Citat:
Ursprungligen postat av
Litenensam
Du menar det lilla misstaget som alla kan begå

-En gång ; är ingen gång ...
två gånger ; är en vana ...
så brukar det ju heta .
Att ett misstag kan förlåtas men när det fortsätter så är det inte lika lätt för den andre parten att se mellan fingrarna med .
Funderar på om HD på något sätt hade gått med på den här situationen, men när älskarinnan fick ett namn och ett ansikte blev det inte lika lätt att stå ut ?
Vad ska man tro ?
Tycker att LW skulle ha tänkt sig in i HD:s situation lite mer ...
Och eftersom LW varit präst så borde ju tankegången :
-Du skall behandla andra så som Du själv skulle vilja bli behandlad , gör alltså inget mot någon så som du inte skulle vilja att någon gjorde mot dej ......
Och i den tanken helt enkelt lägga ner det hela... så ingen blev sårad .
Förstår att LW kände sig själv sårad men det hjälper ju inte att fortsätta något som ställer till allt mer och mer ....
Hon borde faktiskt ha tänkt på att rent krasst , skulle ingen utav hennes eller SD:s barn ha klarat den framtiden som hon stod upp för ....rent känslomässigt skulle de inte pallat det ....
Varför förstod hon inte att vissa saker funkar inte mer än i ett romantiskt töcken .
Praktiskt och logiskt och sett ur deras olika barns perspektiv var det en omöjlighet
.
Ogenomförbart.
Ungefär som att försöka sätta dit pusselbitar ifrån Dumbo elefanten disneypussel i ett 750-bitars pussel över Australiens jaktmarker ......suck .
Lika mycket som de olika pusselbitarna skulle kärva mot varann och aldrig riktigt passa någonstans i det hela skulle nog det som LW önskade sig ,
bli otroligt kärvt , tjatigt , ovänner i både barn och vuxna och till slut bli ett surt bittert avsked utan någon som helst mening ....
Så det var sorgligt att hon inte såg allt med en riktig blick ; en ” in real life ” -blick , då hade hon kunnat backat innan hela sörjan blev som typ
” Alice i Underlandet ” ( den sagan har alltid förbryllat mig , liksom det här....)
Konstigt alltihop ...
(Spekulation)