Konservatism och familj - En samlad diskussion

Det kallas att vara polyamorös nu för tiden. Finns inget icke-feministiskt med det.

Ett intressant fenomen är att även när det är dags för pension så får kvinnor från mer traditionella länder antagligen det bättre på många sätt än de får i Sverige, då barnen ofta gör precis allt för att modern ska få det bra (exempelvis Zlatan), betydligt mer ger de åt modern än fadern när de blir vuxna och börjar tjäna egna pengar. Det handlar om gåvor av alla sort som den kvinnan får i äldre dagar som inte syns i statistiken, dessutom gåvor som inte är materiella utan just tillgång till att få tillbaka mänsklig värme när hon blir svag (medan traditionella fadern som arbetat hårt för familjen från distans möjligen offrat sig och inte riktigt får tillbaka samma värme från sina barn vid äldre dagar).

Kvinnan, som nu är farmor, får också vara betydligt mer delaktig i "livets flod", och vara ytterst delaktig i sina barnbarns uppväxt, rentav en nyckelperson. Det finns givetvis ingen röd kuvert som garanterar allt detta, den tomma materialistiska synen på människan så ska allt räknas i siffror och rättvist fördelas av någon statlig institut, där hela ens liv ska pusslas ihop och man räknar ut att den äldre behöver si och så många kvadratmeter och proffs som vet hur man tar hand om äldre - så sitter våra äldre där i tomma rum och stirrar mot en vägg hela dagen medan främlingar kommer in och tar hand om dem, och de har ingen aning om vad deras liv nu gick ut på.

Men det finns ingen existentiell problem med det, nej! Problemet går ut på några hundralappar i pension som kvinnan möjligen förlorat när hon varit mammaledig, sådant måste man rätta till framför allt annat, och man ska köra över kvinnors egen åsikt om frågan och kvinnors vilja att offra hundralapparna för att vara hemma med barnet, då hennes biologi skriker åt henne att det är viktigt att skapa en livslång emotionell koppling med ungen.

Det kanske är just därför. Kvinnor kanske skiljer sig om deras make är för "jämställd".


Kvinnor är som dom är på grund av männen. Män är ledare och kvinnor följare. Och när man läser flashback så är det svenska män som är otacksamma, inte kvinnor.

I mer traditionella länder så har man större familjen att hjälpa kvinnan ifall hon blivit ihop med en man som visar sig vara en sadist och kvinnomisshandlare.

I Sverige så tror man visst att hennes ekonomiska självständighet (igenom staten eller karriären) just ska vara till hjälp, men sanningen är att dessa kvinnor är emotionellt otroligt svaga och rädda för att vara dömda till ett liv i ensamhet snarare än just ekonomisk misär. Det är inte sällan dessa misshandlade kvinnor dessutom är ihop med män som är ekonomiskt väldigt svaga och som själva är losers till fyllon.

Att man inte har större familjen längre till hands är verkliga problemet för kvinnor i sådan sits, det är ju inte som om det känns lika rätt emotionellt att smitta från sin make och sitta med främlingar i någon skyddat boende för misshandlade kvinnor, jämfört med att återvända till sina föräldrar och bröder som lovar slå skiten ur maken som misshandlat systern.

Familj=värme, staten=emotionellt vakuum

Det får kallas vad det vill - att ha flera fruar låter som utnyttjande av kvinnor och det har jag svårt att se som feministiskt. Är det poly-förhållanden utanför äktenskapet så är det bara gammal usel lösaktighet, vilket man moraliskt bör hålla sig borta från.

Kanske det.
När man blir van vid att ha det så mycket bättre än sina anmödrar, så begriper man inte längre hur bra man har det.

Detta brukar kallas för "nice guys". Alltså män som har idén att män ska agera snällt/jämställt mot kvinnor och för detta belönas sexuellt eller på det relationsmässiga planet av kvinnor.


Det är ej utnyttjande att ha flera fruar.
Sexuella relationer utanför äktenskapet är inte anti-feministiskt.

Det är möjligt, och då måste vi män nog ompröva ett och annat.


Nå, lyckligtvis går det utmärkt att ifrågasätta sådant. Det är en majoritet kvinnor som tar initiativ till skilsmässor, så manlig otacksamhet är svårt att belägga i siffror.

Är du själv gift och är det med en svensk kvinna?

Vi svenska män borde nog marknadsföra våra förträffligheter mera. Satt i ett internationellt perspektiv är vi rätt bra och på flera sätt. Inte alla, men i stort.

Fast vad sker med en kvinna i ett sådant samhälle, som inte har några barn som kan ta hand om henne?

Möjligen, men jag ser det mer som anständighet.


Det går det nog rätt lätt att säga emot, så vi får väl se om någon feminist gör det.