http://lege.net/politiken.biz/hemliga_dykningar.html
Utdrag ur ovanstående länk;
http://heiwaco.com/punkt146.htm#:~:text=f%C3%B6rr%C3%A5dsman%20Kalev% 20Vahtras.,f%C3%B6rsvunna%20anses%20som%20o%2Dd%C3 %B6da
Till Moderatorer önskas härmed beaktan ske inför att aktuell tråd berör enbart Bergmarks tidiga dykningar kring Estonia, varför regeringen avvisade hans fynd och inte tog med någonting överhuvudtaget av vad som hade hittats i den slutgiltiga slutrapporten från haverikommisionens sida. Notera med andra ord att de större två huvudtrådarna berör saken i allmänhet, detta är koncentrerat enbart i riktning mot Bergmarks tidiga fynd och varför det totalignorerades från makthavarnas sida. Det finns därför högst relevanta skäl, av särskild vikt att allmänheten får diskutera detta i en särskild tråd.
Centrala frågor att beröra;
Om Bergmark redan 1994 vid tidiga dykningar fann ett hål, varför släppte han taget om detta? Varför pressade han inte regeringen mer ang sanningen? Var han rädd om sitt egna liv? Repressalier?
Vidare undras varför det aldrig gjorts en riktig sökning efter kapten Arvo Piht om det verkligen visat sig att han tillhört en av de överlevande? Dussintals såg honom med egna ögon efter att fartyget hade sjunkit, var finns dessa människor? Är de också rädda för att staten ska straffa de på något sätt?
Låt diskussionen flöda, allmäna tankegångar kan tas i de två huvudtrådarna. Här berörs centralt Pihts försvinnande och jakten efter honom efteråt, samt Bergmarks fynd som totalignorerades av regeringen.
......................
Delar av den första artikeln bortredigerad enligt regel 1.02 - upphovsrätten. Texten lagd i citatruta för tydlighetens skull.
/Moderator
Utdrag ur ovanstående länk;
Citat:
Tidigt på morgonen den 28 september 1994 ringer telefonen hemma hos dykaren Håkan Bergmark, reservofficer i flottan. Det är marinens räddningstjänst på Muskö som ber honom ha beredskap att på kort varsel rycka in som dykare med anledning av Estonia-katastrofen.
Han hör inte något på ett antal dagar, men när han samtalar med andra dykarkollegor, får han klart för sig att de också har fått samma order om att ligga i beredskap. Bergmarks militära karriär inleddes i slutet av 1970-talet med en 18 månader lång dykarutbildning i flottans regi. Han kom så småningom att knytas till KSI, Kontoret för Särskild Inhämtning, en organisation som lyder under MUST, Sveriges militära underrättelsetjänst. KSI hette tidigare SSI, Sektionen för Särskild Inhämtning, som i sin tur var en efterföljare till IB, en länge okänd underrättelseverksamhet i Sverige som hade en nära anknytning till det socialdemokratiska partiet.
[---]
Håkan Bergmark ser två döda människor under sina dykningar, de andra dykarna ser betydligt fler. I havsvattnen i norra Europa kan det ibland förekomma minor från andra världskriget, men det här hålet hade inte tillkommit av en explosion utifrån, hålet hade istället exploderat inifrån och ut. Bergmarks personliga upplevelse av hålet i skrovet är att en bomb exploderat på bildäcket och att denna explosion sänkt fartyget. Hans fasta övertygelse är att det handlar om sabotage.
Han har svårt att säga hur stort hålet är, eftersom det är svårt att få en överblick på grund av den dåliga sikten, men det är fullt möjligt för honom att ta sig igenom hålet med dykarutrustningen på.
Uppskattningsvis är det ett avlångt hål, 4-5 meter långt. Håkan Bergmark och de andra dykarna hör också samtal på däck där det antyds att de ansvariga aldrig kommer att berätta sanningen.
De hör fraser som: ”Ta hit banden!” och ”Vad finns det banden?”, men hör bara den ena sidan av telefondialogen.[---]
Han hör inte något på ett antal dagar, men när han samtalar med andra dykarkollegor, får han klart för sig att de också har fått samma order om att ligga i beredskap. Bergmarks militära karriär inleddes i slutet av 1970-talet med en 18 månader lång dykarutbildning i flottans regi. Han kom så småningom att knytas till KSI, Kontoret för Särskild Inhämtning, en organisation som lyder under MUST, Sveriges militära underrättelsetjänst. KSI hette tidigare SSI, Sektionen för Särskild Inhämtning, som i sin tur var en efterföljare till IB, en länge okänd underrättelseverksamhet i Sverige som hade en nära anknytning till det socialdemokratiska partiet.
[---]
Håkan Bergmark ser två döda människor under sina dykningar, de andra dykarna ser betydligt fler. I havsvattnen i norra Europa kan det ibland förekomma minor från andra världskriget, men det här hålet hade inte tillkommit av en explosion utifrån, hålet hade istället exploderat inifrån och ut. Bergmarks personliga upplevelse av hålet i skrovet är att en bomb exploderat på bildäcket och att denna explosion sänkt fartyget. Hans fasta övertygelse är att det handlar om sabotage.
Han har svårt att säga hur stort hålet är, eftersom det är svårt att få en överblick på grund av den dåliga sikten, men det är fullt möjligt för honom att ta sig igenom hålet med dykarutrustningen på.
Uppskattningsvis är det ett avlångt hål, 4-5 meter långt. Håkan Bergmark och de andra dykarna hör också samtal på däck där det antyds att de ansvariga aldrig kommer att berätta sanningen.
De hör fraser som: ”Ta hit banden!” och ”Vad finns det banden?”, men hör bara den ena sidan av telefondialogen.[---]
Citat:
1.46 De o-döda esterna. 149 överlevande Uppgifter december 2010! Och här!
En av de mer makabra händelserna under Estoniutredningen 1994-1997 är att anhöriga till elva försvunna besättningsmän och kvinnor anser att de faktiskt överlevde. De elva är
kapten Avo Piht (född 1954),
tax-freeförsäljare Tina Müür (född 621021),
maskinchef Lembit Leiger,
fartygsläkare Viktor Bogdanov,
styrman Kaimar Kikas med hustru Merit Kikas,
mekaniker och fjärdemaskinist Agur Targama,
varitéartisterna (tvillingsystrarna) Hannely (Anne) och Hanka-Hannika Veide,
affärsbiträde Ago Tomingas och
förrådsman Kalev Vahtras.
Saken nämns inte med ett ord i slutrapporten 1997 (5), men är allmänt känd, diskuterad och publicerad i Estland där de försvunna anses som o-döda. 3 andra ester som, kanske, överlevde anges här! Bakgrunden är, bl.a., att estniska inrikesministeriet den 29 september 1994 publicerade en lista med 1 049 namn och 170 personer som hade överlevt"
En av de mer makabra händelserna under Estoniutredningen 1994-1997 är att anhöriga till elva försvunna besättningsmän och kvinnor anser att de faktiskt överlevde. De elva är
kapten Avo Piht (född 1954),
tax-freeförsäljare Tina Müür (född 621021),
maskinchef Lembit Leiger,
fartygsläkare Viktor Bogdanov,
styrman Kaimar Kikas med hustru Merit Kikas,
mekaniker och fjärdemaskinist Agur Targama,
varitéartisterna (tvillingsystrarna) Hannely (Anne) och Hanka-Hannika Veide,
affärsbiträde Ago Tomingas och
förrådsman Kalev Vahtras.
Saken nämns inte med ett ord i slutrapporten 1997 (5), men är allmänt känd, diskuterad och publicerad i Estland där de försvunna anses som o-döda. 3 andra ester som, kanske, överlevde anges här! Bakgrunden är, bl.a., att estniska inrikesministeriet den 29 september 1994 publicerade en lista med 1 049 namn och 170 personer som hade överlevt"
http://heiwaco.com/punkt146.htm#:~:text=f%C3%B6rr%C3%A5dsman%20Kalev% 20Vahtras.,f%C3%B6rsvunna%20anses%20som%20o%2Dd%C3 %B6da
Till Moderatorer önskas härmed beaktan ske inför att aktuell tråd berör enbart Bergmarks tidiga dykningar kring Estonia, varför regeringen avvisade hans fynd och inte tog med någonting överhuvudtaget av vad som hade hittats i den slutgiltiga slutrapporten från haverikommisionens sida. Notera med andra ord att de större två huvudtrådarna berör saken i allmänhet, detta är koncentrerat enbart i riktning mot Bergmarks tidiga fynd och varför det totalignorerades från makthavarnas sida. Det finns därför högst relevanta skäl, av särskild vikt att allmänheten får diskutera detta i en särskild tråd.
Centrala frågor att beröra;
Om Bergmark redan 1994 vid tidiga dykningar fann ett hål, varför släppte han taget om detta? Varför pressade han inte regeringen mer ang sanningen? Var han rädd om sitt egna liv? Repressalier?
Vidare undras varför det aldrig gjorts en riktig sökning efter kapten Arvo Piht om det verkligen visat sig att han tillhört en av de överlevande? Dussintals såg honom med egna ögon efter att fartyget hade sjunkit, var finns dessa människor? Är de också rädda för att staten ska straffa de på något sätt?
Låt diskussionen flöda, allmäna tankegångar kan tas i de två huvudtrådarna. Här berörs centralt Pihts försvinnande och jakten efter honom efteråt, samt Bergmarks fynd som totalignorerades av regeringen.
......................
Delar av den första artikeln bortredigerad enligt regel 1.02 - upphovsrätten. Texten lagd i citatruta för tydlighetens skull.
/Moderator
__________________
Senast redigerad av Meiji 2020-10-04 kl. 16:16.
Senast redigerad av Meiji 2020-10-04 kl. 16:16.
