Hjälp med att ställa diagnos (om det nu finns någon) på mitt ex

Autism
+ trotssyndrom (det är aldrig deras fel och de blir kränkta av detta ens ges en antydan).

Så han är autistisk, hjälper denna information dig att tolka hans beteende?

Tror att ni alla underskattar mobbningen.... Han låter precis som en familjemedlem till mig.
Fruktansvärt osäker som bottnar sig i barndomstrauma & oförmåga att bearbeta / hantera / lägga det bakom dig.
Ärren från att ha blivit mobbad, pulvriserade identiteten i formativa år......vilket lett till att han nu som vuxen är inkapabel att hantera ansvar & förstå sin egen del i situationen.
Han är kvar i ”offer” mentaliteten & vrider verkligheten så den passar hans livsvy, för det var så han var tvungen att överleva.

Låter som om en rejäl dos professionell hjälp kan vara på sin plats. Hjälpa till och utbilda individen så han förstår var hans frustration & hans verklighets omskrivning kommer ifrån.

Tror inte han ska stämplas med en diagnos utan borde kunna få hjälp & lära sig bli en mer ... förstående individ till sin omgivning.

Det går inte att ställa "diagnos" baserat på din text.Men det låter som att det skulle kunna vara någon form av personlighetsstörning. De flesta personlighetsstörningar har inte en psykiatrisk diagnos, helt enkelt eftersom de är för vanliga och inte kan hanteras inom sjukvården.
Men ett tips är att du kollar upp dessa länkar:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Komplex_traumatisering
https://www.youtube.com/watch?v=TF3VcBFHkiY

Psykopati är inte så vanligt men det finns en hel del andra diagnos som innebär vanföreställningar och psykoser. Psykopater kännetecknas ofta med känslokyla och att dom har kontroll. Ditt ex låter som raka motsatsen, noll kontroll över mycket känslor😂
Utsätts en person för någon form av trauma i barndomen så skapar det oftast en sårbarhet för att utveckla psykisk ohälsa senare i livet. Ett trauma behöver inte vara något dramatiskt, hos vissa kan det räcka med att bli inlagd på sjukhus för feber i några dagar, för ett litet barn kan det vara en stor grej.
Mobbing påverkar väldigt mycket, precis som någon påpekade. Även fast du fått en trygg anknytning till vårdnadshavare så kan svårigheter med att knyta an till vänner i skolåldern fucka upp dig och ge problem med relationer och känsloreglering i framtiden.

Bipolaritet är ju en relativt bred diagnos och vissa personer får vanföreställningar i sina maniska skov. Stress triggar ofta skov och han verkar ju bli en skitstövel framförallt när han är stressad?
Schizoaffektivt syndrom kan vara en möjlighet.
Antisociala eller emotionellt instabil personlighetsstörning, inte ovanligt med mytomani och narcissism som symptom.
Autismspektra, högfungerande men annat skit i bagaget som ställer till det. Vanligt att dom som ligger på spektrat bara ser saker ur sitt eget perspektiv vilket kan förklara det han säger om sin barndom.

Han mår ju bajs vad det än är.

När det gäller hans upplevelse av som han upplever som grov mobbing och övergrepp så handlade det om ett par killar som gick i ett par klasser över honom som hade retat honom och hans kompisar (vittnen finns från hans gamla kompisar, lärare och familj) Tror inte att andra skulle ha kallat det grov mobbing men det är hans upplevelse och det får man respektera.

När det gäller skev verklighetsuppfattning eller minnesbild berättar han för alla inklusive sin egen familj att han var tvungen att flytta hemifrån och började jobba när han var 12 år fast alla vet att det inte var så, fotobevis och annat finns och familjen blir helt konfunderade när han säger så, men det viktiga är ju att han tror att det var så fast det inte var det.

Vi hade en liten situation i skolan för ett av våra barn (lite tjafs mellan barn) för några år sen när han ville kalla till möte med skolan för att prata om det (han vill ofta kalla till möten) och då mejlade han lärarna, rektorn inklusive mig och förklarade vad som hade hänt och det var helt korrekt skrivet, sen svarade rektorn och läraren med ett jättefint mejl där de sa att de gärna tog ett möte. Jag mötte pappan som var helt upprörd över hur de hade bemött hans mejl och han sa att han kände sig kränkt och jag fattade ingenting för jag läste bara ett trevligt svar. Jag visade mejlet för flera personer i min omgivning som tyckte att det var ett vänligt och helt normalt svar av skolan. Pappan hann tyvärr svara skolan och var extremt nedlåtande och beskyllde dem för att vara oförskämda etc (jag satt med skämskudde) och skolan var ju också helt förvånade. I alla fall vi bokade in ett möte och jag kom dit och pappan med och han liksom darrade och såg stirrig ut och jag och skolan var helt normala och hade ett lugnt samtal och allt löste sig. När vi gick därifrån var pappan lugn och sa att det här gick ju bra.

Vid ett annat tillfälle var han och våra barn och hälsade på hans familj (mamma, syster, bror med respektive och barn, de bor på annan ort) och vid en middag satt de och pratade som man gör i familjer och då var det något som triggade honom och han fick ett hysteriskt utbrott och skrek och skällde under en lång stund och alla blev helt chockade och livrädda (jag har pratat med alla involverade och alla hade samma upplevelse) utom han, när han återgav det sa han att han var helt lugn och de diskuterade i lugn och ro (jag tror på riktigt att det är hans upplevelse eller efterkonstruktion). När hans familj tog upp det med honom kunde han inte förstå utan han sa till och med till mig att om deras bild är sann låter det nästan som att jag är schizofren. Jag vill bara peka på att hans upplevelser av verkligheten är helt annorlunda jämfört med alla andra och jag kan visa på fler exempel men hoppas att detta är någorlunda tydligt.

Ja, jag har själv haft de tankarna tidigare, men han har bra jobb och är högfungerande och har vissa vänner men har även svårt att tolka sociala signaler ibland så det kan ju faktiskt stämma. Kommer ihåg en gång när vi var i Italien på semester och lärde känna ett par med barn där och vi stod och babblade och det andra paret sa vi kan ju ses över en drink imorgon. Jag tog det som att det bara är något man säger och ses vi så gör vi, men han tog det ordagrant och kunde inte förstå sen när de inte dök upp på drinken.

Tror att det ligger mycket i det du säger! Tack för dina reflektioner och tankar!

Väldigt märkligt alltihop... låter som någon kombination av autism och paranoid personlighetsstörning.
Har han aldrig haft kontakt med psykiatrin?

Du kan ha rätt, men det är så svårt när vi är så många som har velat hjälpa genom åren men han anser inte att det finns något där, han uppträder snarare som han är guds gåva till mänskligheten och hans bild av världen är den sanna och ingen annans.

Tack för länktips! Ja, jag inser att det är svårt att se utifrån min text, det är nog därför jag har svårt själv. Hans beteende stämmer helt enkelt inte in på det jag har kunnat googla mig till så jag famlar verkligen. Ska kolla in länkarna, tack igen!

Inte mycket att gå på men det här rigida tänkandet och oförmågan att vara smidig tycker jag indikerar lite autismspektrumproblem

Förstår inte varför var och varannan kommer dragandes med antisocial p-störning. Hög ångestnivå, ”rekorderlghet”, ordningssamhet associerar jag inte med det. Och den här oförmågan att dela verklighetsuppfattning med resten av världen tycker jag peket mer åt autismhållet än sociopatdito.

Många är lättkränkta utan att vara empatistörda. Det kan ju både vara ett natcissistiskt reaktionsmönster som mer grundat i ett socialt handikapp ( typ begränsad theory of mind)

Nog vet sociopaten eller psykopaten exakt vad de gör och att de är annorlunda. Att erkänna för andra är en helt annan sak.

Det här med att ditt ex står på sig om sin verklighetsbeskrivning mot både dig och alla lärare, har han något alls att tjäna på det?

Vet du varför han blev mobbad?

Hur väl känner du hans föräldrar?

Vilka släktingar uppvisar liknande beteende, och på vilket sätt?