Citat:
Ursprungligen postat av
farbror_barbro
Bra synpunkter! Visiret kommer helt riktigt att utsättas för mycket stora slagkrafter när fören möter vågorna. Jag skriver slagkrafter eftersom de pågår under en kort tid när vågen smäller in i fören. SSPA gjorde mätningar och numeriska beräkningar och kom fram till att mycket stora vertikala krafter på 5-10 MN kunde uppstå under de givna förhållandena (se t.ex. JAIC tabell 12.2),
men dessa krafter består bara under en mycket kort tid. Vi kan se dessa laster som ”spikarna” i Fig. 12.3. Därför kan vågorna inte lyfta av visiret från rampen.
Men vi har en massa andra saker som visar att det inte gick till så:
- Av JAIC Fig. 3.5-3.6 framgår det att rampen sticker upp ca 1 m i en låda i visirets ”tak”. Rampen är mycket nära visiret, och så fort visiret rör sig framåt så kommer rampen att skrapa i lådans tak.
- Fig.8.7 visar att sagda låda också har skrapmärken och deformation invändigt. JAIC skriver:
Rampinneslutningen på visirdäcket hade intryckningsskador på babords in- sida av dess aktra skott med böjda och slagna bulbprofiler.
- Undersökningarna av vraket visar att bogvisirets lyftarmar hade ätit sig in i fördäcket, se JAIC Fig. 8.2, och detta har rimligen pågått under en lägre tid. Det har de bara kunnat göra efter att gångjärnen gått av men innan bogvisiret frigjorts från rampen.
- Visirets underdel var också deformerad upp till 0.5 m vilket tyder på att det har slagits upprepade gånger mot skrovet undertill (JAIC Fig. 8.5).
- Till sist kunde man konstatera att rampens lås och manövercylindrar var sönder eller utdragna (JAIC s.125).
Visiret, fartyget och rampen visar alltså alla tecken på att bogvisiret lossnat, belastat fördäck och ramp och till sist fallit framåt när rampen inte kunnat hålla emot. Det har t.o.m. fått en buckla med bottenfärg från bulben (Fig. 8.5).
http://www.estoniasamlingen.se/textfiles/JAIC-haverirapport.pdf
Är det inte mer naturligt att föreställa sig att bogvisiret pressats uppåt och nedåt i den bågriktning som det är konstruerat för att röra sig vid öppning och stängning?
Det stämmer ju dessutom i så fall bra ihop med Valters Kikusts påstående att han ifrån ett fönster på däck 7 sett bogvisiret öppnas och stängas kl 00.20 svensk tid.
Om visiret varit mer eller mindre fritt att röra sig så känns det betydligt enklare att förstå hur det kunde slitas loss i samband med att havets krafter bearbetade det i olika riktningar. Då finns heller inget som helst logiskt tvång att det ska slita loss bogrampen när det lossnar... Tvärtom så slipper man dessutom att förklara hur bogvisiret kunde börja röra sig mot havets riktning.
Uppgifter om hur långt ifrån vrakplatsen man hittat visiret borde man rimligen inte lägga någon vikt vid alls då dessa kommer från samma tidsperiod som det är väldokumenterat att man medvetet ljög om var själva vrakplatsen fanns. Kunde man ljuga om det ena platsen så kunde man givetvis ljuga om den andra platsen också. Visirets påstådda plats ger med andra ord inga trovärdiga ledtrådar alls om när eller i vilken följd händelser har inträffat.
En annan sak som jag har väldigt svårt att ta till mig är att det hela tiden pratas om hur omöjligt det skulle vara för färjan att ha olika grader slagsida utan vissa specifika mängder vatten på bildäck.
Har dessa beräkningar verkligen tagit hänsyn till de 8-9 graders lutning som ballasttankarna möjliggör utan några skador alls samt den rullning som förekommer pga ojämn sjö och som var hela skälet till att man installerat [på styrbords sida eventuellt icke fungerande] fenstabilisatorer?
Det kan väl aldrig vara så att man gjort beräkningar utifrån något slags scenario där Estonia skulle ha befunnit sig i en vindstilla ankdamm och sedan dragit helt knäppa aspergerslutsatser utifrån det?
Att du envist påpekar att hålet var ovanför "vattenlinjen" verkar också hämtat ur någon slags vindstilla sagovärld där varken vågor, slagsida eller rullning tagits någon som helst hänsyn. "Vattenlinjen" borde väl vara mer lik en sinuskurva än den raka målade linjen på skrovet?
För mig blir det inte förenligt alls med någon som helst begriplig logik att prata om att hålets centrum var 2 meter ovanför "vattenlinjen" i det sammanhanget. Skulle jag ändå försöka förstå den logiken så kommer jag inte fram till något annat än att vi kan utesluta vatten på bildäck helt eftersom bildäcket ligger ovanför den där "vattenlinjen".
Så hur ligger det egentligen till med det där hålet på sidan? Är det verkligen helt omöjligt att det kommit in några som helst signifikanta vattenmängder där innan bogvisiret öppnades och/eller slets loss?
Enligt Ulvarson så är det mycket enklare att förklara att bogvisiret havererade om en föregående vattenläcka fick fören att gå djupare.
Stämmer det verkligen att du anser att han har fel i det mycket enkla resonemanget? Om du inte anser att det resonemanget är felaktigt... Vore det då inte enklare att argumentera för istället för emot att hålet som underlättar förklaringen faktiskt existerade?
Kanske till och med rimligare än att försöka förklara hålet med kringvandrade stenbumlingar på havets botten, samt halvblinda dykare som aldrig haft i uppdrag att undersöka något alls?
