Citat:
Ursprungligen postat av
revodneb
Rent spontant känns det som att man gör det till en semantisk diskussion istället för att diskutera sakfrågan. Dvs helt galet. Det är trams och hör inte hemma i en saklig diskussion
Edit:
Väldigt vanligt inom vänsterretorik.
Du tycker att det är ”galet” för att du upplever att de ignorerar vad du upplever vara relevant.
Vad tycker människor är relevant? Njutning.
Hur kommer det sig att ditt uttryck i njutningens namn låter annorlunda än någon annans?
För att du lärt dig att uttrycka dig på ett visst sätt för att hantera livets smörgåsbord och andra har lärt sig andra uttryck.
Uttrycket är språket.
Om din upplevelse av andras ointresse för vad som är relevant kan frågas, är det möjligt att agera för något man finner irrelevant?
Om svaret är nej på den frågan (och jag hävdar bestämt att svaret är nej, om du vågar utmana så utmana mig) så måste du erkänna din motståndare som en egentlig medspelare.
Om begrepp alltid står i relation till ett mål och målet i grunden är identiskt (njutning). Om intentionen för att agera i irrelevansens namn inte är möjlig. Vad säger detta om din nuvarande upplevelse? Är den baserad på illusioner eller verklighet?
Slutsatsen är att TS har rätt i sin misstanke.
När vi kan hålla med varandra om begrepps betydelse så kan vi kommunicera utan hinder. För vad är ett hinder om inte en oförståelse för hur man vinner?
Att separera oförståelse och hinder är ett misstag likväl som att separera förståelse och frihet.