Medvetandets hårda problem - existerar det?

Hjärnan är programmerad att utgå ifrån att något som inte verkar ha en uppbyggnad har uppstått i sin färdiga form. Hjärnan är som sagt inte medveten om sitt eget medvetandes konstruktion.

Hur skapar programmeringen av hjärnan den subjektiva upplevelsen, t.ex. den specifika smaken av kaffe?

Gå tillbaka till mitt förrförra inlägg.

Gul groda,

Det du diskuterar i den här tråden är de (så kallade) "lätta problemen", frågor som (bland annat) rör perception, uppmärksamhet och minne.

Exempel på lätta problem:

Hur gör hjärnan när den sorterar bort irrelevant information? Hur gör hjärnan när den sammansmälter relevant information?

Men oavsett vilka svaren än är på de här problemen, säger dessa svar ingenting om våra fenomenella, subjektiva medvetanden, det sätt på vilket det känns för oss som subjekt när vi gör dessa saker. Filosofiska zombies sorterar bort irrelevant information och sammansmälter relevant information ( tex) ute i trafiken, på exakt samma sätt som vi gör.

Någon lösning på det svåra problemet har du därmed inte presenterat. Det närmaste du kommer en lösning på det svåra problemet är ju att helt enkelt bara PÅSTÅ att fenomenella subjektiva upplevelser, uppstår när vi sorterar bort irrelevant information och sammansmälter relevant information. Men varför subjektiva upplevelser plötsligt skulle uppstå när detta sker har du inte förklarat, och inte heller har du presenterat några argument för denna uppfattning.

Jag tror att vi ganska lugnt och tryggt kan konstatera att det svåra problemet kvarstår.

Där skrev du:


Du skriver att upplevelsen består av noterade skillnader och olikheter mellan saker i vår omgivning. Sedan ställs den informationen samman utan att ”vi” får följa den processen. ”Vi” får bara se resultatet.

Men är inte ”vi” = medvetandet? Förutsätter inte din förklaring då att medvetandet, det som du skulle förklara, redan finns?

Och hur kan sammanställning av information skapa subjektiva upplevelser? Var någonstans - i vilken punkt, på vilket sätt - övergår informationen från att vara information till att bli en upplevelse av hur något känns?

Om jag dricker en kopp kaffe och hjärnan noterar skillnader och likheter mellan kaffet och andra saker och sedan ställer samman information om kaffet - hur omvandlas den sammanställda informationen till den specifika upplevelsen av kaffesmaken?

Jag har visst förklarat och presenterat argument för hur detta går till. Det är bara du som av någon anledning inte lyckas ta till dig dem. Att du inte förstår det ologiska i den filosofiska zombien talar för att du helt enkelt är för korkad. No offence.
Vi är medvetna hela tiden, men bara av ett litet noga utvalt urval som hjärnan hela tiden matar oss med.

Jag kan såklart inte pekar ut var gränsen går där en upplevelse uppstår, men det finns en gräns för varje typ av upplevelse. Den specifika upplevelsen av kaffesmak utgörs helt enkelt bara av information som har ringats in för att identifiera att det är kaffe du dricker.

Ja, om det finns ett hårt problem så handlar det endast om hur hjärnan skapar upplevelser, inte om den gör det. Att medvetandet helt och hållet är en produkt av hjärnan är ett vetenskapligt faktum bevisat bortom alla tvivel.

Nja, du har väl mest påstått saker i still med följande:


Men du har ju aldrig förklarat hur bortsorterat av irrrelevant information och sammansmältande av relevant information skulle kunna generera en subjektiv upplevelse, och har sannerligen aldrig presenterat några argument för att så skulle vara fallet.

Men du får gärna göra ett försök om du känner dig manad.


Berätta gärna vad exakt det är som är "ologiskt" med filosofiska zombies. Det faktum att du bara påstår olika saker istället för att argumentera, samtidigt som du nu slänger förolämpningar omkring dig, tyder på hur svag din argumentation verkligen är.

Har du någonting av substans att erbjuda?

Att en liten mus är medveten medan inte ens den kraftigaste superdatorn är medveten borde ringa varningsklockor.

Medvetande ur enbart 100% död materia är en logisk omöjlighet. På samma sätt som att det är en logisk omöjlighet för något att komma ur inget. Det är inte så svårt att förstå.
Bevisat?

"No amount of experimentation can ever prove me right; a single experiment can prove me wrong."

- Albert Einstein

“The public has a distorted view of science because children are taught in school that science is a collection of firmly established truths. In fact, science is not a collection of truths. It is a continuing exploration of mysteries.”

— Freeman Dyson

"Trouble arises when either science or religion claims universal jurisdiction, when either religious dogma or scientific dogma claims to be infallible. Religious creationists and scientific materialists are equally dogmatic and insensitive. By their arrogance they bring both science and religion into disrepute."

- Freeman Dyson

"Perhaps the most important thing to understand about science is that it is rigidly paradigm-locked and effectively self-exiled from truth. Consciousness is entirely off the charts of science because the infinite cannot be represented in a finite system. Science is a structure and requires the support that only a false paradigm can provide.
There is no physical universe - period, full stop. A ridiculous statement, perhaps, so it should be easy to disprove, but it can't be disproven. Objective knowledge itself is impossible, meaning that science can never rise above non-probable conjecture. Hence, all science is obviously and inescapably pseudo-science.

Are scientists our greatest minds? Maybe, but moot.
Great intelligence and effective thinking seldom go together. In fact, not only are scientists not our best thinkers but, due to years of highly specialized education and training, they are probably the most narrowly focused and effectively indoctrinated people in the modern world.
This is as it must be, but such intense focus automatically disqualifies scientists from addressing the broadest questions of being. As Richard Feynman said, a scientist looking at nonscientific problems is just as dumb as the next guy.

All scientific claims should be prefaced with a disclaimer. That seems like a scientific-y thing to do. A standard disclaimer would probably suffice in most cases:

Warning:
The scientific findings contained herein are based on the uncritical acceptance of consensus reality as true reality, and must therefore be viewed in the same light as mythology, folklore, superstition and religion.

But, as honest as it might be to provide this disclosure, science can't afford to acknowledge its operating assumptions. Those assumptions are what holds science up, and no one wants to cut the branch they're sitting on.
I suppose that any scientist would dismiss my assertions as laughable, but they can't do it scientifically. They can't falsify idealism and they can't prove anything, making science the most radical of fundamentalist religions.
We have to make every effort to understand this directly because science is the presumptive torchbearer of human knowledge, and much of the wired world is kneeling in their church.
It's not my wish to deliver an anti-science polemic, but to encourage the reader to take a fresh look at the overhigh esteem in which we hold science."

- Jed McKenna

Att du inte kan peka ut var gränsen går där informationen om kaffesmaken övergår till att bli den faktiska upplevelsen av kaffet är hela poängen med det svåra problemet med medvetandet. Detta eftersom upplevelsen som sådan inte är information eller något annat än just upplevelse.

Vi kan konstruera hur avancerade och detaljerade modeller av hjärnan vi vill, det kommer fortfarande bara vara modeller och inte någon faktisk upplevelse.

För att följa kedjan hela vägen från nervsignaler till upplevelse måste du kunna uppleva dina egna nervsignaler (och resten av processen hela vägen ”upp” till medvetandet). Alternativt måste du kunna följa processen i någon annans hjärna från nervsignaler och hela vägen ”in” i deras faktiska upplevelse (med andra ord måste du gå från att betrakta deras hjärna utifrån till att betrakta den inifrån).

Jag anser att jag har gett en logisk förklaring till hur en subjektiv upplevelse uppstår och varför den upplevs som den upplevs.

Filosofiska zombies är slutsatsen att något inte behöver ha en orsak för att ha en verkan helt enkelt eftersom man kan föreställa sig verkan utan att behöva föreställa sig orsaken. Vilket är en logiskt felaktig slutsats. En verkan måste ändå ha en orsak.
Brukar du inte säga att allt är medvetet? Hur ska du ha det?
Jag kan inte bevisa att min teori om hur en upplevelse uppstår och fungerar stämmer. Men så länge den är rimlig och logisk, vilket jag anser att den är, så innebär det att det finns en fullt möjlig förklaring till hur materia skapar medvetande. Vilket innebär att det inte finns något hårt problem.

Det är bara levande varelser som är medvetna.
Jag har aldrig sagt att allt är medvetet. Jag har sagt att allt är medvetande, på samma sätt som att allt i en drömvärld är inget annat än dröm.