I början av intervjun var jag irriterad på intervjuaren, eftersom han nöjde sig med Monas svamlande och ursäktande och inte ställde kritiska följdfrågor. Men mot slutet blev han lite tuffare. Kanske en medveten strategi för att kunna genomföra hela intervjun utan att hon stormade ut ur lokalen? Det är i alla fall helt klart att Mona inte har någon som helst verklighetskoll what so ever. Plus att hon nu väljer - medvetet - att fokusera på den "påstådda otroheten" som har sårat henne SÅ.. Som om hon någonsin skulle kunna tänka sig att göra något sånt.. Samtidigt väljer hon lite fiffigt att flytta fokus från det osanna intygandet som hon gjorde fullt medveten om för att istället kunna snyfta hur "sårad" hon kände sig av alla "falska rykten". Folk sket fullkomligt i huruvida hon hade kn*llat med livvakten eller ej. Det intressanta var istället att hon - återigen - hade ertappats med lögn och bedrägeri. Enligt henne själv har hon "aldrig" försökt dra egen nytta av sitt "slarvande", men redan det är en stor fet lögn.
