Gillar man rullar med Jai White och Adkins i övrigt så är det inget fel på den där. Den är iaf bättre än tvåan som jag såg nyligen och den är ju lite för cheesy, däremot är det rätt länge sen jag såg ettan så jag är inte hundra på att den är bättre än den men jag tror det
Håller med! Det var första gången jag såg den. Hade bara sett remaken innan men originalet är mycket obehagligare.
Citat:
Ursprungligen postat av Mysteriousstranger
En riktig klassiker som håller än idag. Slutscenen är grym.
Ja, den är väldigt välgjord och även om remaken också är bra (men naturligtvis inte lika bra som originalet) så håller jag med om att det är film som står sig.
Brasiliansk och riktigt jävla bra. En av de bästa filmer jag någonsin sett, men det måste vara åtta-tio år sedan jag såg den, så det är väl dags att se den igen.
Rysk film av Elem Klimov som utspelar sig i Vitryssland under andra världskriget och handlar om en ung pojke som ansluter till partisaner. Den följer honom från situation till situation. Filmen är mardrömslik och kaotisk. Det finns inga hjältar utan bara offer, förövare och överlevare. Vissa scener, som när en tysk styrka drar in i en by, är rent vansinne och hjärtskärande på samma sätt.
Den rekommenderas starkt. En av de bättre krigsfilmer jag sett, jämte Das Boot. Hatten av för pojken som spelar huvudrollen. Han är fenomenal och han säger lika mycket med ansiktsuttryck som med munnen.
Rysk film av Elem Klimov som utspelar sig i Vitryssland under andra världskriget och handlar om en ung pojke som ansluter till partisaner. Den följer honom från situation till situation. Filmen är mardrömslik och kaotisk. Det finns inga hjältar utan bara offer, förövare och överlevare. Vissa scener, som när en tysk styrka drar in i en by, är rent vansinne och hjärtskärande på samma sätt.
Den rekommenderas starkt. En av de bättre krigsfilmer jag sett, jämte Das Boot. Hatten av för pojken som spelar huvudrollen. Han är fenomenal och han säger lika mycket med ansiktsuttryck som med munnen.
Betyg: 4.5/5
Den bästa krigsfilmen som har gjorts, efter Full Metal Jacket är det min favorit. Obehaglig som fan.
En riktig klassiker som håller än idag. Slutscenen är grym.
Citat:
Ursprungligen postat av KingBowser
Ja, den är väldigt välgjord och även om remaken också är bra (men naturligtvis inte lika bra som originalet) så håller jag med om att det är film som står sig.
Tycker faktiskt att remaken från 2012 är helt okej den med. Den gör även något så ovanligt som att vara ännu mer dyster än det redan makabra originalet, när standarden med remakes på skräck brukar vara att "lätta upp" manuset lite.
Joan Bennetts dotter hamnar i dåligt sällskap. Efter ett nattligt möte blir dottern sur på sin fästman och knuffar honom så illa att han dör. Mamma Joan städar bort liket, något hon kanske inte borde ha gjort.
Ett par dagar senare får hon besök av James Mason som vill ha pengar för dotterns brev till den döde fästmannen, där det framgår att mamma Joan tänker göra allt för att dom ska sdluta träffas.
Joan försöker skaka fram lösensumman, men misslyckas.
Det hela kompliseras av att James är väldigt charmig och hela familjen gillar hans besök.
Men James blir förtjust i Joan, och vill försöka hjälpa henne, problemet är att James inte agerar ensam, en mr.Nagel är hans chef.
Nagel tröttnar på James velande om lösensumman, och hem till Joan, och han tänker inte ge sig.
James kommer dit och stryper Nagel, och tar med Nagel i en bil.
Han kör av vägen och blir illa skadad, men hinner ta på sig mordet på fästmannen innan han dör.
Ett försök att göra en lite annorlunda noir-film. Jag önskar att man hade låtit bli, nu blev det något halvromantiskt istället. 3-/5
Walk by Faith 2014
Rätt intressant historia, Rätt dåligt skådespeleri och små konstigt kamera arbete.
En scen med Grupp terapi är speciellt intressant man får aldrig se hela gruppen bara enskilda individer i halvbild. Och sen hör man ljudet av en stormängd människor som applåderar. Något som skär sig mot den bild man har av vad som händer då man aldrig sett mer än 5 personer. En sannerligen förunderlig scen.
Slutet har också en komisk effekt då en god nyhet byts upp av en annan och en annan och en annan. En riktig överdrift till happy end konceptet.
Nolan, spioner, tid resor, action, intriger, visuellt ögongodis... Vad mer behöver du veta...?!
Har ivrigt väntat på denna sedans det endast fanns viskningar om att det var ett manus på G och trots ännu längre tillagd och plågsam väntan i sista minut så har den nu äntligen kommit ens väg och det enda och första jag har att säga är att, herrejävlar. Här har vi en film som behövs ses om igen, haha.
Från en berättelse struktur så är det en hel del förutsägbara saker. Speciellt om man är bekant med tidsresor. Eller Nolan. Eller båda.
Men från tids perspektiv och hur dess struktur är konstruerad så... Jisses.
Rent spontant så känns det som en enda stor röra men jag vet att det är smartare än så och jag kan inte vänta till att dissekera detta under nästa omtitt.
Själva handlingen kändes lite som en omväg under en rätt så stor del av filmen. Målet sätt upp hyffsat tydligt och tidigt men tar sedan en helt annan eller "oväntad" riktning för att ta sig dit.
Men utöver det så var kemin mellan karaktärerna bra och skådespeleriet också bra.
När nya ansikten visas är det dock lite väl svårt att helt släppa garden när man kanske förmodligen inte borde vara så skeptisk. Men det är bara för att filmen och spänningen gör det tydligt att det egentligen inte finns någon i filmen man bör lita på.
vilket som kan skapa en viss distans mellan sig själv och karaktärerna men i överlag så funkar det ändå.
Men det är bara något man kanske bör vara beredd på.
Om det fanns en svaghet så är det förmodligen filmens bad guy då han framstod som en rätt så överspelad kliché som i stort sätt bara användes för hålla handlingen i rullning, men vad mer jag kan säga om det vet jag inte... Han tjänade sitt syfte helt enkelt.
Musiken i biosalongen var lika bra som väntat från en Nolan film, som alltid lyckas sätta en på nålar.
Men med det sagt så var Hans Zimmer definitivt saknad.
Och det är värt att nämna att om ens inre tvångstankar har beundrat Nolans förkärlek till symmetri tidigare så kommer man finna denna film ännu mer tillfredsställande än hans tidigare verk.
Ja, om det inte redan är tydligt så är jag en NolanBoy och jag skäms inte över att säga det.
Han är i mitt tycke våran tids Kubrick.
8/10 - men kan se att det finns en möjlighet för 9 efter nästa omtitt.
Nolan, spioner, tid resor, action, intriger, visuellt ögongodis... Vad mer behöver du veta...?!
Har ivrigt väntat på denna sedans det endast fanns viskningar om att det var ett manus på G och trots ännu längre tillagd och plågsam väntan i sista minut så har den nu äntligen kommit ens väg och det enda och första jag har att säga är att, herrejävlar. Här har vi en film som behövs ses om igen, haha.
Från en berättelse struktur så är det en hel del förutsägbara saker. Speciellt om man är bekant med tidsresor. Eller Nolan. Eller båda.
Men från tids perspektiv och hur dess struktur är konstruerad så... Jisses.
Rent spontant så känns det som en enda stor röra men jag vet att det är smartare än så och jag kan inte vänta till att dissekera detta under nästa omtitt.
Själva handlingen kändes lite som en omväg under en rätt så stor del av filmen. Målet sätt upp hyffsat tydligt och tidigt men tar sedan en helt annan eller "oväntad" riktning för att ta sig dit.
Men utöver det så var kemin mellan karaktärerna bra och skådespeleriet också bra.
När nya ansikten visas är det dock lite väl svårt att helt släppa garden när man kanske förmodligen inte borde vara så skeptisk. Men det är bara för att filmen och spänningen gör det tydligt att det egentligen inte finns någon i filmen man bör lita på.
vilket som kan skapa en viss distans mellan sig själv och karaktärerna men i överlag så funkar det ändå.
Men det är bara något man kanske bör vara beredd på.
Om det fanns en svaghet så är det förmodligen filmens bad guy då han framstod som en rätt så överspelad kliché som i stort sätt bara användes för hålla handlingen i rullning, men vad mer jag kan säga om det vet jag inte... Han tjänade sitt syfte helt enkelt.
Musiken i biosalongen var lika bra som väntat från en Nolan film, som alltid lyckas sätta en på nålar.
Men med det sagt så var Hans Zimmer definitivt saknad.
Och det är värt att nämna att om ens inre tvångstankar har beundrat Nolans förkärlek till symmetri tidigare så kommer man finna denna film ännu mer tillfredsställande än hans tidigare verk.
Ja, om det inte redan är tydligt så är jag en NolanBoy och jag skäms inte över att säga det.
Han är i mitt tycke våran tids Kubrick.
8/10 - men kan se att det finns en möjlighet för 9 efter nästa omtitt.
Det var första gången jag såg den. Hade bara sett remaken innan men originalet är mycket obehagligare.
