Ideala platser i Sverige när skiten når fläkten?

Tyvärr så kommer du inte att kunna överleva mitt ute i skogen.
Där finns för lite råvaror och på tog för begränsade valmöjligheter.


Om vi, däremot, tar och tittar på hur det sett ut på de platser i världen var små grupper av människor Bevisligen lyckats både Överleva och dessutom frodas - trots extrem isolering - så har vi några möjligheter faktiskt.

Det allra säkraste torde vara att bosätta sig på en sk "fågelö."

Man får ta med sig några får eller så, som kan gå där och beta och ha sig.
Men fåglarna som häckar på bergsväggarna på fågelön kommer ju garantera både färska ägg och kött i överflöd.
Dessutom kommer det gå att plocka dun och fågelfjädrar ända tills domedagen.

Fisk finns i sjön, liksom alger.


Ett exempel på framgångsrikt liv i denna totala isoleringen var St Kilda.
St Kilda är en isolerad fågelklippö utanför - långt utanför - yttre Hebriderna.

Där bodde folk ända sedan stenåldern och fram till 1920-talet då de blev evakuerade med tvång.

Men när de bodde där, så hade det de så fett att rika män från fastlandet brukade skicka dit spinkiga soldater med jämna mellanrum för att kunna få äta upp sig, och få hull på kroppen i detta överflödets rika land som var St Kilda.
Tyvärr var det fastlandsbefolkningens intresse som blev öbornas fall, eftersom de tog med sig sjukdomar som öfolket inte hade försvar mot, precis som med indianerna i Amerika.

Klart man kan överleva ute i skogen. Det har människor gjort i tusentals år. Nuförtiden, med modern teknik, är det enklare än någonsin.


Det finns ingen chans att Sveriges livsmedelsproduktion skulle gå ner med 95-99% bara sådär. Alla bönder jag känner har minst några gamla traktorer stående som man kan driva på nästan vadsomhelst, inklusive egenproducerad rapsolja, om det skulle krisa. Plötsligt bortfall av bekämpningsmedel och konstgödning skulle förstås innebära skördebortfall, men på medelmåttiga nivåer, kanske något i trakterna 20-80%. På längre sikt, några år sådär, skulle man förstås få andra problem med brist på reservdelar och mer specialiserade maskiner. Men på den tiden kan man utan vidare ställa om till att använda mer arbetskraft istället. Antagligen kan man, om man har tillgång till betydligt mer arbetskraft än nu, väldigt snabbt ställa om till ett minst lika produktivt jordbruk som idag vilket borde göra de faktiska skördebortfallen väldigt små i praktiken. Man får tänka på att det som håller nere de svenska skördenivåerna inte är brist på teknik och insatsvaror utan låga världsmarknadspriser. Sverige har inga problem att producera betydligt mer livsmedel än vi gör idag om bara incitamenten är de rätta. Och en samhällskollaps känns som att det kan vara ett mycket bra incitament.

Direkt tänker jag norr...så j*vla långt norröver det bara går. Antagligen går mina tankar i den riktningen eftersom jag misstänker att det blir omöjligt att få va ifred på de sydligare breddgraderna -- hur långt in i skogen man än drar.

Skulle katastrofen vara här så får man räkna med små till stora folkvandringar, där det i dessa sällskap finns en och annan som kan lista ut var man håller till...att skicka upp drönare och skanna av stora områden med en infraröd kamera, hur svårt är det liksom?

Sen tänker jag att en katastrof sällan kommer ensam, vilket eventuellt skulle kunna betyda att en svårslagen pandemi följs av en sällan skådad klimatkris. Hur allt faller ut i sånt scenario vet jag inte, men om jag utgår ifrån att det blir varmare och ingen ny istid i Lappland (eller Norrland), så föreställer jag mig också att det finns mer än goda möjligheter att klara sig där.

Kollapsar delar eller hela statens kontrollapparat i samma veva som miljöflyktingarna kommer anstormande, då är det nog norrut man ska vandra. För hur kargt och svårodlat det än månne va, så kommer det tids nog finnas alternativ för att hitta sin föda. I det här klippet jagar han svamp med mobilen (och det är inte svårt att föreställa sig en AI som kan plocka ut annat ätbart från den svenska floran): NEW easy way to Hunt Mushrooms - with AI!

I ett kort perspektiv är Norrland bra, det är stora vidder och gott om plats. Där kan man vänta ut en kris, om man har förnödenheter med sig. Men det är svårt att odla mat där, somrarna är korta och jordarna är generellt sett magra och dåliga. Norrlands inland är den del av landet som befolkades sist, om man inte räknar samerna, och det skedde först när det var överfyllt med folk i resten av landet.

Läs på om finnskogarna och du kommer hitta en St Kilda närmare än du tror.

Värmlands museum publicerade precis denna fina webbplats: https://finnskogen.se/

Vidare kan du läsa om livet i finnskogarna i ISOFs publiceringar här:
https://www.isof.se/om-oss/publikationer/institutets-publikationer/folkminnen/2016-10-13-folkminnen-fran-glaskogen.html
och här:
http://sprakochfolkminnen.diva-portal.org/smash/get/diva2:1095329/FULLTEXT01.pdf

Jag såg något TV-program för ett tag sedan som handlade om nån snubbe som åkte upp så långt norrut i östra Ryssland han bara kunde komma.
På vägen stötte han på diverse skumt folk, som hade valt att flytta dit och leva utanför samhället på det som naturen kunde ge dem.

Programledaren gissade att det nog kunde vara tal om att de hade flytt från lagens långa gripklo.
Det fanns ju ingen polis därute ...

Men det fanns heller ingen tandläkare, eller så.
Så alla han träffade på pinades svårt av tandtroll.
Men de hade många fina frysta fiskar som stod på lut i veboden.

De behöver ju ingen frys, det räcker att ställa ut fisken så står den vackert och helt rakt på svansen.
Sen hyvlar man med en osthyvel, för att få sig en festmåltid.
De hyvlade frysta fiskskivorna smälter snabbt och man kan äta som sushi eller nåt, tillsammans med rädise-kräm.


Men, efter ett tag så hade han kommit så långt norrut att det bara bodde sk naturfolk där.
Gamla urfolksstammar som levde som renskötare osv.
Och ännu längre norrut fanns det andra folkslag.
De hade speciella hästar, som hade päls som ullhåriga lamm.
De stod utomhus även i värsta snöstormen och kom bara in till infödingsbyn när de behövde hjälp med att krossa isen på vaken, så att de kunde få i sig vatten för att släcka sin törst.
Hästarna alltså, inte infödingarna.


Om man alltså ska bo i iskylan så måste man göra det på ett kompetens sätt.
Det har ju de infödda gratis iom årtusenden av samlade erfarenheter.
Men nykomlingarna får det svårt, de lever i något slags mellanläge.
De har inte lärt sig att leva i harmoni med kylan, utan eldar som i en bastu och får svår tandvärk pga allt gottis de stoppar i sig (pga kylan som kräver mer energi, socker alltså).


Infödingarna är så hemmastadda där att de lever i ett sant överflöd.
De har allt de behöver och mer därtill, och de behöver inte oroa sig för konkurrens heller.