Misstänkt vållande till annans död (treårig flicka) Norrköping 2020-01-30, två gripna. Mamman dömd till fängelse.

Nja, fast du kan ju inte förneka att du inte känner/känt R väldigt väl med tanke på att du och en annan medlem lade tid på att försöka idenfiera mig. Ni tror dessutom att ni lyckats med det.
Eftersom jag växte upp med R så måste ju ni ha eller åtminstone ha haft en nära relation för att kunna lyckas med en sån sak eftersom jag inte skrivit några personliga detaljer om mig och mitt liv idag.
Med tanke på hur insatt du verkar vara gällande detaljer angående både umgänge, R:s "problem" med myndigheter och familjehemsmamman mm så talar det ju snarare för att din kontakt med R är nära idag och enbart varit tidigare.

Då tänker vi lika där. Vi kan alltså enas om att ansvaret för situationen i hemmet var föräldrarnas.

Då tänker jag att även i ett delat föräldraskap har ju varje förälder 100 % ansvar.

Jag tänker att man inte kan tänka, att barnen har det ju bra 50% av tiden, när jag har ansvaret. Så då är den resterande tiden inte mitt ansvar.

Om ens barn far illa på de kvarstående 50%. Är det fortfarande varje vårdnadshavares individuella skyldighet att säkerhetskälla att barnet lever i en trygg och säker miljö 100% av sin tid.

Hur tänker du om det?

Hur kan du då tycka att Rebecka inte ska straffas när dottern hittas död i lägenheten med skador på kroppen och spår av droger på sig? Är det ingens fel, ska ingen straffas? Du medger ju själv att barnen var Rebeckas och Patriks ansvar. Vem ska annars straffas?

Dina uppgifter, tex rörande Patriks roll, skiljer ju sig från vad andra i tråden läst i dokumenten? Du är dessutom väldigt partisk; du tolkar alla uppgifter som mindre allvarliga eller mindre talande än vad vi andra gör.

Om du känner familjen vore det väl ingen fara att berätta det?

Jo, och kanske det skulle göra att vi andra fick en ökad förståelse för hens sätt att tolka situationer på.

Jag tänker såhär. Det är mycket prat om familjehemmet och hur hon bemött R osv.
Värt att veta är att familjehemsmamman M är också en människa. Att få ett spädbarn som behöver bo hos sig med skyddad adress pga hotbild ger en nog förutfattade meningar om hur situationen är. Som familjehem får man dessutom endast veta det som är nödvändigt för att utöva den vården barnet behöver. Mycket blir spekulationer...
Man knyter an till barnet. Det är mänskligt. Även om man är familjehem så är man ingen robot. Man får känslor för barnet. Bryr sig om dennes välmående. Får man inte det är man ganska olämplig som familjehem.

Sedan påbörjas ett umgänge där ens fosterbarn tydligt visar tecken på dåligt mående inför umgängena. Slutar äta mat. Vägrar åka bil osv. Då späs ytterligare misstankarna om biologiska familjen på. Till en början förblir familjehemsmamman anonym pga att inte riskera säkerheten för E. Men pga att hon mår så dåligt under umgängena måste M börja vara med.

Jag kan förstå hennes val att inte ta hem R till sin bostad. Finns en hotbild mot E som gör att hon bor på skyddad adress. Skulle inte heller vilja ha hem de föräldrarna... Man ser att barnet mår dåligt. Självklart finns det en känsla av att man inte vill att barnet ska flytta hem igen... Man funderar nog på vad det är som gör att barnet mår så dåligt...

Detta är en svårighet för MÅNGA familjehem och en stor kontrast för barnen. Att flyttas från misär till ett fungerande hem. Med rutiner, struktur och trygghet. Sedan ska man flyttas hem till föräldrar som precis uppnåt minimikraven för föräldraskap. Som kanske mår psykiskt dåligt, kanske har behov av stöd från soc för att klara av barnen, som har bristande rutiner och struktur och kanske äter lite halvtaskig mat. Eller som i Es fall; missbrukar, inte ger barnen tillräckligt med mat, trycker ner och hånar barnen, drogar ner dem, samt misshandlar och bestraffas dem. Det är svårt för familjehem att släppa barnen dit. Det är svårt för familjehem att veta att deras fosterbarn som de kan ha haft i flera år ska flytta till ett hem där de inte kommer ha det riktigt bra... Än värre var nog känslan för M. Där en instans sagt att E ska bo kvar. Där soc sagt att E aldrig kommer flytta hem. Bara där får nog M en uppfattning om omfattningen på föräldrarnas förmåga..

Men. I slutändan ska man se till det bästa för E. Lagen säger att alla beslut rörande barn ska vara för barnets bästa. I detta fall var det inte det. I många många fall är det inte det. För att någon idiot kommit på att barn mår bäst av att vara med sina föräldrar. Vilker bullshit! Föräldrar spelar ingen roll. Ett barn vet inget om blodsband. Föräldern är den som sköter den dagliga omsorgen om barnet, som ger kärlek och trygghet. Om det är en familjehemsmamma, en mormor, en farfar, en bonusförälder, en adoptivförälder eller ett äldre syskon spelar ingen roll. Det är först när barnet blir äldre som de börjar fundera på sitt ursprung. När de är 3 år skiter de blanka fan i titeln på den de bor hos.

För att såna här saker ska bli "rätt" måste man frångå det stereotypiska tänket om kärnfamiljen. Vad vore bäst för E i detta fall? Självklart att växa upp med sin familjehemsmamma och ha umgänge med sin biomamma. Ett sådant litet barn som bott hela sitt liv i ett familjehem känner knappast någon enorm längtan efter att bo hos sin biomamma.

I andra fall kan det vara annorlunda. Där familjehemmet och biohemmet har en bra kontakt. Är väl införstådda i varandras relationer till barnet, är väl införstådda i varandras brister och kan kommunicera och samarbeta på ett bra sätt. I detta fall hade det krävts enormt stor insats från R som var avundsjuk och svartsjuk på familjehemmet vilket knappast gynnande ett gott samarbete...

Vad pratar du om?
För det första har jag inte försökt identifiera dig då jag inte har en aning om din relation till R eller vem du är. Och har ingen önskan att ta reda på det heller.
För det andra skriver du först att ”ni verkar tro att ni har lyckats” och sen ”för att lyckas måste du haft en nära relation”, det verkar onekligen som att dom som nu försökt identifiera dig har lyckats då? Eller vad menar du?
Jag vet inte vem någon i den här tråden är.
Moving on.
Om man är uppmärksam och vill förstå hela bilden av hur något sånt här kunde hända när allehanda myndigheter var involverade, så behöver man ha ett öppet sinne och inte förutsätta att bioföräldrarna var monster och familjehemsmamman var ett helgon.
Jag tar inte någons parti, jag försöker förstå.
Jag har lyssnat på de ljudfiler som finns från rättegången och jag har läst de dokument som finns tillgängliga.
Det framkommer där om umgänge, vad hon har för problem med myndigheter och varför det skurit sig mellan henne och familjehemmet.
Jag har ingen insiderinfo, jag har varit uppmärksam.

Jag har funderat mycket på det.
Om man är två garantpersoner i samma hushåll, har då den ena garantpersonen ansvar att hela tiden hålla sig underrättad om barnets mående eller får man som den ena garantpersonen lita på att den andra garantpersonen tar sitt ansvar?

Va? Vart någonstans har jag skrivit att jag tycker att ingen ska straffas?

Nej, jag är inte partisk. Jag tror bara inte att allt är svart eller vitt.

Oavsett vem eller vilka som brustit i sin omsorg (föräldrar, familjehem, soc, BVC, förvaltningsrätten, samhället, lagarna etc). Hoppas jag detta aldrig mer behöver upprepas. Hoppas också att lilla hjärtat får den respekt hon förtjänar (även på Flashback) och får vila i frid.
Så himla tragiskt för alla inblandade och berörda parter. R.I.P ❤️

Word!