Tyder tatueringar på låg intelligens?

People With Tattoos More Likely to Also Have Mental Health Issues:
https://psychcentral.com/news/2019/01/27/people-with-tattoos-more-likely-to-also-have-mental-health-issues/142332.html

Nej. Detta är bara självklarheter för oss som har tresiffrig IQ.

Nej tvärtom: vad som är vackert är faktiskt totalt objektivt, rent matematiskt.

Träffade på en kvinna i förmiddags, som hade Italiens karta tatuerad på sin underarm. Hon kände tydligen ett behov att visa upp den för var och en också, och berätta varför hon har den: "för att hålla min dröm om att flytta till Italien levande, fast min man inte vill". Så urbota dumt!


Håller med dig om allting här. Detta att "skönhet sitter i betraktarens öga" - oavsett vad det gäller - har jag aldrig gått på. Skönhet är väldigt objektivt, redan bebisar vill titta längre på foton av vackra människor än av fula. Om de senare börjar uppskatta ett ansikte fullt av bläck och skrot, så är det något som har gått snett.

Med andra ord är det inte en psykisk sjukdom att tatuera sig. För det var det du påstod.

Nej, enbart utbildade läkare med behörig kompetens diagnostiserar psykiska sjukdomar.

Så folk tycker egentligen inte att tatueringar är snyggt. De bara...låtsas?

Folk följer modet oavsett om det är snyggt eller inte, på 80-talet skulle alla ha hockeyfrisyr t.ex. Det är också jävligt fult, men det var bara att klippa sig när det inte var modernt längre för att bli av med skiten. Tatueringar blir man inte av med lika lätt dock.

USA-nazisten William Pierce sade att man kan få folk att göra vad som helst "as long as it's fashionable", han tog upp ett exempel att punkare t o m stack säkerhetsnålar genom kinderna. Detta var lite innan tatuerings- och piercing-trenden, men det är samma princip.

Det var säkert lite tufft när sjömän hade nån tatuering på armen, då visade man att man hade seglat på de sju haven. Tatuerare fanns i hamnstäder och tatuera sig var en grej sjömän gjorde.

Men idag är det bara att traska ner till tatuerings-studion på hörnet och få hela armen täckt av bläck. Det är helt meningslöst, töntigt och fult.

Tatueringar i Skandinavien startade i Danmark. Även danske kung Fredrik hade tatueringar, han var sjöofficer i flottan när han var prins, innan han blev kung av Danmark.

From sailors to kings: the birth of tattooing in Denmark

Alldeles riktigt, det är något allvarligt jävla fel i huvudet på människor som vanställer sig själv på detta sätt, dom borde tvångsplaceras på en sluten avdelning anser jag.

Personer med tatueringar har ibland låg intelligens men oftast beror det på låg självkänsla.

Man använder tatuering som en krycka i livet. För att stadga upp sig själv och bli lite säkrare i sitt liv.

Spelar ingen roll om du är en HA snubbe. Efter en grym tatuering är du säkrare inför polarna.

Är du en menlös brud? Lite tatueringar ger dig självsäkerhet och andra tror att du har det. Win-win.

Lite hönan och ägget. Tatueringar visar attityd, du känner att du har attityd och omgivning både ser dina tatueringar och din nya attityd (vilket du fått av tatueringarna).

Wow, nu ”har” du attityd.

Problemet är att det bygger på en kuliss. Det är fejk och genomskådat. Bara de med tatueringar försöker dilla om ”meningar” och ”betydelser”. Nej, du saknar självsäkerhet, självkänsla och/eller attityd och försöker köpa en.

Jag betvivlar inte att det finns en flora med white trash som tatuerar sig av helt fel anledningar. Jag betvivlar inte heller att jävligt många Svenssons tatuerar sig för att följa strömmen. Vad jag motsätter mig är att alla som tatuerar sig skulle vara dumma i huvudet, psyksjuka eller sakna självkänsla. Jag gillade tatueringar redan på 80-talet innan den stora tatueringshysterin på 90- och 2000-talet (när de flesta andra föraktade tatueringar som konstform). Jag ville redan som liten ha tatueringar, just för att jag tyckte att det va jävligt snyggt (oberoende vad samhället ansåg).

En fråga till alla kritiker. Är alla konstformer en bieffekt av låg IQ, psykisk ohälsa och låg självkänsla? Det hade varit intressant att bena ut det hela.

Naturligtvis inte.

Men att vanställa sig själv, det är kort och kort fullkomligt vrickat.

Japp. Vem som helst kan göra det nu - så vad är egentligen det coola eller tuffa i det..?

När det gäller sjömännen, så fanns det (förutom de vanliga hamntatueringarna av ett ankare, ett hjärta med flickvännens namn i, Karl-Alfred, en kvinnokropp och liknande) ett helt system av symboler, som de kände till inbördes. Dessa var symboler för verkliga prestationer: t.ex. att man korsat Ekvatorn, seglat runt Kap Horn, seglat på alla världshaven o.s.v.. Det var en hederssak att inte låta göra sådana tatueringar, om de inte stämde med verkliga prestationer. Både vanliga sjömän och sjöbefäl hade dessa tatueringar. Detta var något HEEEELT annat än de som trashet sysslar med idag!

Naturligtvis inte. Men permanenta kroppsförändringar är bieffekter av det du själv räknar upp. Det är jag helt övertygad om. Det slår mig också, att man inte räknar med att utvecklas vidare i livet..? I normala fall, så VET man att passioner går över. Jag kanske har en idol idag, men jag vet att om fem år kommer jag att ha någon annan. Eller ha slutat med idoler helt och hållet. Och då blir det pinsamt, att ha den gamla idolens ansikte och namn tatuerat någonstans där det inte alltid går att dölja...

De som tatuerar sig, verkar inte göra sådana bedömningar? Inte ge sig själv utrymmet att växa, skaffa ett annat yrke (kanske plugga på högskola), skaffa nytt jobb, nya vänner, en partner av en annan sort och från en annan typ av familj, än den man har idag. Kort och gott - ta ett steg in i en värld, där ingen tycker att den där dödskallen på överarmen är häftig, utan bara osmaklig?

Väggord går däremot att plocka ner från väggarna, plastmöbler går att byta ut mot sådana av läder och furu, håret går att klippa i en mer mogen frisyr, och dess naturliga färg kan växa ut när lila-och-grönt hår inte längre passar med ens övriga livsstil, jeansen och toppen med den djupa urringningen, går att byta ut mot en dräkt eller mer täckande klänning...

*suck* Ännu en enkätundersökning. Folk måste lära sig vad vetenskap är innan de citerar all möjlig skit. Vad hade man för urval (antagligen inget alls)? Hur fastslog man att deltagarna svarade ärligt (Dunning och Krugers världskända undersökning visar att folk ofta ljuger i enkätundersökningar)?