Citat:
Ursprungligen postat av
FBerntsson
Tycker att det var (M) som var de stora skurkarna egentligen. De gick också till val på en Alliansregering och vägrade ge besked om vad de tyckte efter att Alliansalternativet visat sig ohållbart. De gick alltså till val på en fullständigt orealistisk plan och hade inget andrahandsalternativ.
Både Björklund och Lööf sade flera gångar att andrahandsalternativet är ett mittensamarbete som stänger ute (SD). I princip är ju (S), (MP), (C) och (L) precis ett sådant mitten samarbete.
Det man kan tycka är att journalister, och väljare, lät Allianspartierna ignorera regeringsfrågan under valrörelsen. Den som skall ha mest skit för det är Kristersson. Björklund och Lööf ljög inte direkt. De höll inte ens tyst om man lyssnade. Kristersson däremot höll tyst.
Exakt rätt. Kristerssons strategi efter valet var:
1. Åkesson skulle gå med på att vara stödhjul med det enda kravet att C inte fick inflytande över migpol.
2. M skulle göra upp om migpol med S utan att regeringskamraterna L, C och KD skulle få vara med.
3. L, C och KD skulle acceptera att inte få inflytande över migpol.
4. S skulle villigt ställa upp och hjälpa M med migpol och därmed göra en Alliansregering möjlig.
Inte en enda av dessa förhoppningar hade det minsta med verkligheten att göra, och när man frågade moderater om detta så sa de bara att ”det kommer att fixa sig.
Alla andra partier var ärliga med hur de såg på regeringsfrågan, inklusive C och L. Det var bara Moderaterna som mörkade så man var tvungen att läsa mellan raderna för att förstå vad de egentligen menade.
Moderaterna är nästan ensamt ansvarigt för dessa 8 år med Löfven. Det hade inte behövt bli så.