också för att man kan skippa ordet "Meningen" det bara ställer till huvudbry eftersom det aldrig någonsin kan defineras och stadfästas . Det var allt enklare förr i tiden när vi var prevetenskapliga bönder som brukade jorden och alla hade sin fasta ( ofta smått fascistiska) åsikt om "Meningen" Då fick man svar på att : "Man skall frukta gud" eller " Helvetets eldar äter upp de otrogan"


Men, om man istället koncentrerar sig på ordet "Liv" och bryter loss den från ordet "Mening" Finns det ändå inte intressanta tolkningar att göra då istället.

Bi är ju ändå biologiska varelser som delar 99,99% arvsanlag med varandra och har funnits i över 200 000 år. Något måste väl förena oss i begreppet " liv"