Citat:
Ursprungligen postat av
kuckelimuckmedicin
Men ni undrar ju inte bara, och ni är heller inte intresserade av att höra olika sidor av saken.
Som jag skrev tidigare, när man som medmänniska försöker förstå hur allt kunde bli såhär så blir man genast påhoppad av ilskna människor som ropar efter offentlig hängning, och då kommer man ju inte fram till hur något sånt här kunde hända.
Eller så blir man anklagad för att vara R själv eller nära vän till familjen.
Det blir ju varken produktivt eller konstruktivt.
För det första så tycker jag inte att det är riktigt samt. Jag har läst tråden från början och jag tycker att det finns många inlägg som försöker förstå och är nyanserade.
Inlägg där man inte alls utmålar moderpersonen som ond. Utan där man tänkt om vad missbruk kan göra med människor.
För det andra så finns det inte något produktivt eller konstruktivt i det här.
Här finns bara tragik, ett dött och inplastat barn. En död pappa och tre ( fyra om man räknar E:s storebror) faderslös barn.
Barn som kommer att bära med sig denna händelse på ett eller annat sätt hela livet. Och som till och med kommer att komma att påverka något/några av barnen så pass mycket att man kommer att ha svårigheter som vuxen.
Och så finns en mamma i total förnekelse, som inte förstår att det här kommer att följa med henne hela livet. Det kommer härda efter att vara det som definierar henne som person.
Jag tror att de flesta tänker att det var bristen på insyn som lät det hända. Att Vuxna människor knarkar sig sönder och samman är ju inte speciellt ovanligt och går nog aldrig att förhindra.
Men om det sker, så hoppas man att någon ser det, skola, dagis, mormor eller en granne. Så samhället(soc) kan ta barnen från dessa miljöer. För alltid, eller tills föräldrarna påvissat riktig förändring.
Förstår man det, så har man inte så mycket behöv av att förstå Rebecka mer. För vissa saker gör man bara inte och hennes tugg känns så jävla försvars inställt och förnekande att man faktiskt bara inte pallar.
Om denna kvinna skulle vilja bli förstådd och få någon form av förståelse eller förlåtelse. Så är det bara för henne att lägga alla korten på bordet. Hon kan inte leva på att hon är en liten flicka med ett barns röst, hon kan inte hävda att hon inte minns.
Hon måste rakryggat berätta historien som den var, säga sanningen. Hur smutsig, ful och skamlig den än må vara.
Då finns det en chans att folk skulle försöka förstå. Men annars, betackar sig nog många från att försöka förstå denna kvinna. För Esmeralda hade ett flertal narkotiska preparat i kroppen och hon hittades inplastad under en säng. Och hur det än är så lät Rebecka det ske.
För det tredje tycker jag att det var synd att du inte svarade på mitt inlägg över.