Citat:
Ursprungligen postat av
Mali09
Så sant. Föräldrarna ska förtjäna barnens kärlek och respekt. Det gör man genom trygghet! Vi får hoppas på mer ryggrad i samhället.
Vad skulle den ryggraden bestå av?
Kan nog ganska säkert säga dig att ett barn i den åldern är mer trygg hos sina föräldrar än hos någon som socialtjänsten har anställt. Sedan, om du nu är så hemskt intresserad av att följa barns trygghet skall du nog ta och propagera för att man verkligen omhändertager barn som är till pga skilsmässa. Skilsmässor är flera gånger mer benägna att få otrygga barn än grov misshandel i hemmet. Sådana fall skall det vara per automatik LVU §2 när föräldrar använder barn som slagträn i vårdnadstvister. Det skulle per automatik vara föremål för LVU §2 när föräldrar super sig dyngfulla på jul- och midsommarafton när barnen är hemma.
För dessa situationer skördar fler barnoffer än de medialt tragiska och överdrivna händelserna vi diskuterar här.
För att få lite perspektiv skall du nog också läsa på om de tre barnhemsutredningarna som finns och läsa Zarembas granskning av socialtjänstens agerande i fallet Sigström. Du har praktiskt taget ett skolexempel på hur socialtjänsten hanterar barn i det fallet, det med fullt publicerade journaler, domar och politiska beslut.
Det är en väldigt liten andel av de omhändertagna barnen som kommer ut levande och i god hälsa när de fyller 18 år. En stor majoritet hamnar antingen under jord, i missbruk eller i grov kriminalitet. De som överlever hamnar ofta i en stor djup depression efter att ha bytt fosterhem eller HVB-institutioner ett dussin gånger. En stor majoritet av dessa har blivit frånskilda sina föräldrar på mycket vaga grunder, ofta baserat på att föräldrarna själva har sökt ekonomisk hjälp. Som i fallet Sigström där ett riktigt farligt sjukdomsfall förvandlades till påhittat fall av Munchausen by proxy och sedan efter år av misshandel i fosterhem, efter fosterhem, en långdragen 10 minuters död på golvet i sitt pojkrum, av just den påhittade sjukdomen han inte hade, långt borta på okänd ord flera mil från sin trygghet - mamma.
I ES fall svek samhället barnet. ES var ett av de få barn som verkligen behövde samhällets hjälp och trygghet. Det var uppenbart att biofamiljen inte var redo att återförenas med någon av sina barn. Men samhället - socialtjänsten, den med ryggrad du vet, hade inte kompetensen att säkra 6 månader till i fosterhemmet. Det räckte dessutom med enbart 6 månader till för att säkra att fosterhemsmamman skulle få adoptera ES pga långvarig vistelse i fosterhemmet (FB 6kap 8§). Men socialtjänsten var inte ens kompetenta nog att kunna säkra sin egen lag!
Samhället har en så stor ryggrad, eller hur?