Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

En olustig känsla for genom kroppen, hoppas det är natten som "bara" spökar. Har ju lyckats få någon att prata med - fint.

Visste att ångesten skulle komma.. Den där allt för välbekanta känslan som sakta smyger sig på, när allting av outgrundlig anledning känns fel och man är liksom bara tom och trött.

Hur kan man rädda sig själv från sig själv?

Ångesten river i bröstet och det känns som livet är en lång utdragen väntan på befrielse. Det är smärtan som håller på att göra mig galen och känner mig ensam och hur alla måsten överväldigad mig eftersom jag just nu varken fysiskt eller psykiskt klarar av dem. Har ingen att prata med detta om, har ingen som riktigt förstår min dödslängtan..
Har ingen som kan sprida lite glädje och kärlek i mitt liv.

Vet hur det känns. Förutom tom. Det är tvärtom.
Ta hand om dig. Du är inte ensam om detta.

Mår så fruktansvärt dåligt. Jag verkligen inte vad jag ska göra. Har målat in mig själv i så otroligt många hörn. Bidrag, missbruk, livslång psykisk ohälsa, ensamhet... Har man väl ramlat ut så släpps man inte in. Under sommaren har har jag lyckats med tilltaget att kära ner mig en person som var ouppnålig för mig. Känslorna har lagt sig, men jag hanterade det inte bra tyvärr, jag skäms som fan. Sista veckorna har jag varit så deprimerad att jag knappt tagit mig ur sängen.

Hopplösheten är så jävla smärtsam, jag kan inte copa med den här gången, sjävmordstankarna är extrema, en jag drömmer om att hitta lycka i mig själv, även om jag vet att skadorna är förstora. Jag fortsätter leva med samma dumnaiva hopp som alltid.

Livet är varken kul eller ett dugg jävla rättvist. Vad ni än gör, ta hand om er själva och varandra.

Tappar ord märker jag, min hjärna och kropp hänger inte med.

Du är inte ensam om det i alla fall, som om det skulle vara någon tröst😀

Oro, rädsla, skräck!

Åt de där jävla nötterna för hade inget annat nära idag. Gick ut för över 1 månad sedan. Aflaxiner, EXTREMT GIFTIGA. SATAN! Var de salta jordnötterna det som gjorde att jag direkt efter fick mycket ont i magen, något som varade i 30 minuter? Har iofs ont i magen lite till och från mest hela tiden men helvete! Oron nu, tankarna. Cancer, leverskador, död!Visste inte att nötterna var gamla!

Jag börjar fatta det här nu. Äta, sova, vakna, jobba, repeat. Det är så det måste vara. Det är så jag ramar in psykosen, gör den till en vacker tavla istället för kaos. Utan RUTINER flyter den ut och drar iväg åt alla möjliga håll. Jag har vetat det länge men inte riktigt fattat det förrän nu.

Allt som behövdes var lite melatonin. Tänk vilket mirakel att somna precis på klockslaget när man har planerat att somna. Det är som sci-fi för mig. Jag är tacksam. Glad.

Samtidigt vet jag ju att eländet kommer tillbaka så småningom. Förr eller senare kraschar jag. Det gör jag alltid. Men den vetskapen får bara glädjen att smaka ännu sötare. Jag njuter av varje sekund som tickar förbi, för jag vet hur värdefull den är. Det har sjukdomen lärt mig.

Massa känslor som jag aktivt har försökt att blockera i många år har nu blommat upp och väckts till liv - det är inga dåliga känslor, tvärtom. Men jag har inte vågat möta dessa av rädsla. Rädd för att göra/säga "fel" saker.
Det är skitläskigt men också mysigt på samma gång

Just nu mår jag inte bra. Jag har rättegång imorgon. Sen orkar jag inte vara social 24/7! Ibland blir man less. Jag har 2 kompisar som vill ses typ varje dag. Och som ringer flera gånger per dag. Så Ibland känner man sig utpumpad på energi.

Och ihelg blev jag osams med mitt ex. Det var inte kul!

Förbannade ångest idag. Nu hade man velat kura ihop sig i en trygg famn. Får väl krama en mjukisleksak istället.