Lena Wesström anmäld försvunnen (2018-05-15) hittad död (2018-05-19)

Lena blev starkare och gladare på slutet. Men hon blev samtidigt mer på stridstigen mot SD. Hon hade blivit snuvad och lurad och använd. Hon vägrade att bli dragen i smutsen, medan han hade ätit av kakan och hade hela kakan kvar.

Lena blev alltmer hotfull och ohanterbar. Och SD hade kvar sin ring, berättade för andra att han och HD skulle återförenas, medan HD i själva verket var mitt uppe i en förälskelse och var precis på väg att slinka ur näven.

SDs metoder att använda lena ord som Lena vill höra blandat med iskall kyla, tystnad, RT som kommer oförutsett och som bestraffning och kontroll , till sist allvarligare hot. Inget som hjälper.

Lenas hot om att avslöja allt blir allt tydligare och allt hotfullare.
SD riskerar att förlora allt.

HD, sitt ansikte, sin plats på piedestalen.

Han kunde ha valt att avsluta med Lena, att avslöja allt själv. Att gå på parterapi med HD, vad som helst.

Men nej, han väljer istället RT, hot, dödshot.

Detta avslöjar honom, hur han inte klarar av att hantera problemet. Som en mogen vuxen man. Han beter sig som en förorättad tre- åring.

Så å ena sidan borde man förlåta LW för hennes synder. Särskilt om man är kristen, då borde man förstå att hon gång efter annan låg med en gift man som hon själv hade vigt till ett heligt äktenskap.

Men sen å andra sidan om nu någon förlåter SD för hans upprepade misstag, då är det bara tecken på att vederbörande själv har varit otrogen i sitt eget äktenskap.

Sen undrar jag också hur åklagaren menar när hon ställer en fråga till pappan angående ifall frågan om Lenas död skulle ha diskuterats närmare IFALL dottern vid det tillfället när de passerade polisbilarna hade sagt att "nu har de hittat Lena död".

Det är en hypotetisk fråga om en situation som inte har ägt rum och ingen människa i hela världen kan ju säga med säkerhet hur man skulle reagera om något som inte har hänt skulle ändå ha hänt.

Ska man inte ta hänsyn till att Lena var svärsonens älskarinna och därmed kanske inte ett samtalsämne som dessa två gärna skulle fokusera på? Eller att Lenas död kanske väckte många olika slags känslor?
Plus att de var på väg till landet där svärsonen redan var och väntade..

De 3 rollerna utförs av S ensam för att vinna tillbaka H, tror jag.
Psykot S behövde o älskade L, men hon behövde offras för att vinna tillbaka den ?mamma? han haft längst liv ihop med? Hon var hans slumrande sjuksyster som hade vaknat till liv efter dvala och de hade ju barn, hus o social status tillsammans. @mamma L var rolig att "busa" med, men ett liv med henne var inte praktiskt. Hon hade ingen attraktiv yrkespostition sen hon slutade som pastor o bytte till lågbetald tjänst på kommunens.
Han ville ha båda i sitt liv, men ingen av "mammorna" accepterade det. Allt smygande och lögner blev till slut ohållbart. Särskilt som L hotade att avslöja honom igen för H.

L trampade på flera minor när hon raderade Hs fuskloggar, skrattade åt honom när han inte ville tro att H hade sex med Sillen, hotade avslöja honom, hade roligt med en S-holmare o skulle till Norge. S hade tappat kontrollen. S löser allt på egen hand, för att vara ärlig o be om hjälp kan han inte? Mord fick det bli och nu är han fri.

Men det är ju inget unikt för just psykopater att de skyller ifrån sig och lägger skulden på offret.

Det finns inte en man på kåken som inte är ”oskyldigt dömd” - och alla kan ju ändå inte vara psykopater.

Sen finns det även kategorin som erkänner sånt de inte har gjort (Thomas Quick).

Plus de som har blivit dömda för långa fängelsestraff – fast de är oskyldiga (Kaj Linna).

Så bara för att man råkar vara oskyldig men MGM betyder inte att man kan slappna av och lita på systemet och att polisen och domstolen gör sitt jobb och dömer först då när skulden är ”utom rimligt tvivel”.

Just därför finns det ingen anledning för den MGM att ”hjälpa polisen” för att hitta flera eventuella indicier utan snarare hålla käften så gott det går och låta åklagaren sköta bevisningen.

Jag utesluter inte alls en ensam GM. Och på nåt skruvat sätt så tror jag att SD håller HD som sin ”drömkvinna”. Den första (?) han sällskapade med. Likaväl som jag upplever honom som extreeeemt långsint så misstänker jag att när han bestämt sej för något/någon så är det så. Punkt. Slut.

LW kom som gruset i maskineriet.

Och sånt gör man sej av med.

Hur du än vrider och vänder på saker är det ALLTID offrets fel. Eller föräldrarnas och vännernas.
Även i fallet med Tova:

Föräldrarna fick också livstidsstraff skrev du i något inlägg. Jag förmodar att du tyckte att de förtjänade det eftersom de inte låste in Tova (ett förslag från dig hur de skulle hantera situationen)

Jag kan inte Lotta R fall, men Tovas och Lenas fall har jag följt.

Det finns ingenstans på världskartan att det är förlåtligt, ursäktat eller ens förståeligt att de blir mördade.

Det är ursäktat i mördarens ögon, men för de flesta människor är inte morden lösningen. Utgångspunkten hos mördaren är väl också att det är "offret" som har fel.

Jag ser inte att du någonsin nämner att något annat än hur Lena har gjort fel och alla hennes dåliga sidor?

Motivet letar du hela tiden i vilka fel du kan hitta hos mordoffret. Att det är kvinnorna som är manipulerande, det är de som lockar med sex, att det är de som inte lämnar, att det är vännernas fel som inte hjälper.


Vårt rättssystem kommer inte titta på om Lena hade stökigt hemma, om hon bad föräldrarna om hjälp, eller om hon var flörtig. Inte heller om hon hade flera sexuella relationer, utan för att se om någon hade ett horn i sidan till henne på grund av det.

Där har de hittat den mycket konfliktfyllda relationen med SD, med ömsesidiga hot. Det är dock stor skillnad på att hota människor till livet, särskilt barn och att hota att avslöja att relationen och dubbelspelet fortgått. En klar riskfaktor i hennes liv. Personen är riskfaktorn. Relationen. Inte Lena. Inte Tova. Inte Lotta. Alla levde dock med personer som var extremt farliga.

Det finns inga förmildrande omständigheter i dessa fall, hur mycket än du anser att offren var vidriga, lockande och manipulerande. Inte för att man inte kan behålla sin fru, för att älskarinnan tänker avslöja hela bedrägeriet som pågått bakom hennes rygg. Inte för att Lena var dryg och krävande. För att hon inte fogad sig i att lyda "blint" och omedelbart.

Alla andra lösningar är bättre än mord i de här fallen.

Att du väljer att lägga ALL skuld på mordoffren i alla dessa fall är verkligen anmärkningsvärt.
Intet ont ord om mördaren.

Både Sd och Hd borde vara livrädda att en mördare går lös i deras kvarter, men inte en enda gång, i något sammanhang har något av dom uttryckt någon som helst rädsla eller oro för detta.
Finner du inte detta oerhört anmärkningsvärt?
Resten av kvarteret är ju livrädda, men inte Sd, Hd eller JG, är det inte konstigt?

Hjälpa polisen? Om man är oskyldig borde man öppna sig helt, lämna ut allt. Åklagaren måste även utreda saker som pekar på atr mgm är oskyldig, om du inte visste det.

Ja Sd borde definitivt hållit käften från början och inte ändra sin historia och ljuga hela tiden, för så gör bara en som är skyldig.

Det fetade är ju så konstigt och udda och anmärkningsvärt så det liknar ju ingenting!

Lena blev starkare och gladare på slutet p.g.a.
att hon trodde att hon vunnit SD. SD och HD
hade begärt skilsmässa, HD hade flyttat och
hade en ny man. Det enda Lena behövde göra
var att se till så att de inte återförenades.
SD sa visserligen att han ändå inte ville ha
henne men det kunde hon inte tro på. Hon
som var så fantastisk och underbar. Och om
han inte valde henne av fri vilja så kunde hon
ju utpressa och tvinga honom.
Om SD är GM så är jag säker på att det är
motivet. Inte att LW var på väg bort. Det finns
inget som tyder på det. Hon hade aldrig lämnat honom frivilligt.

Du ska sluta förmoda saker och istället läsa vad jag skriver.

Båda parterna SD och LW var manipulerande. Främst manipulerade de dock varandra – och sig själva. De tycks dessutom ha trott sig vara duktiga på det. Och vissa här håller med. Men bara när det gäller SD.

Den som mördar måste rimligtvis ha någon sorts motiv för sitt handlande – trots att den uppfattningen inte delas här i tråden av somliga. Det är ytterst sällan någon slår ihjäl en förbigående totalt slumpmässigt.

Motivet är lika intressant för polisen/åklagaren som mordvapnet och kroppen. Det är ju den frågan som tas upp när man försöker låsa gåtan: ”varför” Skandiamannen skulle ha mördat Palme. Men om man är fixerad vid Pettersson är man också totalt ointresserad av andras motiv för dådet.

Polisen och åklagaren försöker inte ”ursäkta” modet genom att ställa den frågan. De försöker förstärka misstankarna mot den/de de misstänker.

Motivet har dessutom påverkan på utgången. I vissa fall kan det betraktas som försvårande – i vissa förmildrande.

I Lenas fall är det uppenbart att hon hade skaffat sig många fienden med sitt eget beteende. Kanske även sådana som hon själv inte hade en aning om? Någon som blev djupt sårad å någon annans vägnar? Eller någon som inte visade sina känslor efter brutala dumpningen – men ruvade på hämnd?

Det kan ju inte vara svårt att föreställa sig att svartsjuka skulle kunna vara ett starkt motiv i det här fallet och då är SD inte MGM först i kön. För han kunde ju få Lena – om han ville.

Vem är det som ska förlåta/inte förlåta? SD? HD? Pappan? Vi? Rättsystemet? Mördaren?

Synderna, det är väl inte lagstadgat, utan ett tyckande? Beroende på vilka normer vi har och hur vi ser på saken. Som inte är okomplicerad, på inget vis.

Så länge inte Lena har gjort något lagvidrigt, handlar det enbart i det här fallet om att försöka utröna om det har något med motivet att göra.

Något sådant motiv har man inte hittat i utredningen såvitt jag vet.
För det är väl motivet till mordet vi diskuterar?
Och den som skulle förlåta Lena för hennes synder borde i det fallet vara mördaren som inte kunde förlåta det?


Med tanke på att det är mot hans egen dotter det sex år långa utomäktenskapliga förhållandet sker och nu "råkar" Stefan också vara misstänkt för mordet på "misstaget", så är det väl utomordentligt förlåtande?
Så märkligt att det får många att höja på ögonbrynen och undra vad skälet till det är?
Skydda HD? Genom att skydda SD? Och kanske själv ha någon slags erfarenhet? Som gör att han känner igen sig?


Varför är det konstigt?
Här försöker man utröna HUR HD kan veta om att det är Lena som har hittats, dvs HUR SD kan påstå att han VET att det är Lena. Dvs åklagaren har detta som ett av indicierna till att SD är mördaren.


Vet inte hur du menar?
Vilken fråga var hypotetisk? Ifall vad?


Nu kom ju HD direkt från förhöret hos polisen.
Det förhör som hon satt på tack vare att svärsonen varit otrogen.
Och nu saknas älskarinnan. Och svärsonen är den misstänkte.
Den enda misstänkte.

Så nu ska de inte prata om detta alls, låtsas som ingenting och prata istället om det trevliga som väntar? Inte ens om de ser polisen i slänten vid Hjärsta precis nedanför Lenas bostad?

Men där kommer vi just till det som inte får nämnas här i tråden dvs ”motivet”.

Om nu någon var sur på Lena och ville avsluta hennes dagar, varför skulle samma människa vilja mörda även exempelvis HD?

Och om det var totalt slumpmässigt utan motiv varför skulle slumpen inträffa precis på samma ställe två, tre gånger? Vad är oddsen?

Jag anser inte frånvaron av rädslan vara något att undra över.

Det är naivt att tro att om man bara öppnar sig helt då är det någon sorts garanti att inte bli oskyldigt dömd. Det har jag redan skrivit om i tråden.

Dessutom vill man kanske inte berätta precis allt om en själv för hela omvärlden oavsett att det inte har något med mordet att göra.

Att ändra sin historia kan ha flera orsaker än att man vill dölja något. Dels kan man minnas olika vid olika tillfällen. Dels kan man lägga vikt på olika saker vid närmare eftertanke.

HD:s pappa exempelvis har ändrat sin story. Kanske pga vad han har läst i tidningar. Eller här i tråden. Eller sen försöker han skydda sig själv – eller någon annan. Eller sen har han helt enkelt drabbats av ”false memories” dvs tror sig komma ihåg något sånt nu som han bevisligen inte kom ihåg tidigare.

SOA uttrycker sig väldigt säkert – typ Ja/nej på direkt frågor. Han ger ju säkert intryck. Den killen kan man lita på. Ändå kan åklagaren konstatera att han säger olika i rättegången än vad han hade sagt tidigare.

SD uttrycker sig velande. Det blir fram och tillbaka. Han vet inte – kommer inte ihåg. Och då ska detta tas som ett säkert tecken på att han är den skyldige.

Själv är jag inte helt hundra på det.