Citat:
Ursprungligen postat av
IMBILDEN
Tack!
Jag tror misstaget rörande resonemanget kring den falska tryggheten för munskydden är att man klumpar samman alla typer av munskydd under samma tak. De enkla munskydden skyddar ju främst omgivningen från att smittas, inte bäraren. Detta för att utandningsluften inte når lika långt. Ska man skydda bäraren från att bli smittad krävs ju minst FFP2/N95, men ännu hellre FFP3/N99. När man ser på TV från andra länder är det bara en minoritet som bär dessa lite högre klassade skydd. De flesta springer omkring med kirurgmasker och de ger inte något jättebra skydd mot smitta, men ändå något.
Vad gäller distansundervisning och hur den kan läggas upp förstår jag att det innebär en del merarbete. Frågan är dock om varenda lärare behöver göra detta. En poäng med distansundervisning borde ju vara att den går att rikta till en mängd elever samtidigt.
Material, studieanvisningar, instruktionsfilmer, undervisningsfilmer etc borde gå att ladda upp centralt. Likaså produktionen av det här materialet. Läroplanen i grundskolan är standardiserad. Läser man om svensk medeltidshistoria eller hinduism i religion, eller amerikansk geografi, borde man bara kunna välja undervisningsfilmer med det temat. Sedan kan man läsa om dessa saker i studiematerial. Matematik är samma sak. Instruktionsfilm kring hur man löser problem. Sedan vanliga räknetal som eleverna kan sitta hemma och klura på. Skillnaden mellan hur man arbetar i skolan borde inte behöva vara jättestor. Ser egentligen bara två saker som är lite svårare att lösa. Dels handlar det om prov/tentamen, men kanske går dessa saker att anordna smittsäkert också. Stryper man all på plats undervisning, uppstår väldigt mycket tid i skolan. Klassrummen skulle kunna göras coronasäkrade, där kanske 1/3 eller 1/4 av eleverna samtidigt får vistas i klassrummen enbart för att tentera. Möjligen med klassade munskydd på. Allt för att minska smittrisken.
Sedan har vi förstås det här med det sociala. Det är nog nästan värst skulle jag tro. Å andra sidan kanske det är något man får ta så som läget ser ut nu? Jag hoppas verkligen att vi får tillgång till ett vaccin under första halvåret nästa år.
Fortsätter Sverige som vi har gjort är jag rädd att det här kommer att spåra ur nu under november och december. Att det kommer bli fullt på sjukhusen och att fruktansvärt många kommer att dö, eftersom fruktansvärt många kommer att bli smittade. Väldigt många får ju också svåra symtom, även efter genomgången smitta. Många får troligen men för livet. Så många som 20% får ju dessa symtom. Frågan är hur länge det kommer sitta i. Man tror dessvärre att fruktansvärt många får kroniska skador. Inte så roligt det heller. Själv skulle jag vilja sätta så mycket av samhällslivet på sparlåga eller paus till dess att vi har ett vaccin. Då säger många att vaccin inte är 100% säkert och så är det väl. Jag tror ändå (av det som rapporterats) kring testen att dessa vaccin är väl fungerande. Uppnår vi 80% skydd är det ändå väldigt bra. Väljer 75% att vaccinera sig kommer över 50% att vara immuna mot sjukdomen. Ligger då R-talet under 2, vilket allt pekar på kommer sjukdomen i princip dö ut. Dit kommer vi aldrig utan vaccin. Sedan är det förstås bra om vaccinen är ännu effektivare och ännu fler tar dem. Skyddar vaccin till 95% och 95% väljer vaccination kommer ju 9 av 10 att vara immuna. Då kommer viruset inte ha en chans att sprida sig. Då kan vi verkligen prata om ströfall. Då kommer Corona vara lika vanligt problem som böldpest är nu, dvs obefintligt. För 300 år sedan dog 50% av befolkningen i stockholm i en böldpestpandemi. Vem är rädd för den sjukdomen idag?
Nu är det här ju egentligen inte rätt tråd att diskutera munskydd i, men rent instinktivt känns det ju som att de borde skydda något, märkligt nog så går det ju inte att tydligt se något sådant samband när så stora delar av Europa faktiskt har det som tvång. Det är nog nåt som framtiden får utvisa.
Jag håller med om att det teoretiskt skulle kunna gå att centralisera distansstudier, åtminstone på gymnasienivå. Problemet, som jag tror, är att den logistiska börda det skulle innebära inte kan lösas på det halvår som pandemin nu har pågått. Jag har ingen aning om det pratas om en sån lösning på Skolverket eller liknande, men det är ju något som framöver det kanske är bra att ha beredskap för. På högstadiet är jag mer tveksam, jag har även varit lärare för högstadielever, det är många där som definitivt behöver ett mer personligt stöd för att klara av uppgifterna. Det gäller då framförallt ma/no-ämnena som många tycker är svårt. Det är nog inte omöjligt att lösa, och frivillig distansundervisning kanske skulle funka för en del (men av erfarenhet vet jag att det inte handlar om så många i varje klass som skulle kunna hantera det i yngre tonåren).
Sen ska ju de rapporter som presenterats (och som jag har sett riktats direkt till dig bland annat) tas hänsyn till, just att yngre inte verkar fylla en spridande funktion när det kommer till samhällssmitta. Det är väl också något som vi får svar på om ett tag, men om det mesta pekar på att det ligger till så måste det ju tas med i beräkningarna. Sen kan jag hålla med dig om att barn som har föräldrar i dokumenterad riskgrupp bör kunna få tillåtelse till hemmastudier om det är praktiskt genomförbart. Om en familj är genuint oroad så innebär det säkert en stor stress för dem med vetskapen att barn riskerar att ta hem smitta. Om vi tittar på hur den allmänna attityden ser ut numer så verkar det dock inte vara så hemskt många det skulle gälla ändå. Är det något jag tycker man kan kritisera Sverige för så är det svårigheten att ta hänsyn till individuella fall. Nackdelen med ett så administrativt styrt samhälle (som dock har många andra positiva effekter)
