Citat:
Ursprungligen postat av
AndersJohanssen
Berättelsen om en missbrukande son från en anhörigs perspektiv, alltid bra med en motpol i debatten.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/intensivvardssjukskoterskan-som-blivit-ofrivilligt-knarkutbildad
"Hon är mamma till en nu vuxen kille som missbrukat i mer än tio år och hittills överlevt flera överdoser.
– Det känns som om vi har en generation som knarkar ihjäl sig, säger Maria och berättar om sitt missbrukshelvete."
Narkotikamissbruk är en beroendesjukdom. Det är även självmedicinering mot bakomliggande problematik såsom psykisk ohälsa, sjukdom och störning. Självfallet ska det främst vara en uppgift för sjukvården, inte polis och rättsväsende.
Som följd av bedriven repressiv narkotikapolitik är narkotikabruk kriminaliserat sedan 1988. Kriminaliseringen har format synen på missbrukare som brottslingar istället som sjuka individer. Idag är kriminaliseringen efter flera decennier med opinion och propaganda dessvärre allmänt vedertagen.
Kriminaliseringen medför att narkotikabruk döljs och fångas upp senare varför det blir svårare att förebygga. Därmed ökar risken att bruk blir missbruk. Följaktligen leder den till att narkotikaproblemen förvärras.
Med kriminalisering och stigmatisering stöts missbrukare ut från samhället. Därtill skapar staten brottslingar genom en förseelse som missbrukare själva är offer för, vilket naturligtvis inte ska vara ett brott.
Sverige är typ ensamma i Europa om att i större omfattning kriminalisera missbrukare genom bruk. Samtidigt uppmanar FN att inte straffa för narkotikabruk och istället hantera missbruk som en sjukdom, inte en brottslig handling. Enda riksdagsparti som har avkriminalisering i partiprogrammet är (V).
Anhörigföreningar borde verkligen driva frågan att avkriminalisera narkotikabruk.