Citat:
Ursprungligen postat av
kusinvitamin65
LW har ingen i FUP angiven dokumenterad diagnos såvida det inte ligger i någon bilaga belagd med sekretess, eller rent av i slasken, eftersom det spelar ingen roll. Det finns inget förmildrande omständigheter att mörda någon, oavsett om det finns 100 (eller minst 17!) diagnoser.
PS. Man har inte bipolaritet i plural.
Der spelar en avgörande roll för att förstå av vem och varför Lena mördades. Det ser ut som en tanke att knäppgökarna som gått i baklås på SD vägrar läsa dom delar som visar hur Lena hunsade sin omgivning.
Det går inte komma förbi att det hänger ihop med att upprätthålla feltanken att endast HD/SD hade exklusivtet för Lenas elakheter. Lena njöt citat: nu är jag elak hahaha" i antal av hennes relationer. Hade Åkl inte truntat vad hon lärt om objektivitetskrav så skulle ett flertal funnits med i FUP. Det är klart att ingenting får störa bilden av SD som stora stygga vargen.
Lenas bror Ola, hennes hämdgiriga guddotter HW, (som hoppa i säng med UW nu) och UW bekräftar att Lena utreddes för bipolaritet eftersom hon själv trodde hon var det..
Föreslår du hänger lite bättre så vi slipper tjata om allting också om sekretessade uppgifter.
Du får gärna utveckla att du på fullt allvar menar Lena var en genuint ondskefull person utan diagnos? Att hon skulle vara bundis med djävulen?.
Om du bryr dig att läsa om bipolaritet så ska du se att beskrivningen av Lena är så precis att man kan tro att den är skriven med Lena som utgångspunkt. Från dom sexuella utsvävningarna till hennes utbrändhet. Lena sov ca, 4/tim natt samtidigt som hon var maniskt aktiv med träning etc..
– Det är inte ovanligt till exempel att man får en förhöjd sexdrift, och inleder relationer. Har man ett förhållande är det inte ovanligt att man lever ett dubbelliv under den här perioden. Man blir gränslös, men ser inte själv att det är något konstigt med hur man beter sig. Så det kan vara svårt för omgivningen att förstå vad det är som händer.
Själv upplever man bara att man mår bra
Det är mycket svårt att själv veta och känna igen när man är i en manisk eller hypomanisk fas.
– Man känner ofta bara att man mår väldigt bra. Samtidigt upplever man att omgivningen är kritisk och ifrågasättande, och det kan kännas som om: ”Vill de inte att jag ska må bra?”. Som partner är det väldigt svårt att hänga med i de här humörsvängningarna. Och man kan bli kritiserad för att vara tråkig eller motarbetande. Som bipolär har man liten eller ingen sjukdomsinsikt när man är manisk eller hypomanisk. Därför är det lätt att hamna i konflikt med nära och kära, när de undrar vad man håller på med. Man vill ju bara fortsätta som man gör, eftersom man själv tycker att man mår så bra.
Efter manin kommer ångern
Det sliter enormt på kroppen att vara i en manisk eller hypomanisk fas; Hjärtat slår i en snabbare takt, man har ett konstant stresspåslag, ämnesomsättningen ökar och man har långvarig sömnbrist. Ju längre period man är i en manisk eller hypomanisk fas desto djupare och långvarigare depression ramlar man ofta ner i, efteråt.
https://www.mabra.com/psykologi/misstanker-du-att-du-ar-bipolar-har-ar-de-vanligaste-symtomen/
