En sak som jag funderat på är OM hon var naiv nog att tro på SD redan där i början ,att han kanske sa att inte förräns de skilt sig ,både hon och han så skulle de kunna fara till Killimanjaro osv?
Att hon sen tog tag i detta genom att skilja sig och sen bli bitter då SD inte hängde på i det hela ,så började hon inse sitt misstag ,ensamheten som hon själv satt sig i med varken gunga eller karusell...
Då började tjatet ,ilskan och självinsikten och hon blev jobbig för SD ...
Det som är trist och otroligt sorgligt är att SD kanske inte skulle lovat runt och hålla tunnt för en sådan personlighet som LW ?
Det var ju då det hela gick åt skogen ...
Vi människor har ju ett visst ansvar omkring hur vi beter oss mot våra medmänniskor ,det gäller även SD om man säger så .
Det går inte att (går ,går det ju ,men elakt så in i norden..)ha" mycket snack i liten verkstad"och lova saker som en sårbar naiv människa tar till sig ,det är så fel!
Att vara omtänksam är att avstå vissa saker när en människa som har problematik ber om det...