Citat:
Ursprungligen postat av
Favoritgame
Svenska föräldrar lämnar väl över sina barn till dagis vid 1 års ålder för att kunna jobba? Tror snarare att barn med au pair kan ha en tryggare och mer avslappnad miljö.
Du har noll koll på vad det innebär att ha bebisar och småbarn. Du verkar inte heller veta vad dagis är för något. De är där endast dagtid medan man är på jobbet. Om du inte visste det så har feminismen tvingat fram ett samhälle där båda måste arbeta för att ekonomin ska gå ihop.
Det som är absolut jobbigast med småbarn är sömnbristen. Får man ett barn som inte sover bra så kan det göra dig så trött att du blir sjuk. Det är en trötthet som inte är av denna värld. När vi hade fått vårt första barn hade jag en period i början där jag var konstant trött i minst ett halvår. Jag var så trött att jag fick svårt att sova. Tröttheten grävde sig in i kroppen och jag fick ont i muskler och leder. Det var ångest. Vissa kvällar gick vi och la oss klockan 20.00 för att orka med. Hade jag haft råd hade jag hyrt in en natt-nanny men idag är jag glad att vi klarade det själva. Det har definitivt skapat ett starkare band till vår son än om någon annan fått betalt för att vara vaken på nätter och tidiga morgnar.
Vår son har nämligen alltid vaknat mellan 05.00 och 06.00. Han gör det fortfarande men nu är han 9 år och kan sköta sig själv och väcker inte oss. När han var liten vaknade han även minst en gång per natt och var vaken allt från 15 minuter till ett par timmar. Tänk dig själv att sova mellan 22.00-00:30, vara vaken till 02:00 och sen väckas 05:15... Och så upprepar du det i månad efter månad. Dagis är en jävligt klen tröst då kan jag säga.
När barnet har magsjuka, feber osv så får det inte vara på dagis. Då måste man som förälder vara beredd på dålig sömn, nerspydda sängar, soffor, mattor, bilar osv. Barn spyr där de sitter. De letar inte upp en hink eller går till toaletten direkt. Har barnet feber så kan det sova mycket på dagen men sen vara hur pigga som helst på natten. Är också svinkul. Sen ska det tjafsas med frugan om vem som ska vabba.. Det ska komma syrliga pikar från jobbet "jaså, är det dags nu igen" osv. När de skolas in på dagis är ungarna i stort sett konstant sjuka i månader. Åtminstone har det varit så för oss. Förkylda, dagis några dagar till någon vecka, sen vinterkräksjuka, sen tillbaka en sväng sen förkylning igen... Och så där rullar det på. Finns även skabb, löss, mask...
Att ha barn är bland det jobbigaste man gör här i livet. Det är inte bara barnet och sömnbristen du ska hantera. Du ska komma sams med din fru/man också vilket inte är det lättaste när båda är sura och utmattade. Du ska även sköta ditt jobb, din träning, dina sociala kontakter...
Men egna barn är också det mest fantastiska man som människa får uppleva. Nu är vi igenom "på andra sidan" och har barn som lämnat småbarnsstadiet och nästan aldrig är sjuka längre. De sover bra och vi föräldrar är utvilade. Livet har återvänt. Idag skulle jag inte vilja vara utan de jobbiga åren. Det är de som skapat banden mellan mig och mina barn. Däremot har väl relationen till min fru tagit irreparabel skada. Det är inte som före barnen helt enkelt.
Det går säkert ingen nöd på barnen som har au pair vare sig materiellt eller fysiskt. Men de knyter an känslomässigt till de som tar han om dem. De älskar sin au pair. Jag tror de blir känslomässigt skadade när personen de älskar kanske mest av alla i hela världen helt plötsligt får sparken. Och sen upprepas det mönstret under hela uppväxten. Jag är övertygad om att den människan får problem med otrygghet, svartsjuka, rädd att bli lämnad...