Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Att män kan uppvisa en stark kompetens på några områden medan de är lättduperade och svaga på andra tex i nära relationer, finns det nog ingen (kvinna i alla fall ) som skulle säga emot. Särskilt inte när samma man har haft straffande och krävande föräldrar, känt ett stort ansvar att bära familjen på sina axlar, själv är utmattad och nedbruten och har en hustru som beskriver att hon inte orkar mer och vädjar om att man ska hålla sig till den lösning man har kommit fram till tillsammans. Att psykologiskt låta sig brytas ner är inte en könsfråga.

Ja det är nog så att de egenskaper du beskriver ovan ofta förekommer hos folk med elitistiska synsätt som begår mord, ex Breivik.

Dock förekommer mord på egna barn och familjemedlemmar för att någon inte duger och uppfyller kravspecen faktiskt i hederskulturer.
Vi kallar det ”hedersmord” (en dålig beteckning i mitt tycke, finns inget hedersamt där) men i grunden bottnar det i synsättet att en ”dålig” familjemedlem har mist sitt existensberättigande.
Att vederbörande har gjort sina föräldrar besvikna, förstört släktens värde och position i samhället. En individ man inte vill ha kvar och som det inte är lönt att satsa på, en förtappad dotter kan aldrig bli bortgifta.
Och nej, det är inte viktigt att denna person mördas av någon familjemedlem - det går lika bra att vederbörande ”försvinner” eller råkar ut för en ””balkongolycka”. Det viktiga är att släkten inte längre belastas av personens existens.

Hos dessa ”hedersmördare” finner man dock oftast inte de egenskaper du beskriver - impulskontrollbrist, sjukligt låg framförhållning och tålamod, total oförmåga till empati, avsaknad av självbevarelsedrift, starka psykopatiska drag, okänsliga för att trampa över våra största tabun, oförmåga att känna rädsla, inga föräldrainstinkter mm.
Trots att de faktiskt ofta dödat sina egna barn, är de vanligen inte heller så djupt störda att de juridiskt inte kan dömas till fängelse.

Aplicerat på Bjärredsföräldrarna är det därför fullt möjligt att de faktiskt skulle kunna haft detta elitistiska synsätt som resulterade i morden på döttrarna - utan att besitta de mindre smickrande egenskaperna ovan.
Tillräcklig elitistiskt övertygelse gör en person lätt okänslig för brott mot ”lägre stående individer”. ”Målet helgar medlen”. ”Man ska inte bevara något som är dåligt och fel”.

Då kanske man helt frankt tar bort de mindre lyckade individerna och sedan själv tar bort sig för att inte dömas för mord?

Det tror jag är en stark faktor långt innan mord.
Att de har en stark sammanhållning, möjligen inbillar sig att saker löses av dem själva.

Det är ingen ovanlig approach och kan ses i olika variabler och grader. Från romantiserat jag-kan-inte-leva--utan-dig till osjälvständighet.

Det leder per se inte till varken självmordspakter, make eller hustrudråp som upplevs som assisterat självmord eller i värsta fall barnamord.

Allt som dock går till ytterligheter är att klassa som extremt om det blir symbiotiskt.
Om en person är självutplånande för nån annan.

Det kan bli så sjukligt att gränsen till andra suddats ut.
Föräldrarna i Bjärred har ordval som indikerar nån absurd allians.
Förutom det tydliga gemensamt och i samförstånd.
Barnen är inte längre självständiga individer.

Det är ett enda stort "vi" och "oss".

Vi har beslutat oss.
Ingen av oss har nån framtid.

Jag funderar på exteded self, identifikation och känslomässig kontakt. Agnes var uteendemässigt en kopia av Oskar och Moa var mer lik Hanna. Det kan vara så att den likheten även fanns i personligheten.

Det är inte skrivet i sten att föräldrar har samma relation till alla sina barn, kan det vara så att Oskar engagerade sig mer och dränerades käslomässigt av Agnes sjukdom och Hanna fokuserade på Moa och försökte se till så inte hennes liv skulle bli för begränsat av familjens situation?

Föräldrarna kanske hade valt att ta ett lite större ansvar för varsitt barn, möjligen helt omedvetet för att relationen/identifikationen ”extended self” gjorde att det blev så.

Sen blev även Moa sjuk, Oskar var redan slutkörd och även Hannas liv föll plötsligt samman. Det normala, att föräldrar växelvis bär varandra i nöd och i lust fungerade inte, båda föräldrarna hade engagerat sig i varsitt barn och plötsligt orkade ingen dra.

Det kan hända att alla förklaringsmodeller som bygger på en svaghet/sårbarhet hos föräldrarna provocerar några personer i tråden som hellre ser att man till varje pris måste svartmåla och stigmatisera föräldrarna. Men det skiter jag helt frankt i.

Om det fanns en hederskultur etablerad i Sverige kring sjuka barn som snart skulle bli friska, så hade motiven till morden kunnat vara precis så som du beskriver. Att i denna tidsålder och denna kultur besluta sig för att själva död och att döda sina barn för att barn eventuellt inte kommer att göra en karriär, kräver en djup störningar med "impulskontrollbrist, sjukligt låg framförhållning och tålamod, total oförmåga till empati, avsaknad av självbevarelsedrift, starka psykopatiska drag, okänsliga för att trampa över våra största tabun, oförmåga att känna rädsla, inga föräldrainstinkter". Det är därför som jag undrar över andra delar av föräldrarnas liv och hur dessa egenskaper tedde sig där.

Har svårt att jämföra detta med hedersmord i hederskulturer som är religiöst drivet för att blidka Gud, där en stor klan kräver att familjen tar sitt ansvar för att inte bli uteslutna ur klanen, vilket kan i vissa fall vara förenat med döden.

I Sverige, inom den kultur som föräldrarna befann sig, fanns inte dessa krav och hot, varför deras egna psykiska brister måste ha varit det som var det drivande i beslutet.

Återigen - intressant resonemang.
Min fråga blir dock varför man överhuvudtaget tillsammans kommit fram till en sådan lösning flera månader tidigare. Även om hustrun tjatar om att hålla sig till detta som man diskuterat månaderna innan, tycker nog de flesta att mannen här skulle haft nog med tid att söka hjälp - både åt hustrun och för sitt och barnens vidkommande.

Om vi ponerar att det var så som du beskriver det - då var Hanna inte kapabel att handgripligen mörda barnen. Hade Oskar inte genomfört det och inte heller strypt Hanna hade de överlevt. Det hela byggde på att Oskar själv var aktiv.

En nedbruten person brukar ju oftast - men inte alltid - bli passiv. I vart fall oftast inte vara så stark att hen orkar genomföra det som den starkare, dominerande parten inte själv klarar av.
Att både vara nedbruten av sin partner och samtidigt vara den ende som handgripligen brutalt klarar av att mörda hela familjen är speciellt. Alldeles särskilt som mordmetoderna är tidskrävande och fodrar kraft och målmedvetenhet.

Teorin om Hanna som drivande motsägs dock faktiskt av polisen på PT som uppgav att ”ingen varit mer drivande”. Uttryckte polisen sig helt frankt avsiktligt så för att inte peka ut någon?

Dock är det andra du nämner, att enbart Oskar genomförde alla tre morden, mer i samklang med att polisen inte ville nämna vem som gjorde vad. Mordmetoderna var rätt likartade och sannolikheten att båda de vuxna skulle varit kapabla att handgripligen strypa eller kväva ihjäl någon, är inte så trolig. Att Oskar klarade det bevisar mordet på Hanna.

Ja, jag undrar om den yngre dottern av nån anledning bands starkare till sin mor, om det var i samband som den andra (troliga) existentiella livskrisen som hon föddes.
Det blir väldiga växlingar mellan att ge liv och fundera på sin dödlighet.
Det är uppenbart inte As diagnos med ME som stjälper lasset. Hon är sjuk i många år.
Där beskrivs O ta ett stort ansvar.

Ja, det skiter jag helt frankt i också. För det är mer intressant med förklaringsmodeller utifrån beprövad erfarenhet och etablerad forskning.
På bas av vad som beskrivs, den sakfakta som är given.

Kom att tänka på Sårbarhetsmodellen iom det du skrev. Eller sårbarhet rent generellt.
Med tanke på tidigare trauma.

https://www.psykologiguiden.se/psykologilexikon/?Lookup=s%C3%A5rbarhetsmodellen

Psykologiskt nedbrutna män är fullt i stånd att utföra våldsamma handlingar. Det är tom en vanlig metod inom militär träning att bryta ner män för att de ska klara att utföra våldshandlingar som de annars inte skulle kunna utföra. Det handlar om att få dem att tro att de gör något gott och nödvändigt för den egna gruppens skull. I lite mindre organiserade former går det även att se i kriminella gäng, pojkgrupper och inte minst i kärleksrelationer och familjer.

Kanske du har rätt i att de inte kom fram till det tillsammans från början, utan något som modern planterade ut i lagom mängd tills hon kunde påstå att fadern hade förbundit sig till det?

Nu är ju detta bara spekulationer, precis som vem som ströp/kvävde barnen, och med tanke på det vi vet så ser jag ingen skillnad i skuldfrågan oberoende av vem som råkade göra vad.

Det kan också vara en kombination av depression med ängslan och oro hos den ena föräldern och en total utbrändhet/utmattningsdepression hos den andra. Man blir sårbar om ens själ är dränerad på all kraft och alla känslor. En depression med ängslan och oro kan grundläggas i tidigare trauma, egen sjukdom till exempel som lämnar efter sig en oro för sjukdom och död.

Låter väldigt rimligt att tänka sig utmattningsdepression, att det sen ändå, trots depression, diffar något mellan personerna (med ångestinslag) samt ev aktivering av nåt posttraumatiskt då även M insjuknar med tecken på allt annat än mild ME. Det talas om sängliggande och det ter sig som snabb progress.

Det är inte lätt att nyorientera sig och sitt liv i en svår kris. Föräldrarna har med all säkerhet även tappat bort varandra och möjligen även förlorat det dom en gång såg hos varandra. Men ändå för veka för att lämna det destruktiva för att rädda sig själv. ”Om vi inte kan leva tillsammans så kan vi i alla fall dö tillsammans”. De såg inget liv i egentlig mening, bara ett meningslöst existerande. De var nog drömmare.

Innan denna tråden når sitt slut - om än, kommer kanske dåren och trippelmördaren O att få så som han önskade. Ett fåtal, vill (till skillnad från många andra), lägga skulden för gärningarna på den väna hustrun H, sjukdomar hos barnen och gud vet vad.
Det är väl klarlagt att: O är en av dom klassiska mördarna / självspillarna, som pga en jagsvaghet inte pallade resan....
Maskade förklaringsbrev som defricherats, för egna syften av en del i tråden, ändrar inte på detta.

Forskning eller ej. Mer kännedom behövs - i det konkreta fallet.

Stort tack till dom skribenter som fortfarande står upp för dom mördade flickorna.

Stackars barn