Ideala platser i Sverige när skiten når fläkten?

Jag tror inte städerna blir så lämpliga att återuppbygga i heller, moderna byggnader är inte hållbara utan en massa sårbara system. Återuppbyggnad på landsbygden kommer att skapa nya städer byggda på andra sätt än dagens men det som är stad idag tar längre tid att bli beboeligt. Vissa användbara saker kan dock gå att hämta från städerna när de första månadernas svältplundringar har lagt sig. Matlagren lär vara borta från åtminstone alla synliga lagerbyggnader i städerna men annat som inte går att äta kan användas till återuppbyggnaden. (FB) Tråden för att tillverka delar och ingredienser, länka gärna! (FB) Bevara teknik för framtiden?

Sant.
Gjorde lumpen i de trakterna.
Men faktum kvarstår att man fortfarande är nära Västra delarna av Skåne...om man bor i Östra Skåne.

När SHTF kommer vägarna att korka igen med jättemånga övergivna fordon och det kommer inte att finnas något bärgningssystem. Så det blir inte alls lätt för våldsverkare eller plundrare att ta sig fram. Fördröjningen gör dessutom att eventuella plundrare utan egna matförråd som försökte leva av endast raiding kommer att vara rejält försvagade av svält och därmed inte speciellt stridsdugliga när de väl kommer fram. Vägar täckta av en massa övergivna fordon är som bergig djungel.

Idag tog jag en biltur utmed gränsen mellan Skåne och Kronoberg. Mängder med bra områden, små samlingar med sommarstugor och djupa skogar med jakttorn. Jag skulle kunna tänka mig en stuga i en sådan liten gles samling som BOL samt lära känna övriga stugägare för att se vad det är för folk. Rasar landet hop krävs små samhällen för att föra mänskligheten framåt.

100%

Vet inte om jag missat något men jag har alltid tänkt att Värmland vore bra att gömma sig i. Högt över havet, berggrund och mycket skog. Rätt billigt att köpa mark där också för att vara så pass långt söderut.

En mindre ö är det mest optimala

annars skulle jag väl säga bohuslän

Det sämsta med att försöka gömma sig i skogen, som i Värmland tex, hade ju varit att man då befinner sig på samma spelplana som de man vill gömma sig för.

Och eftersom man är på samma ställe, så kan det bli svårt att hålla sig gömd.
Man riskerar ju tex att avslöja sig själv, bara genom att finnas på samma spelplan alltså.

För förr eller senare så kommer du ju att vilja ge dig iväg och titta efter, se vad som har hänt.
Din nyfikenhet kommer alltså att vara din största fienden.

Det spelar ingen roll hur försiktig du än menar att vara, oavsett om du smyger eller bara rör dig ute under nattens mörkaste timmar.
För det räcker ju med att bara En ser dig, och blir nyfiken på dig ...

Det kan räcka för att snacket ska börja gå, och snart har fel personer fått höra.
Och då ger de sig iväg för att kolla upp dig, och se vad du är för en filur och ta reda på varför du anstränger dig så hårt för att hålla dig dold.
Det måste ju bero på något, tänker de såklart.


---

Dvs det jag menar är ju att eftersom du själv är din främsta fiende, så måste du garantera att du inte förstör för dig själv.
Du måste bort med andra ord.
Du måste se till att det finns en ogenomtränglig barriär mellan dig och dem.
Som inte ens du själv hade kunnat ta dig genom, eller över.

Bäst isf genom att gömma dig tillsammans med andra.
För de i sin tur kan hjälpa dig att stå emot din mänskliga drift att "titta efter."

Dessutom så hjälper ju ditt kollektiv dig vid fara.
Om fienden kommer så kan ni slåss tillsammans, eller avskräcka med bara er existens som just kollektiv.
Om de ser att ni kan försvara er själv, så kommer de tänka efter innan de gör något dumdristigt.
Men är du ensam så behöver ingen ens tänka efter, för du kommer ju att vara ensam och sokyddad, hjälplös.



---

Dessutom ...
Det gör faktiskt att lita på andra.
Särskilt när det är fara å färde eller det börjar krisa.

Även om ingen i din omgivning någonsin har pratat med varandra förr, så kommer de att omedelbart söka sig till varandra när det börjar köra hop sig.
Det ser man hela tiden, överallt.
När sådant händer som påverkar dem starkt, så börjar de ta kontakt med varandra.
Trots att de aldrig tidigare pratat.

Det räcker med att två står på gården och pratar högt och oroligt - i en krissituation - för att alla andra ska lyssna genom förnstret, och direkt hasta ut för att ta del av skvallret.
Det är då försvarsplaneringarna påbörjas - man går inte tillbaka ensam igen efter något sådant.
Utan det leder till förberedelser och att det bildas kollektiv för gruppens överlevnad och skydd.

Bygger man en försvarsbarriär som de inte kan ta sig igenom för att man kan fjärroperera försvarssystemen, med larm som kan väcka en, då gör det inget om snacket börjar gå. Då behöver de boende inte gå i strid på samma nivå som kringdrivande plundrare utan försvarsverken styrs till att döda plundrarna i barriärområdet innan de kommer inom räckhåll för att skjuta en oavsett hur många de är (så länge de inte också har återuppbyggt någon avancerad teknik, vilket "ur hand i mun"-plundrare utan förråd knappast har tid med ändå). Se (FB) Kunskaper, förråd och kreativitet vid förbättring av försvarsverk över tid

Vad gäller ens mänskliga nyfikenhet kan ju den som återuppbygger teknik i sitt försvarsfäste även återuppbygga observationsmetoder för att undersöka världen utanför sitt försvarsområde utan att fysiskt lämna det. På vägen dit kan man utöva sin nyfikenhet genom vetenskapliga experiment inom området.

Försvarsverk går nog att dölja där men vill du komma ut i frihet fortare (och bidra till att andra också kan göra det fortare) rekommenderar jag (som i alla glesbefolkade skogsområden) att du i tillägg till att se till att du har förråd även ser till att minska viltstammarna genom miljöpåverkan. Detta för att svälta ut icke-preppande men kringdrivande potentiella plundrare genom mindre vilt att jaga så att plundrarvågen tar slut fortare.

De gamla skogsfinska områdena i Värmland är utmärkta. Ofta i högt belägna områden med goda möjligheter för djurhållning, jakt och odling. Själv har jag ett hemman i ett av dessa områden där man inte bara finner njutning i vildmarkskaraktären men även tryggheten över föda i en skog fylld med rikedomar av allt från lax, ål och tranbär till hjorton, vilt av alla slag och oförorenat vatten i vattendrag så långt ögat kan nå.

Innan skogsfinnarna bosatte sig i dessa skogar var de orörda ödemarker; vanligt folk på den tiden bosatte sig nära större sjöar för odling och kommunikation sjövägen. Skulle det krisa sig kommer givetvis tillgängligheten av drivmedel för fossifordon tryta - med den tillängligheten till dessa ödemarker - och vattenvägen åter bli av stor vikt för kommunikation. Stollen tidigare i tråden som finner sin trygghet på en skånsk ö får vi hoppas svälter ihjäl innan en PET-flotte från fastlandet kommer och hälsar på.