Citat:
Ursprungligen postat av
HerrGickhan
Min uppfattning är att dessa två företeelser, ofta, går hand i hand. Det vill säga dem-skrivare särskriver ofta.
Den typiska dem-skrivaren tror att dom stavas så på ett lite finare sätt. Således en hyperkorrektion. Det innebär i så fall att dem-skrivaren åtminstone försökt tänka till, även om det blev fel.
Jag håller med. Ett systematiskt språkfel kommer sällan ensamt.
Dialektalt, och i äldre svenska, kan eller kunde inte
de/
dem blandas ihop, eftersom de hade olika uttal. Jag vet inte exakt hur länge man har uttalat dem identiskt, men i början av 1800-talet verkar de ha uttalats
di och
dåm, där uttalet
di kommer av att långt e ofta uttalades
i (
tri,
nir,
sir).