Är jobbet lika flitigt som utbildningen för ingenjörer?

Halopsan hej!

Är jobbet lika flitigt som utbildningen för ingenjörer?

Nu vet man att ingenjörutbildningen är ganska krävande men släpper det när man kommer ut på arbetsmarknaden sen? är det "lätt" att jobba som ingenjör? eller är det konstant matte, räkna ut, tråkigt, långsamt, flitigt... ughhh!

?

För min del fann jag utbildningen tuffare än vad arbetslivet har varit hittills.

Beror nog mycket på vilken typ. Kan svara för Data - utbildningen var bitvis svår, kanske var tredje kurs var lite utmanande. Har man otur med kursare gör man grupprojekt själv.

Var gång jag bytt jobb är det ett halvår - två års inkörsperiod. Under den perioden kan det vara stressigt om man byter inriktning totalt och du sätter dig på kundprojekt tidigt. Efter det blir det enklare så länge du inte är sugen på mer ansvar. Jag sitter på programmering och trivs bra där än så länge. 40 timmar och inte mer. Lär mig ändå nytt ibland men blir man kvar för länge så blir det otroligt långtråkigt.

Verkligen inte, sedan utbildningen blev klar har jag varit på 5 olika företag under ca 10 års tid. Jag är konstant understimulerad, har aldrig behövt räkna mer än enkel multiplikation och någon lättare procentberäkning. Sen finns det ju andra typer av problem som kräver att man har ett logiskt tänk.

Jag har bytt jobb pga. Att det är så pass trist och ostimulerande, då jag trott att det var företagen det var fel på. Men så har jag ju ännu inte jobbat för NASA.

Har precis kommit ut på arbetsmarknaden. Tycker att arbetslivet är otroligt rörigt där jag är nu. On boarding är av extremt varierande kvalitet. Den frånvarande strukturen gör att jag tycker jobbet är svårare än vad det bör vara. Det är rätt frustrerande... En annan sak är att man måste slåss ibland för att implementera bättre lösningar. Verkar vara kulturellt betingat, I helsvenska team har jag inte riktigt upplevt detta på samma sätt. All sådan friktion gör att jobbet blir mer energikrävande men mindre utmanande tycker jag. Samt stressen som uppstår genom att jobba "agilt" och hålla planeringen på en snygg nivå för management. Skolan ger mycket bättre möjligheter att vara nyfiken på.

Det varierar väldigt. Du kan hamna på ett jobb med bara en massa enkelt rutinjobb. Eller har du tur hamnar du på ett ställe med tekniska utmaningar där du måste tänka till ordentligt. I stort sett aldrig några matematiska problem värre än grundskolan, men kan i sällsynta fall krävs att mer djuplodande tänk och analys, att man t.ex. förstår en simuleringsmodells brister och varför den inte fungerar med verkligheten.

Ett jobb kan inte vara flitigt. En människa däremot kan vara flitig.

Finns undantag, men för det mesta är det inte i närheten av lika tekniskt utmanande som på högskolan(åtminstone KTH). Handlar mycket om att komma bra överens med andra, mycket 2 veckors-jobb som tar 6 månader, evigheter för beslut att tas och allt det där. Man kommer ofta till "färdiga" jobb där grovjobbet redan gjorts för en tag sen och kvar är underhålls- och rutinjobb som fortlöper.

Inte sagt att det är brist på tekniskt utmanande arbete, sådana jobb finns, men de brukar i regel skötas av mycket erfarna ingenjörer/forskare med specialistkompetens.

Jag satt på ett IT-företag efter utbildning till civilingenjör kodade i python och lite andra språk mm jämfört med utbildningen var det rena semestern. Vi jobbade med två veckors "sprint" men de uppgifter man fick var man klar med efter typ 2 dagar sen ägnade man resten av tiden åt att slösurfa och sitta i dagliga "möten" som oftast inte ledde till något produktivt. Inga föreläsningar, Inga tentor, inga omtentor, inga labbar, inga rapporter, inga rester osv.

Är det här normalt inom branschen tro?

Det verkar ändå vara rätt många som tycker att det mer eller mindre är lekstuga jämfört med utbildningen när man väl kommit ut i arbetsmarknaden...

Jag har ca 20 års erfarenhet av engineering i olika brancher och kan säga att ca 95% av alla ingenjörsjobb håller en tekniskt sett mycket låg nivå.
Men sedan finns det en del som inte gör det där man fan får lyfta sig i håret för att få fram det som skall göras. Det är dom jobben/uppdragen som är kul. Men dom är som sagt sällsynta. Men finns alltså.

Vill man jobba med tekniskt knepiga saker hela tiden kan det nog vara en idé att läsa tekniskt fysik och inrikta sig på forskning istället. Då hålls den tekniska nivån betydligt högre och skojjigare, men man tjänar dåligt.

Kan instämma med många tidigare i tråden. Skolan, LTH i mitt fall, var mycket mer krävande än några av mina anställningar har varit. Nu sitter jag på ett stort svenskt företag som enda specialist inom mitt område, kan ta det ganska piano rätt ofta men verkar ändå göra mer än vad som förväntas. Allt som krävs är en positiv attityd och att vara något sånär produktiv.