Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag skulle inte vara förvånad om det var H som ströp barnen och O kom bara hem till fullbordat faktum. Han fick ta hand om det sista.

Ingen har postat att att två tredjedelar att ME-sjuka barn blir blir friska inom 3 år. Däremot att 2/3 delar av ME-sjuka barn tillfriskna i olika utsträckning, vissa helt och att tillfrisknandet brukar inträffa efter ca 3 års sjukdomsduration.

Det är därför det är så märkligt att man dödar sin 14 åriga dotter när hon varit sjuk i 2 1/2 år och skyller på hennes sjukdom och bristande framtid pga sjukdomen. Man har ju inte ens väntat in en sannolik förbättring!

Du behöver bara söka i inlägg i tråden. Detta har refererats flera gånger.

Nej det finns inga ”tillräckliga” orsaker att döda någon, varken barn eller vuxna, friska eller sjuka. Inte ens dödsdömda bör avrättas enligt min åsikt. Dödshjälp bör inte heller förekomma inom sjukvården, men det är en helt annan diskussion.

Problemet med beskrivningen av händelsen i Bjärred är att polisen, journalisterna och allmänheten från början har accepterat uppgifterna om att föräldrarna påstås uppgett att barnen inte skulle få något ”framtida liv i egentligen mening” på grund av barnens ME-sjukdom.

Det hade man nog inte gjort om barnen varit sjuka i mässlingen, haft ett gipsat ben, varit döva eller suttit i rullstol. Där förstår de flesta att ett påstående om obefintligt framtida liv inte stämmer med hur verkligen vid dessa åkommor ser ut. Det är felaktigt och vore en orimlig orsak för en mördare att uppge eftersom de flesta vet att verkligheten och framtiden vid dessa åkommor inte ser ut så.
En mördare utan vanföreställningar skulle knappast bli trodd om vederbörande påstod att hen därför behövde döda sina barn.

Barn-ME är en sjukdom som allmänheten inte känner till så mycket om. Endast så få som 116 unga hade en sådan diagnos 2016. Dessutom tror folk ofta felaktigt att barn-ME har en likartad prognos som vuxen-ME där många förblir sjuka.

Det är inte så - färska studier har visat att barn-ME är en sjukdom med god prognos där de flesta får ett normalt vuxenliv med studier, jobb och egna barn. Precis som barn som varit sjuka i mässlingen, haft gips, inte hör eller är rullstolsburna.

Jag ber dig för sista gången (nu var jag optimistisk!!) att sluta älta om att barn blir friska efter tre år. Många blir bättre men få är friska - ofta är det kanske efter tre år barn får sin diagnos och kan börja hantera sin sjukdom korrekt.
Och jag upprepar att när du i stunden ser ditt barns drömmar krossas en efter en så lever du i nuet oberoende av sjukdomsorsak eller framtidsutsikt.
Och ja - det är fortfarande inte ett skäl att ta livet av barnen - men det gör ont.
Håller tummarna att min vädjan hjälper.

Tack för svar och för förtydligandet om att graden av fortsatta symptom varierar hos de som blir bättre.

Jag hade nog ändå velat ha en annan källa än ett uttalande i ett TV-program för att bedöma den vetenskapliga höjden i påståendet, för att själv kunna bilda mig en uppfattning om målgrupp kontra utfall. Har du någon referens till forskningen som Jonas Bergquist grundar sina påståenden på?

Är det så? Gör en nerdrogad person som vill ha hjälp att dö nödvändigtvis motstånd? Hur vet du det?
Då skulle ju andra självmordssätt inte heller fungera om de gick att avbryta av personen själv. Det var en kille här på Flashback som hängde sig där hans knän nådde ner till golvet. Det hade räckt med att han ställde sig upp så hade han avbrutit självmordsförsöket. Han hade för övrigt också knaprat sömntabletter innan.

Ledsen, kan inte bistå med mer just nu. Det finns väldigt mycket publicerat om ME, om barn-ME däremot mindre. Barn-ME är rätt ovanliga fall inom svensk sjukvården, de flesta läkare har aldrig ens mött ett ME-sjukt barn.

Enligt uppgifter i tråden, som kom från Oskars arbetskamrat, var Agnes det yngsta barnet som fått en sådan diagnos på MAS. Moa var i samma ålder när hon fick diagnosen.

Det finns idag två klinikområden som har avtal för att behandla ME-sjuka barn - Bragee klinikerna och Stora Sköndal, alla i Stockholm. För att få komma dit måste man har remiss från barnläkare eller barnneurolog, vårdcentralsremisser räcker inte.
Därtill finns forskningscentret för ME/CFS inrättat 2019 i Uppsala som prof Jonas Berqvist är chef för.
I tråden finns uppgifter att Oskar sökte med ljus och lyckta efter hjälp för äldsta dottern Agnes, han uppges även varit i Tyskland. Med stor sannolikhet har föräldrarna också haft kontakt med olika specialistkliniker. Tidigare hade Gottfrieskliniken i Gtbg området också avtal, men inte längre.

Om du är mycket kanske du kan kontakta prof Berdquist för mer litteraturinfo?

Vi vet inget om mörkertalet, d v s hur många barn med varierande symptombild som tillfrisknat spontant inom ett par, tre år utan att ha fått diagnos.

Jag tycker tvärtom att det är mycket positivt och viktigt att framhålla att prognosen är god för de barn och ungdomar som drabbas av ME - en förbättring är alltid en förbättring, om än så liten. Förhoppningsvis läser någon förälder eller anhörig tråden och tar till sig SGs information. Sjukdomen beskrivs i media sedan en tid tillbaka i så pass mörka ordalag att strimmor av ljus och framtidshopp ska och bör framhållas. Som motvikt till det becksvarta.

Det gör alltid ont när drömmar krossas.

Åter igen tack för svar. Synd att det inte finns lättillgänglig information om uppgiften att en tredjedel av alla barn som insjuknar i ME blir bättre inom tre år.

Aktuella stora forskningsstudier har visat att 2/3 delar av ME-sjuka barn förbättras efter vanligen tre års sjukdomsduration - inte inomtre år.
Det finns även utländska stora studier som omtalat förbättring efter tre år. Finns refererade av mig i denna jättelånga tråd. Tror det var från Storbritannien, men är osäker, orkar dock inte leta.

Det är dessa forskningsresultat som gör det är så märkligt att man inte väntade på att Agnes kanske skulle tillfriskna efter några månader.

Jag hade gärna fått svar på min fråga till dig Solglittret, vid vilka sjukdomar är det begripligt/obegripligt för allmänheten/media/polisen att föräldrar dödar sina barn? När övergår det från orimligt till rimligt för dem?

Nej det finns inga ”tillräckliga” orsaker att döda någon, varken barn eller vuxna, friska eller sjuka. Inte ens dödsdömda bör avrättas enligt min åsikt. Dödshjälp bör inte heller förekomma inom sjukvården, men det är en helt annan diskussion.