Citat:
Det finns anhöriga som inte kan förlika sig med tanken att obduktioner överhuvudtaget görs, vilket om man gett vika för deras önskemål, hade lett till att många brott och dödsfall förblivit olösta. Ska en fullständig kartläggning göras, är det oundvikligt att kvarlevor kommer att påträffas och antagligen störas.
Undrar hur många anhöriga som tycker det är nog, förlikat sig med förlusten, accepterat haveriutredningens trovärdiga slutsatser, accepterat Estonia som minnesplats och absolut inte vill att allt rivs upp igen? Det är nog de som varken hörs eller syns.
De efterlevande som absolut ska ha det till något annat än en olycka efter 26 år, kanske är bättre hjälpta av att besöka en psykolog, än att till varje pris få sin egen konspiationteori bektäftad, sann som falsk. Det är väl de som skriker högst och också kommer till tals? Hur går det om resterna av just deras käraste är en av de som inte kan återfinnas? för en realitet är att flera av de som tog sig ut inte klarade sig.
Undrar vad majoriteten av de efterlevande, som inte redan ramlat av pinnen själva, egentligen tycker om det hela. Ganska många i tråden har uttryckt bestämda åsikter om bärgning och om hur kvarlevorna borde tas om hand. Är man själv anhörig till någon saknad är väl det ok, men utan anknytning så bör man kanske... ja inte vet jag, men jag vet vad jag själv tycker.
Undrar hur många anhöriga som tycker det är nog, förlikat sig med förlusten, accepterat haveriutredningens trovärdiga slutsatser, accepterat Estonia som minnesplats och absolut inte vill att allt rivs upp igen? Det är nog de som varken hörs eller syns.
De efterlevande som absolut ska ha det till något annat än en olycka efter 26 år, kanske är bättre hjälpta av att besöka en psykolog, än att till varje pris få sin egen konspiationteori bektäftad, sann som falsk. Det är väl de som skriker högst och också kommer till tals? Hur går det om resterna av just deras käraste är en av de som inte kan återfinnas? för en realitet är att flera av de som tog sig ut inte klarade sig.
Undrar vad majoriteten av de efterlevande, som inte redan ramlat av pinnen själva, egentligen tycker om det hela. Ganska många i tråden har uttryckt bestämda åsikter om bärgning och om hur kvarlevorna borde tas om hand. Är man själv anhörig till någon saknad är väl det ok, men utan anknytning så bör man kanske... ja inte vet jag, men jag vet vad jag själv tycker.
Man ska respekt för varje anhörigs vilja så långt det är möjligt men det får aldrig bli en ursäkt eller att skynke att gömma sig bakom i syfte att försvåra utredningar, speciellt när nya omständigheter som inte blivit utredda uppkommer. Då är man ute på en farlig väg som kan leda till att allt färre brott och olyckor får en förklaring. Oavsett vilket så har man aldrig visat särskilt mycket respekt för de anhöriga i samband med den här katastrofen.
