Citat:
Ursprungligen postat av
AnOldBeginning
I'll be gone in the dark-dokumentären var ju rent skräp.
Dom förklarade inte ens hur hon/dom listade ut vem det var. Eller det gjorde dom kanske i SMS:en i de två avsnitten som i princip bara består av SMS-text? Där var jag för uttråkad för att titta och lyssnade bara.
Sista jag fick med mig var att hon fick tag i ett par graverade örhängen eller manchetknappar som EAR-ONS hade snott från något offer, men att det inte ledde någonstans.
Nästa gång de nämner mördaren, känns det som, så är det "DNA:t var en 100% match".
Någon som vet hur dom till slut lyckades gräva fram honom?
Den kvinnliga författaren hade exakt 0% medverkan till att Joseph DeAngelo till slut greps. Dokumentären försöker bara blanda bort korten.
Han greps på samma sätt som dubbelmördaren från Linköping greps, dvs genom att samköra DNA som kom från DNA från brottsplatserna med släktforskningsföretagens DNA-banker. Där fick man alltså en matchning med en avlägsen släkting till DeAngelo, sedan räknade man bakåt i släktstegen och kartlagde alla ättlingar som den gemensamma anfadern hade och kunde på så vis ringa in gärningsmannen.