Jag lägger in den delen av domen som gäller bedömningen av strafftiden här nedan och jag har fetmarkerat den delen i citatet som rör just varför det inte räcker till en livstidsdom. Beklagligt att det blev annat utfall än livstid men bara att konstatera.
Citat:
Vid tidpunkten för aktuella gärningar var straffskalan för mord fängelse på viss tid, lägst 10 år och högst 18 år, eller om omständigheterna är försvårande, på livstid (se
3 kap. 1 § brottsbalken i sin lydelse före den 1 januari 2020). Denna bestämmelse gällde mellan den 1 juli 2014 och den 1 januari 2020 och ska därför tillämpas i detta mål. De ändringar som trädde i kraft den 1 januari 2020, som syftar till att livstidsstraff ska kunna tillämpas i betydligt större utsträckning, är därmed inte aktuella. För brott mot griftefrid är straffet böter eller fängelse i högst två år.
Bestämmelsen om mord fick sin nu aktuella lydelse den 1 juli 2014 då ordet
”om omständigheterna är försvårande” infogades. Högsta domstolen har i ett rättsfall år 2016 dock funnit att 2014 års omformulering inte förändrade rättsläget som gällde närmast dessförinnan. De uttalanden om straffmätningen vid mord som gjordes av Högsta domstolen i ett rättsfall år 2013 gällde därmed vid i målet aktuell tidpunkt. (Se rättsfallen NJA 2013 s. 376 och NJA 2016 s. 3).
Utgångspunkten enligt ovan nämnda avgöranden är att straffet för mord bestäms till 14 års fängelse. Om omständigheterna sammantagna i någon mån talar för ett lägre straff ska straffet normalt bestämmas till fängelse 12 år och om omständigheterna är förmildrande till fängelse 10 år. Omvänt ska straffet bestämmas till fängelse 16 år om omständigheterna sammantagna tydligt talar för ett högre fängelsestraff medan fängelse 18 år bör tillämpas endast då omständigheterna är mycket försvårande, samtidigt som de inte är av sådant slag att livstids fängelse bör dömas ut. Att fängelse 18 år ska tillämpas restriktivt har att göra bl.a. med att livstids fängelse enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid kan omvandlas till fängelse 18 år sam- tidigt som livstids fängelse är ett svårare straff än ett tidsbestämt straff (se rättsfallet NJA 2013 s. 376).
Livstids fängelse ska tillämpas endast i de undantagsfall då ett tidsbestämt fängelse- straff på 18 år inte är tillräckligt, t.ex. då gärningsmannen har dödat mer än en person eller då omständigheterna annars är synnerligen försvårande (se rättsfallen NJA 2013 s. 376 och NJA 2016 s. 3). Ett annat skäl att välja fängelse på livstid är när domstolen ska bestämma gemensamt straff för ett mord och annan allvarlig brottslighet eller den tilltalade tidigare har dömts för särskilt allvarlig brottslighet (se prop. 2008/09:118
s. 43).
Vid bedömningen av straffvärdet ska hovrätten beakta vilken insikt gärningsmannen haft till gärningen. Ett avsiktsuppsåt ger i regel ett högre straffvärde än en gärning utförd med ett likgiltighetsuppsåt. Det är också försvårande om mordet har föregåtts av planering.
Inledningsvis konstaterar hovrätten att det som framkommit gällande Tishko Ahmeds psykiska tillstånd vid gärningen inte gör att det finns skäl att se mildare på brottet.
Liksom tingsrätten anser hovrätten att det finns flera försvårande omständigheter som gör att straffet ska sättas högre än utgångspunkten om 14 år för mord. Som tingsrätten har anfört utförde Tishko Ahmed det dödliga våldet mot Wilma Andersson, som var närstående till honom och dessutom yngre och fysiskt underlägsen. Brottet ägde rum i deras gemensamma bostad. Dessutom utövades det upprepade trubbiga våldet då hon befann sig i en låg position mot golvet och fortsatte efter hennes död. Vidare är brottet mot griftefrid i sig allvarligt. Tishko Ahmed hanterade Wilma Anderssons avlidna kropp på ett mycket förnedrande sätt och undanskaffade kroppen, vilket innebär ett fortsatt lidande för hennes anhöriga.
Andra omständigheter av betydelse är dock att annat inte är visat än att mordet skedde utan avsiktsuppsåt från Tishko Ahmeds sida. Vidare har omfattningen av våldet inte närmare kunnat preciseras och den direkta dödsorsaken inte kunnat fastställas. Utredningen ger heller inget tydligt besked om hur länge det fysiska angreppet pågick. Osäkerheten om händelseförloppet och dödsorsaken medför i sin tur svårigheter att uttala sig om graden av Wilma Anderssons dödsångest och lidande, även om gärningen uppenbarligen måste ha medfört stor rädsla.
Även om omständigheterna kring Tishko Ahmeds brottslighet således är mycket försvårande är det inte fråga om en sådan situation som i propositionen till lagstift- ningen eller i Högsta domstolens praxis har nämnts som exempel på fall då livstids- straff kan väljas. Vad som är utrett om omständigheterna kring dödandet av Wilma Andersson och den efterföljande hanteringen av hennes kropp är, trots gärningarnas allvar, inte heller så synnerligen försvårande att det finns skäl för livstids fängelse, utifrån tillämplig praxis. Det sagda innebär att påföljden ska stanna vid ett tidsbestämt fängelsestraff.
Vid en samlad bedömning anser hovrätten att Tishko Ahmeds brottslighet har ett straffvärde som motsvarar fängelse i 18 år. Fängelsestraffets längd ska motsvara straffvärdet.
Tishko Ahmed ska således dömas till fängelse i 18 år. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta
