Jag kommer till samma slutsats om GM av skottet mot Lisbeth, men från helt andra hållet. Flertalet vittnen ser Palme stå upp när andra skottet går av, vilket är fysiskt omöjligt vid skott genom ryggraden. Borgnäs redogör för de rent medicinska skälen till detta i sin senaste bok, men sammanfattningsvis faller man till marken i gravitationens hastighet.
Att GM försökte sig på något avancerat combat-skytte eller att den primära måltavlan var Lisbeth är invecklade och onödiga resonemang. Det räcker med att GM helt enkelt vådasköt på grund av exempelvis vinterhandskar eller halt underlag. Därefter skjuter han omedelbart OP med kyla och precision.
Det finns heller ingen anledning i sig att skjuta mot Lisbeth, hon är en civil kvinna och inget större vittne heller. GM vänder bort ansiktet omedelbart efter andra skottet och mycket riktigt kan Lisbeth heller inte beskriva någonting i de inledande förhören. Att vända sig bort från vittnena är mycket mer värt än att stå kvar och skjuta fler skott, vilket tyder på ett rationellt fokus på uppgiften snarare än ett agerande i affekt.
Sett att många dramatiseringar av Palmemordet ofta beskriver GMs inre monolog som väldigt högtidlig. Nu räddar jag Sverige, nu ska förrädaren bort et cetera. Har aldrig deltagit i några attentat eller underättelseoperationer men jag tvivlar på att det är så man resonerar. Fokuset bör snarare ligga på att hålla huvudet kallt och lösa uppgiften.
Detta förlopp är rent minimalistiskt. Gör exakt det som ska göras med fart, men utan att vara ryckig. Jag förstår att man finner detta ointuitivt men vittnesmålen stöder det. Sättet Morelius beskriver rörelsemönstret på får mig att tänka på det Navy SEALS-förknippade uttrycket "slow is smooth, smooth is fast".
Att GM försökte sig på något avancerat combat-skytte eller att den primära måltavlan var Lisbeth är invecklade och onödiga resonemang. Det räcker med att GM helt enkelt vådasköt på grund av exempelvis vinterhandskar eller halt underlag. Därefter skjuter han omedelbart OP med kyla och precision.
Det finns heller ingen anledning i sig att skjuta mot Lisbeth, hon är en civil kvinna och inget större vittne heller. GM vänder bort ansiktet omedelbart efter andra skottet och mycket riktigt kan Lisbeth heller inte beskriva någonting i de inledande förhören. Att vända sig bort från vittnena är mycket mer värt än att stå kvar och skjuta fler skott, vilket tyder på ett rationellt fokus på uppgiften snarare än ett agerande i affekt.
Sett att många dramatiseringar av Palmemordet ofta beskriver GMs inre monolog som väldigt högtidlig. Nu räddar jag Sverige, nu ska förrädaren bort et cetera. Har aldrig deltagit i några attentat eller underättelseoperationer men jag tvivlar på att det är så man resonerar. Fokuset bör snarare ligga på att hålla huvudet kallt och lösa uppgiften.
Detta förlopp är rent minimalistiskt. Gör exakt det som ska göras med fart, men utan att vara ryckig. Jag förstår att man finner detta ointuitivt men vittnesmålen stöder det. Sättet Morelius beskriver rörelsemönstret på får mig att tänka på det Navy SEALS-förknippade uttrycket "slow is smooth, smooth is fast".