Citat:
Ursprungligen postat av
farbror_barbro
Jag menar inte att de vattentäta dörrarna var stängda vid olyckan, vad jag menar att de hade stängts så fort vatten kommit in på däck 1. Men när de överlevande märkte vatten där, då hade fartyget redan börjat kantra. Det är inte ett rimligt scenarionmed bara sektion # 5 eller #6 vattenfyllda på däck 0. Det är för liten volym.
Edit: oklart om vattentäta dörrar på däck 0 var öppna. Jag har faktiskt också åkt med V. Sally på 80-talet och minns poolen, dock utan att bada i den!
Jag har nu läst en bit ur "Tysta leken - Varför sjönk Estonia?" av Knut Carlqvist, 2001.
Första halvan av boken innehåller ett stort antal vittnesmål. Baserat på dem borde skadan skett i sektion #4. Där kom det in mest vatten på däck 1. Ett vittne i denna sektion sov till styrbord, men vaknade av att han flög in i väggen på babord sida av hytten.
Kanske bromsades vatteninträngningen på däck 1 av att hålet hamnade i ett stängt rum? Vattenlinjen låg inte så högt över golvet på däck 1 att det blev några höga tryck.
På däck 0 kördes länspumparna, vilket tyder på vatten på däck 0. Bildäckets vatten skulle kunnat rinna i trapphusen till däck 0. Vittnen har inte sett några större volymer flöda i trapporna från bildäck till däck 0. Och de har tagit sig upp för trapporna efter slagsidan. Ett vittne har sett mycket vatten i trapphuset under däck 1, alltså däck 0.
Citat:
Ursprungligen postat av
Bladstall
Du var inte vuxen på 90-talet va? Nästan alla klockor ställdes för hand på den tiden. Var man riktigt duktig ringde man till fröken ur en eller ett par gånger per år men det var ungefär det. Den "akademiska kvarten" var mer norm än undantag och hade man stämt träff för bio var man där en halvtimme eller timme i förväg eftersom exakta tidsangivelser främst var sånt som SJ och militären sysslade med (och ja tågen gick i tid och posten levererade obrutna paket ända ut på vischan).
Dessutom rådde (och råder) normalt sett en allmän förvirring mellan finsk och svensk tid bland passagerare på finlandsfärjor.
Lägg dessutom till att samtliga vittnen varit med om en traumatisk katastrof. Tidsangivelser i just vittnesmål är ofta svåra att placera inom några exakta tidsintervall. Det kan ge fingervisningar och kan säkert ibland vara exakta men jämfört med tekniskt påvisbara klockslag (tex klockor ombord, Mariella eller Symphonys loggar och radar osv) får man ta dem för vad de är.
Boken sammanfattar vittnesmålen angående tidpunkten för slagsidan såhär:
https://ibb.co/557T7hN
Av 52 vittnen placerar 37 den första slagsidan i intervallet 00.55 - 01.05. Mikael Öhns klocka* är med andra ord med stor sannolikhet rätt.
Svenskarna i utredningen vill lägga slagsidan kring denna tidpunkt. Men det ville inte esterna. Den senare tidpunkten baseras främst på ett vittne i besättningen. Så den tidpunkt i JAIC du försvarar har egentligen ett mycket svagt stöd.
*Öhrns klocka förvaras numera i Vasamuseets lager.
https://svenska.yle.fi/artikel/2020/01/26/nya-markligheter-i-estoniautredningen-rapporter-och-nodbojar-sparlost-forsvunna