2 nya arméregementen återbördas till Falun & Sollefteå

Det du skrev var ju att du inte hade en aning om vad de köpt in.
Vad fan är meningen med ditt raljerande om du inte har en aning?

Nej, Jag skrev att på grund av utförsäljning har FMV m.fl behövt köpa in saker som i de flesta fall var nyare/bättre än det som destruerades/såldes. Därav var försvarsbesluten att sälja av saker etc "blessing in disguise" (Jag hittar ingen svensk översättning på uttrycket om det är engelskan du har problem med)

Om du vill ha en minutiös detaljplan på varenda sak som köpts in så har jag tyvärr ej en sådan, men all logik i världen säger att om nu FM förstörde regnstövlar från 1957 (obs endast exempel) så köpte dom inte in begagnade stövlar från 1956)

Du får träna upp läsförståelsen, den verkar inte vara din starka sida.

Sen är det inte så enkelt att klaga på att sakerna avyttrades. När man på allvar började skrota större mängder material var det för att det var en väldigt stor redovisningsmässig kostnad. Flera personer i den här tråden beaktar inte att försvarsmateriel köps in och skrivs av löpande. Det innebär dels att inköp inte är en stor initial kostnad, utan utbetalningen bokförs mot en lika stor tillgång varefter det senare värdet bara blir en kostnad allt eftersom den förbrukas (efter en förväntad ekonomisk livslängd).

Det är alltså både en fördel och en nackdel. Det innebär att större inköp inte belastar försvarsmaktens ekonomi kortsiktigt utan långsiktigt. Skulle däremot försvarsanlagen kraftigt minska (som de gjorde 1990 och framåt) blir det ett mycket allvarligare problem eftersom man fortfarande är tvungen att "betala av" en massa materiel som man inte använder.

All utrustning byts löpande, alla förband hade och har en utrustningslista. Viss materiel förs över till nyare förband ex spadar, kokkärl, vapensystem som anses fortfarande användbara.
Personlig utrustning kasseras eller avyttras däremot.
Under tiden förbanden existerar byts slitna persedlar ut eller lagas.
En IB77 hade inte samma utrustning som IB49 annat än till en mindre del. IB2000 hade inte haft samma utrustning som IB77 etc. Mellan IB49 och IB2000 så hade allt varit utbytt.
Att kassera allt och sedan tvingas till enorma nyinköp av i princip likvärdig materiel är enbart ett resursslöseri som gör samhället fattigare.

Nja, det mesta av utrustningen var redan avskriven, däremot hade man och har låtsaskostnader för hyror till andra statliga myndigheter. Det var dyrare att snabbt skrota alla förband än att låta dem ligga i förråd. Man hade dessutom kvar stora mängder fullmaktsanställd personal som inte gick att bli av med. De civila som inte fick ny jobb fick a-kassa eller pension. Skattefinansierade ersättningsjobb kom istället, i princip ägnade man sig åt statsfinansiellt hela havet stormar.
Totalt ökade staten sin omsättning och sina utgifter, inga pengar sparade, de lades bara på andra utgifter.

Så fungerar det på ett företag.
När det gället offentliga verksamheter så styrs verksamheten främst genom budget. Du skulle kalla detta finansiering.


Har du någon källa på det?

Jag är osäker - men tvivlar på att FM får ackumulera större dolda reserver i verksamheten. Visst är "låtsashyror" - jag skulle snarare kalla det driftkostnader eftersom det till viss del är rimligt att det som tidigare gjordes av malajer nu ska genomföras av andra - också en stor förklaring. Det motiverar dock också att man gör sig av med tillgångar som inte förväntas producera resultat.

Man får ha i baktanken att FM och regeringens plan var att omvandlingen till ett insatsförsvar skulle genomföras inom den rådande ekonomiska ram och finansieras genom omstrukturering av den tidigare verksamheten (helt efterblivet om du frågar mig).


Ja, det fungerar så i företag. Det fungerar på (nästan) exakt samma sätt i myndigheter också. FMs årsredovisningar är offentliga dokument, och kikar du på 2019 års redovisning kan vi se att FM har gjort avskrivningar på beredskapsmateriel för strax över 7 miljarder 2019.

FM hyr sina lokaler och områden av staten till ett låtsaspris, eller menar du att någon annan vill bedriva skjutfältsverksamhet eller inkvartera soldater eller radarspana?
När FM drog ned på verksamheten höjdes hyran.
Man ligger inte och kostnadsför material som köptes in på 70/80/90/00 tal de är redan avskrivna.
Däremot kostade det att skrota och avveckla verksamheter, något FM ägnat sig åt tills helt nyligen.

Det är helt enkelt så att det FM tidigare kunde göra med grå arbetskraft måste man idag ha anställda (på FM eller FortV) som utför samma syssla. Jag säger inte att finansieringsmodellen är rimlig för fem öre, men att det skulle leda till ökade driftkostnader efter man slutade med värnplikten kunde ju vem som helst räkna ut med röven.

Det beror på. Som sagt tror jag inte att FM tillåts att ackumulera större dolda reserver, och jag skulle gissa att man antingen måste upp- eller nedskriva alternativt avyttra materiel. Viss beredskapsmateriel har en avskrivningsperiod på 25 år. Men som sagt tror jag inte att myndigheten får sitta på en massa materiel som inte är redovisade som tillgångar i balansräkningen.

Glesbyggdstödet i Faluns fall är solklart. Varför förlägga ett regemente till Dalarna och inte till Blekinge, Småland, Östergötland, Södermanland eller Uppland då det är där tyngdpunkten vid en invasion kommer

Bra för en liten kommun men inte nödvändigtvis optimalt för försvaret och skattebetalarna. Ganska dåligt investerade pengar.

Hade nog varit mycket billigare och bättre att tillsvidare använda befintliga utbildningsplattformar.

Men visst försvaret bör kanske ha nån närvaro i Mellansverige i fredstid. På sikt..

Försvaret är inget vinstdrivet eller vinstoptimerande företag utan ett rent kostcenter. Finns ingen anledning att hantera avskrivningar av materiel utan det räcker med ett register över tillgångarna. En stridsvagn avskrivs inte på x antal år det är betald av staten redan vid leverans. Sedan blir de ju gammal och allt mindre värd om de skulle säljas med det är inte aktuellt. Behöver vi nya stridsvagnar så sker andra överväganden är rent ekonomiska, läs förmåga. Vi behöver ny förmåga, kanske högre förmåga, inte reinvestera för att upprätthålla en produktionsapparat.

När försvaret rustade ner slumpade man mer eller mindre bort materiel utan att sätta det verkliga marknadsvärdet. Men det var ju förståndshandikappat gjort eftersom materielen inte kostade särskilt mycket där den stod i förråd. Ammoförråd som knackats ner kan man ha en förståelse för om de stod på annans mark och kostade markhyra. På ett företag belastar oanvändbara materiel balansräkningen om det inte har ett säljbart värde men så behöver inte försvaret se på saken.

När det gäller kaserner och andra fasta anläggningar för administrativt bruk, kanske även försvarsanläggningar kan man ju ha ett fastighetsbolag, materielverk eller fortifikationsverk, jag vet inte hur det är organiserat i dag, spelar roll. Men dom bör ju inte girigt kalasa på förbandets driftsmedel utan har en egen budget. Tanken på att de förband som nyttjar lokalerna ska vara mer snåla vilja minska sina ytor, om de direkt får betala för dom ur den egna tilldelade budgeten. Det kan ju vara rätt tänkt ibland med det drar en jävla massa administration och ökad byråkratin.

Brukar gå i vågor i en cykel på 40-50 år eller så, då alla har glömt den gamla modellen och gör vågen när någon uppfinner den gamla skrotade på nytt.

Detta är nog OT.

Viktigast är att de får nya moderna bekväma lokaler och gärna av trä i stället för enorma stenhus. Förråd av plåt och i undantagsfall armerad betong. Och som någon skrev, det ska vara nära övningsområdet. Inte som förr nära staden så de värnpliktiga kunna gå dit på permis och slippa lappsjukan. Nu har ju alla bil så avstånd betyder inget längre.