__________________
Senast redigerad av Bara-Robin 2020-07-08 kl. 23:38.
Senast redigerad av Bara-Robin 2020-07-08 kl. 23:38.
Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Eller går isolerade delsystem som blir ett isolerat delsystem varannat sammanflätat varannat i superposition? Eller är de samma sak?
När är man inte sammanflätad och samtidigt isolerad? Hur är det experimentet utfört och analyserat?
Eller varför nöjer vi oss inte med: "produkten av två matriser" eller "multiplikation av två tal från varsina magiska tillståndsrum"? Det svarar på frågan vad "sammanflätning" är, vad "superposition" är och vad "tid" är.
Varsågod TS, vi förstår det här. Matte och grejer.
När är man inte sammanflätad och samtidigt isolerad? Hur är det experimentet utfört och analyserat?
Eller varför nöjer vi oss inte med: "produkten av två matriser" eller "multiplikation av två tal från varsina magiska tillståndsrum"? Det svarar på frågan vad "sammanflätning" är, vad "superposition" är och vad "tid" är.
Varsågod TS, vi förstår det här. Matte och grejer.
__________________
Senast redigerad av Bara-Robin 2020-07-09 kl. 01:18.
Senast redigerad av Bara-Robin 2020-07-09 kl. 01:18.
Citat:
Det var mest spinorer jag tänkte var svårt att förstå. Kvadratroten ur en komplex vektor som inte återgår efter 360 graders rotation utan byter tecken, som har endimensionell utsträckning och saknar origo som definieras genom transformationen i ett krökt 4d rum, vars frihetsgrader ökar i kvadrat med antalet rumsdimensioner, som med sagda transformering inom materia behåller "torsion tensorn"(vridningstensorn?) men inte i rumtiden utanför? Jag vet inte. Penrose har inte lätt att förklara det heller. Han beskriver det bland annat som en fast kon med en annan kon som rullar över den där vinkeln förändras.
Nolldimensionell utsträckning menade jag naturligtvis. Jag skrev fel på en av de sakerna som gör spinorer svårast att förstå och kände att det var viktigt.
Jag direktciterar inte då jag inte önskar svar eller mucka överdrivet mycket gräl utan ville förtydliga lite av det jag kritiserade.
Jag har mer kritik gällande synen på tillståndsrum den håller jag för mig själv tills jag får prata om rumtidstunnlar.
Okej...
Först så är det enskilda partiklar som kan ha tillstånd i superposition.
Så ett sammansatt system i superposition kan då bero på att en partikel har ett värde i superposition som den andra partikeln som inte är i superposition kan interagera med på olika sätt. De olika sätten partikeln som inte är i superposition kan interagera med partikeln som är i superposition, blir då som en konsekvens av det också möjliga tillstånd hos systemet som beror på att en av partiklarna är i superposition, gällande något värde.
Att man får resultatet h eller v först av två alternativ som är h eller v säger i sig självt ingenting om huruvida systemet var vare sig sammanflätat eller i superposition. Det kan lika gärna ha varit två icke sammanflätade som gav olika resultat då man måste vara mer utförlig med vad man menar.
Vad det är som är lustigt som inte berörs är nämligen att när man skapar två sammanflätade partiklar, med spinn säg. Detta kan man göra genom att låta en pion sönderfalla. En pion har spinn 0, och spinn är ett slags kvantifierat rotationsmomentum och det är en bevarad storhet, så sönderfaller en pion till en elektron och en positron som har spinn så måste de ha det i exakt motsatt riktning.
Om man sedan sätter upp sin mätutrustning i en godtycklig vinkel på ett ställe och sedan sätter upp en likadan mätutrustning ett ljusår bort med samma vinkel, då när man observerar den ena i dess riktning och kollapsar sannolikhetsvågen genom att sammanfläta denna med vår mätutrustning, i det ögonblicket så blev sannolikhetsvågens värden bestämda och det rotationsmomentumet som observerades eller "togs ut ur" det sammanflätade systemet lämnade då kvar motsvarande rotationsmomentum i motsvarande riktning som krävs för att bevara detta. Då kommer motsvarande observation ett ljusår bort, oavsett om denna observationen hände före eller efter eller på ljusårs avstånd observera motsvarande vinkel som krävdes för att konservera rörelsemängdmomentumet.
Det var precis motsatsen till vad EPR-pappret berör, som inte heller berör någon upptäckt, utan som handlade om att detta var ologiskt och innebär att denna beskrivning är ofullständig, där man mer argumenterade för lokala dolda variabler.
Tvärtom så var Bell själv en anhängare till dolda variabler och vad hans papper visade var att detta inte går stt förklara med lokala dolda variabler, där han själv då trodde på icke-lokala dolda variabler och det är detta som är bakgrunden till att man idag lär ut att informationen i en sannolikhetsvåg är icke-lokal.
Frågan är då om våra partiklar ens hade sammanflätade superpositioner på spinnriktningen innan mätning. Innan mätning var de en sannolikhetsvåg med ett obestämd värde på spinnriktningen i superposition. Kanske, om man också är beredd att säga att en partikels position var på två ställen samtidigt när den interagerade med sig självt i dubbelspaltexperimentet. Vanligen så säger man inte det utan att positionen är obestämd innan man mätt, på samma sätt som spinnriktningen. Men definierar man sammanflätning som att två saker har en historia som beror på varandra, så kanske. Men å andra sidan är deras historia obestämd fram tills sannolikhetsvågen har kollapsat. Så antingen säger man då att sannolikhetsvågorna var sammanflätade, eller att vår mätapparat är sammanflätad med den andra partikeln som sen kommer bli sammanflätad med den andra mätapparaten.
Men då kommer man in på problemet med kollaps och eftersom sammanflätning är ens gemensamma historia som beror på varandra, inom mänskligt begränsade-"förattvisägerså"-parametrar gällande hur isolerad vår mätutrustning är, hur långt bak i tiden vi ska räkna med, hur många egenskaper vi kollar på och när vi anser de vara utblandade nog att ge upphov till icke-sammanflätade reaktioner. För vår tidigare nämnda pion har en gemensam historia med vår mätapparat, så då är det bara egenskapen spinriktning som inte är sammanflätat med pionen eftersom såvitt vi vet pionen inte säger någonting om den senare interaktionen som definierade vad spinnriktningen blev då, som var i superposition innan. Är det ens spinnriktning som är sammanflätat eller bara konserverandet av momentum, där observationen av riktning endast beror på observatörens förhållanden relativt händelsen när en pion sönderföll?
Vad man i alla fall kan säga gällande två sammanflätade fotoner är att eftersom de har gemensam historia, från t.ex. en Higgsboson som sönderfallit och rörelsemängdmomentum är bevarat så när en foton observeras så har den andre fotonen en historia som beror på en händelse som inte går att skilja mellan Higgsbosonens sönderfall eller observationen av den ena från dess sannolikhetsvåg så är det inte uppenbart hur man ska tolka detta.
Om vi fick tillåta oss att prata om större dekoherenta system så vore det lättare. Två högenergiska fotoner studsar mot varandra.
För att avsluta så översatte jag min, sannolikt på sina ställen felaktiga beskrivning av spinorer till matematik. Detta för att de som kanske inte är så duktiga på ekvationer ska få se vad det innebär att förstå sånt här matematiskt.
Jag har mer kritik gällande synen på tillståndsrum den håller jag för mig själv tills jag får prata om rumtidstunnlar.
Citat:
Ett relevant exempel är två fotoner med höger resp vänsterpolarisation, h resp v, med totalt spinn = 0. Om enpartikeltillståndet beskrivs av |h〉resp |v〉(normerade) så ges exemplets tvåpartikeltillstånd av
|Ψ〉= (|h〉|v〉- |v〉|h〉) / √2
där t ex
|h〉|v〉
är en sån där tensorprodukt som Velentr och Aside talar om, och som i detta fall beskriver tillståndet att foton 1 är högerpolariserad medan foton 2 är vänster. Tillståndet
|v〉|h〉
beskriver på samma sätt att foton 1 är vänster medan foton 2 är höger. (Att vi delar med √2 är bara för att behålla normeringen.)
|Ψ〉är ett s k superponerat tillstånd, vilket är typiskt i kvant. Vid en mätning av polarisering ger detta antingen |h〉|v〉eller |v〉|h〉, med samma sannolikhet, (±1/√2)²=1/2. Om man t ex mäter foton 1s polarisering till h, så vet man att tvåpartikeltillståndet måste vara
|h〉|v〉
och inte
|v〉|h〉.
Detta i sig kan verka väldigt INTE konstigt alls. Om man skickar iväg en sko utan att titta efter vilken det är, och om man senare upptäcker att man har vänsterskon kvar, så vet man ju att det man skickade iväg var en högersko. Men enl ovanstående kvantbeskrivning kommer båda fotonerna att samtidigt vara både höger och vänster ända tills man mäter! Det var precis denna märkliga konsekvens av kvant som Einstein, Podolsky och Rosen upptäckte och skrev om i sin berömda EPR-artikel.
Inte heller beskriver det ovanstående BARA en okunskap om vilka heliciteter som de båda fotonerna egentligen har (som i skoexemplet). Den typen av förklaring kallas för dolda variabler, vilket Bell visade skulle ge mätbara skillnader jämfört med kvant, och där bl a Aspect et al sen visade att det är kvant som stämmer med experiment.
Notera också att inget av detta har det minsta med maskhål och rumtidtunnlar att göra.
|Ψ〉= (|h〉|v〉- |v〉|h〉) / √2
där t ex
|h〉|v〉
är en sån där tensorprodukt som Velentr och Aside talar om, och som i detta fall beskriver tillståndet att foton 1 är högerpolariserad medan foton 2 är vänster. Tillståndet
|v〉|h〉
beskriver på samma sätt att foton 1 är vänster medan foton 2 är höger. (Att vi delar med √2 är bara för att behålla normeringen.)
|Ψ〉är ett s k superponerat tillstånd, vilket är typiskt i kvant. Vid en mätning av polarisering ger detta antingen |h〉|v〉eller |v〉|h〉, med samma sannolikhet, (±1/√2)²=1/2. Om man t ex mäter foton 1s polarisering till h, så vet man att tvåpartikeltillståndet måste vara
|h〉|v〉
och inte
|v〉|h〉.
Detta i sig kan verka väldigt INTE konstigt alls. Om man skickar iväg en sko utan att titta efter vilken det är, och om man senare upptäcker att man har vänsterskon kvar, så vet man ju att det man skickade iväg var en högersko. Men enl ovanstående kvantbeskrivning kommer båda fotonerna att samtidigt vara både höger och vänster ända tills man mäter! Det var precis denna märkliga konsekvens av kvant som Einstein, Podolsky och Rosen upptäckte och skrev om i sin berömda EPR-artikel.
Inte heller beskriver det ovanstående BARA en okunskap om vilka heliciteter som de båda fotonerna egentligen har (som i skoexemplet). Den typen av förklaring kallas för dolda variabler, vilket Bell visade skulle ge mätbara skillnader jämfört med kvant, och där bl a Aspect et al sen visade att det är kvant som stämmer med experiment.
Notera också att inget av detta har det minsta med maskhål och rumtidtunnlar att göra.
Okej...
Först så är det enskilda partiklar som kan ha tillstånd i superposition.
Så ett sammansatt system i superposition kan då bero på att en partikel har ett värde i superposition som den andra partikeln som inte är i superposition kan interagera med på olika sätt. De olika sätten partikeln som inte är i superposition kan interagera med partikeln som är i superposition, blir då som en konsekvens av det också möjliga tillstånd hos systemet som beror på att en av partiklarna är i superposition, gällande något värde.
Att man får resultatet h eller v först av två alternativ som är h eller v säger i sig självt ingenting om huruvida systemet var vare sig sammanflätat eller i superposition. Det kan lika gärna ha varit två icke sammanflätade som gav olika resultat då man måste vara mer utförlig med vad man menar.
Vad det är som är lustigt som inte berörs är nämligen att när man skapar två sammanflätade partiklar, med spinn säg. Detta kan man göra genom att låta en pion sönderfalla. En pion har spinn 0, och spinn är ett slags kvantifierat rotationsmomentum och det är en bevarad storhet, så sönderfaller en pion till en elektron och en positron som har spinn så måste de ha det i exakt motsatt riktning.
Om man sedan sätter upp sin mätutrustning i en godtycklig vinkel på ett ställe och sedan sätter upp en likadan mätutrustning ett ljusår bort med samma vinkel, då när man observerar den ena i dess riktning och kollapsar sannolikhetsvågen genom att sammanfläta denna med vår mätutrustning, i det ögonblicket så blev sannolikhetsvågens värden bestämda och det rotationsmomentumet som observerades eller "togs ut ur" det sammanflätade systemet lämnade då kvar motsvarande rotationsmomentum i motsvarande riktning som krävs för att bevara detta. Då kommer motsvarande observation ett ljusår bort, oavsett om denna observationen hände före eller efter eller på ljusårs avstånd observera motsvarande vinkel som krävdes för att konservera rörelsemängdmomentumet.
Det var precis motsatsen till vad EPR-pappret berör, som inte heller berör någon upptäckt, utan som handlade om att detta var ologiskt och innebär att denna beskrivning är ofullständig, där man mer argumenterade för lokala dolda variabler.
Tvärtom så var Bell själv en anhängare till dolda variabler och vad hans papper visade var att detta inte går stt förklara med lokala dolda variabler, där han själv då trodde på icke-lokala dolda variabler och det är detta som är bakgrunden till att man idag lär ut att informationen i en sannolikhetsvåg är icke-lokal.
Frågan är då om våra partiklar ens hade sammanflätade superpositioner på spinnriktningen innan mätning. Innan mätning var de en sannolikhetsvåg med ett obestämd värde på spinnriktningen i superposition. Kanske, om man också är beredd att säga att en partikels position var på två ställen samtidigt när den interagerade med sig självt i dubbelspaltexperimentet. Vanligen så säger man inte det utan att positionen är obestämd innan man mätt, på samma sätt som spinnriktningen. Men definierar man sammanflätning som att två saker har en historia som beror på varandra, så kanske. Men å andra sidan är deras historia obestämd fram tills sannolikhetsvågen har kollapsat. Så antingen säger man då att sannolikhetsvågorna var sammanflätade, eller att vår mätapparat är sammanflätad med den andra partikeln som sen kommer bli sammanflätad med den andra mätapparaten.
Men då kommer man in på problemet med kollaps och eftersom sammanflätning är ens gemensamma historia som beror på varandra, inom mänskligt begränsade-"förattvisägerså"-parametrar gällande hur isolerad vår mätutrustning är, hur långt bak i tiden vi ska räkna med, hur många egenskaper vi kollar på och när vi anser de vara utblandade nog att ge upphov till icke-sammanflätade reaktioner. För vår tidigare nämnda pion har en gemensam historia med vår mätapparat, så då är det bara egenskapen spinriktning som inte är sammanflätat med pionen eftersom såvitt vi vet pionen inte säger någonting om den senare interaktionen som definierade vad spinnriktningen blev då, som var i superposition innan. Är det ens spinnriktning som är sammanflätat eller bara konserverandet av momentum, där observationen av riktning endast beror på observatörens förhållanden relativt händelsen när en pion sönderföll?
Vad man i alla fall kan säga gällande två sammanflätade fotoner är att eftersom de har gemensam historia, från t.ex. en Higgsboson som sönderfallit och rörelsemängdmomentum är bevarat så när en foton observeras så har den andre fotonen en historia som beror på en händelse som inte går att skilja mellan Higgsbosonens sönderfall eller observationen av den ena från dess sannolikhetsvåg så är det inte uppenbart hur man ska tolka detta.
Om vi fick tillåta oss att prata om större dekoherenta system så vore det lättare. Två högenergiska fotoner studsar mot varandra.
För att avsluta så översatte jag min, sannolikt på sina ställen felaktiga beskrivning av spinorer till matematik. Detta för att de som kanske inte är så duktiga på ekvationer ska få se vad det innebär att förstå sånt här matematiskt.
Citat:
-Kvadratroten ur en komplex vektor: √x+yi
-som inte återgår efter 360 graders rotation utan byter tecken: + = -
-som har endimensionell utsträckning: 0 meter.
-och saknar origo: 0=?
-som definieras genom transformationen i ett krökt 4d rum: 0=Vi säger där.
-vars frihetsgrader: Saker den gör.
-ökar i kvadrat med antalet rumsdimensioner: En dimension, två riktningar.
-som med sagda transformering: Där.
-inom materia behåller "torsion tensorn"(vridningstensorn?): Häftig vektor med bjällror.
-men inte i rumtiden utanför?: Därför.
-som inte återgår efter 360 graders rotation utan byter tecken: + = -
-som har endimensionell utsträckning: 0 meter.
-och saknar origo: 0=?
-som definieras genom transformationen i ett krökt 4d rum: 0=Vi säger där.
-vars frihetsgrader: Saker den gör.
-ökar i kvadrat med antalet rumsdimensioner: En dimension, två riktningar.
-som med sagda transformering: Där.
-inom materia behåller "torsion tensorn"(vridningstensorn?): Häftig vektor med bjällror.
-men inte i rumtiden utanför?: Därför.
Försök att ha ett öppet sinne och inte vara fastlåst i gamla vanliga föreställningar innan du läser vidare och eventuellt svarar.
Fysiker brukar säga att det inte är medvetandet som orsakar att en partikel kan detekteras. Utan att det är själva detektorn som orsakar det eftersom detektorn interagerar med/stör experimentet och orsakar därmed en "vågkollaps".
Jag har för mig att jag läste någonstans att delayed choice quantum eraser visar att det inte är detektorn som orsakar "vågkollapsen". Att DCQE kringgår detektorn på något sätt.
Fråga #1: Stämmer det att delayed choice quantum eraser bevisar att det inte är själva detektorn som orsakar vågkollapsen?
#2: Vet du hur delayed choice quantum eraser experimentet funkar? Ja/nej?
(Vill bara säkerställa mig att du inte drar ett svar ur röven bara för att försvara materialismen till varje pris.)
Och försök skriva på ett sätt så att man förstår något också.
Försök vara lite neutral/opartisk nu.
Edit: hittade denna, men jag förstår inte så mycket av det: http://www.bottomlayer.com/bottom/kim-scully/kim-scully-web.htm
---------------------------------------------------------
Lite citat:
"I regard consciousness as fundamental. I regard matter as derivative from consciousness. We cannot get behind consciousness. Everything that we talk about, everything that we regard as existing, postulates consciousness."
- Max Planck
"Consciousness cannot be accounted for in physical terms. For consciousness is absolutely fundamental. It cannot be accounted for in terms of anything else."
- Erwin Schrödinger
"Both observer and observed are merging and interpenetrating aspects of one whole reality, which is indivisible and unanalyzable."
- David Bohm
“The greatest tragedy of human existence is the illusion of separateness.”
- Albert Einstein
"It is meaningless to assign reality to the universe in the absence of an observer; in the intervals between the measurement quantum system truly exists as fuzzy mixture of all possible properties."
- Niels Bohr
"The answer to the question 'What am I' would then be, that I am something which of itself has no properties at all, rather like a clothes hanger on which one may hang any garments one wishes."
- Kurt Gödel
"No phenomenon is a physical phenomenon until it is an observed phenomenon."
- John Wheeler
"The universe does not exist “out there,” independent of us. We are inescapably involved in bringing about that which appears to be happening. We are not only observers. We are participators. In some strange sense, this is a participatory universe. Physics is no longer satisfied with insights only into particles, fields of force, into geometry, or even into time and space. Today we demand of physics some understanding of existence itself."
- John Wheeler
"For the truth of the conclusions of physical science, observation is the supreme Court of Appeal."
- Arthur Eddington
"The physical world is entirely abstract and without actuality apart from its linkage to consciousness."
- Arthur Eddington
"The laws of quantum mechanics itself cannot be formulated ... without recourse to the concept of consciousness."
- Eugene Wigner
"The conception of objective reality has thus evaporated."
- Werner Heisenberg
"It is is very easy, I did not know this before.
I see now that physics is of no importance, that the world is an illusion."
- Werner Heisenberg
"It will remain remarkable, in whatever way our future concepts may develop, that the very study of the external world led to the scientific conclusion that the content of the consciousness is the ultimate universal reality."
- Alain Aspect
"The day science begins to study non-physical phenomena, it will make more progress in one decade than in all the previous centuries of its existence.”
- Nikola Tesla
Fysiker brukar säga att det inte är medvetandet som orsakar att en partikel kan detekteras. Utan att det är själva detektorn som orsakar det eftersom detektorn interagerar med/stör experimentet och orsakar därmed en "vågkollaps".
Jag har för mig att jag läste någonstans att delayed choice quantum eraser visar att det inte är detektorn som orsakar "vågkollapsen". Att DCQE kringgår detektorn på något sätt.
Fråga #1: Stämmer det att delayed choice quantum eraser bevisar att det inte är själva detektorn som orsakar vågkollapsen?
#2: Vet du hur delayed choice quantum eraser experimentet funkar? Ja/nej?
(Vill bara säkerställa mig att du inte drar ett svar ur röven bara för att försvara materialismen till varje pris.)
Och försök skriva på ett sätt så att man förstår något också.
Försök vara lite neutral/opartisk nu.
Edit: hittade denna, men jag förstår inte så mycket av det: http://www.bottomlayer.com/bottom/kim-scully/kim-scully-web.htm
---------------------------------------------------------
Lite citat:
"I regard consciousness as fundamental. I regard matter as derivative from consciousness. We cannot get behind consciousness. Everything that we talk about, everything that we regard as existing, postulates consciousness."
- Max Planck
"Consciousness cannot be accounted for in physical terms. For consciousness is absolutely fundamental. It cannot be accounted for in terms of anything else."
- Erwin Schrödinger
"Both observer and observed are merging and interpenetrating aspects of one whole reality, which is indivisible and unanalyzable."
- David Bohm
“The greatest tragedy of human existence is the illusion of separateness.”
- Albert Einstein
"It is meaningless to assign reality to the universe in the absence of an observer; in the intervals between the measurement quantum system truly exists as fuzzy mixture of all possible properties."
- Niels Bohr
"The answer to the question 'What am I' would then be, that I am something which of itself has no properties at all, rather like a clothes hanger on which one may hang any garments one wishes."
- Kurt Gödel
"No phenomenon is a physical phenomenon until it is an observed phenomenon."
- John Wheeler
"The universe does not exist “out there,” independent of us. We are inescapably involved in bringing about that which appears to be happening. We are not only observers. We are participators. In some strange sense, this is a participatory universe. Physics is no longer satisfied with insights only into particles, fields of force, into geometry, or even into time and space. Today we demand of physics some understanding of existence itself."
- John Wheeler
"For the truth of the conclusions of physical science, observation is the supreme Court of Appeal."
- Arthur Eddington
"The physical world is entirely abstract and without actuality apart from its linkage to consciousness."
- Arthur Eddington
"The laws of quantum mechanics itself cannot be formulated ... without recourse to the concept of consciousness."
- Eugene Wigner
"The conception of objective reality has thus evaporated."
- Werner Heisenberg
"It is is very easy, I did not know this before.
I see now that physics is of no importance, that the world is an illusion."
- Werner Heisenberg
"It will remain remarkable, in whatever way our future concepts may develop, that the very study of the external world led to the scientific conclusion that the content of the consciousness is the ultimate universal reality."
- Alain Aspect
"The day science begins to study non-physical phenomena, it will make more progress in one decade than in all the previous centuries of its existence.”
- Nikola Tesla
__________________
Senast redigerad av Skogismyra 2020-08-17 kl. 22:53.
Senast redigerad av Skogismyra 2020-08-17 kl. 22:53.
Citat:
Försök att ha ett öppet sinne och inte vara fastlåst i gamla vanliga föreställningar innan du läser vidare och eventuellt svarar.
Fysiker brukar säga att det inte är medvetandet som orsakar att en partikel kan detekteras. Utan att det är själva detektorn som orsakar det eftersom detektorn interagerar med/stör experimentet och orsakar därmed en "vågkollaps".
Jag har för mig att jag läste någonstans att delayed choice quantum eraser visar att det inte är detektorn som orsakar "vågkollapsen". Att DCQE kringgår detektorn på något sätt.
Fråga #1: Stämmer det att delayed choice quantum eraser bevisar att det inte är själva detektorn som orsakar vågkollapsen?
#2: Vet du hur delayed choice quantum eraser experimentet funkar? Ja/nej?
(Vill bara säkerställa mig att du inte drar ett svar ur röven bara för att försvara materialismen till varje pris.)
Och försök skriva på ett sätt så att man förstår något också.
Försök vara lite neutral/opartisk nu.
---------------------------------------------------------
Lite citat:
"I regard consciousness as fundamental. I regard matter as derivative from consciousness. We cannot get behind consciousness. Everything that we talk about, everything that we regard as existing, postulates consciousness."
- Max Planck
"Consciousness cannot be accounted for in physical terms. For consciousness is absolutely fundamental. It cannot be accounted for in terms of anything else."
- Erwin Schrödinger
"Both observer and observed are merging and interpenetrating aspects of one whole reality, which is indivisible and unanalyzable."
- David Bohm
“The greatest tragedy of human existence is the illusion of separateness.”
- Albert Einstein
"It is meaningless to assign reality to the universe in the absence of an observer; in the intervals between the measurement quantum system truly exists as fuzzy mixture of all possible properties."
- Niels Bohr
"The answer to the question 'What am I' would then be, that I am something which of itself has no properties at all, rather like a clothes hanger on which one may hang any garments one wishes."
- Kurt Gödel
"No phenomenon is a physical phenomenon until it is an observed phenomenon."
- John Wheeler
"The universe does not exist “out there,” independent of us. We are inescapably involved in bringing about that which appears to be happening. We are not only observers. We are participators. In some strange sense, this is a participatory universe. Physics is no longer satisfied with insights only into particles, fields of force, into geometry, or even into time and space. Today we demand of physics some understanding of existence itself."
- John Wheeler
"For the truth of the conclusions of physical science, observation is the supreme Court of Appeal."
- Arthur Eddington
"The physical world is entirely abstract and without actuality apart from its linkage to consciousness."
- Arthur Eddington
"The laws of quantum mechanics itself cannot be formulated ... without recourse to the concept of consciousness."
- Eugene Wigner
"The conception of objective reality has thus evaporated."
- Werner Heisenberg
"It is is very easy, I did not know this before.
I see now that physics is of no importance, that the world is an illusion."
- Werner Heisenberg
"It will remain remarkable, in whatever way our future concepts may develop, that the very study of the external world led to the scientific conclusion that the content of the consciousness is the ultimate universal reality."
- Alain Aspect
"The day science begins to study non-physical phenomena, it will make more progress in one decade than in all the previous centuries of its existence.”
- Nikola Tesla
Fysiker brukar säga att det inte är medvetandet som orsakar att en partikel kan detekteras. Utan att det är själva detektorn som orsakar det eftersom detektorn interagerar med/stör experimentet och orsakar därmed en "vågkollaps".
Jag har för mig att jag läste någonstans att delayed choice quantum eraser visar att det inte är detektorn som orsakar "vågkollapsen". Att DCQE kringgår detektorn på något sätt.
Fråga #1: Stämmer det att delayed choice quantum eraser bevisar att det inte är själva detektorn som orsakar vågkollapsen?
#2: Vet du hur delayed choice quantum eraser experimentet funkar? Ja/nej?
(Vill bara säkerställa mig att du inte drar ett svar ur röven bara för att försvara materialismen till varje pris.)
Och försök skriva på ett sätt så att man förstår något också.
Försök vara lite neutral/opartisk nu.
---------------------------------------------------------
Lite citat:
"I regard consciousness as fundamental. I regard matter as derivative from consciousness. We cannot get behind consciousness. Everything that we talk about, everything that we regard as existing, postulates consciousness."
- Max Planck
"Consciousness cannot be accounted for in physical terms. For consciousness is absolutely fundamental. It cannot be accounted for in terms of anything else."
- Erwin Schrödinger
"Both observer and observed are merging and interpenetrating aspects of one whole reality, which is indivisible and unanalyzable."
- David Bohm
“The greatest tragedy of human existence is the illusion of separateness.”
- Albert Einstein
"It is meaningless to assign reality to the universe in the absence of an observer; in the intervals between the measurement quantum system truly exists as fuzzy mixture of all possible properties."
- Niels Bohr
"The answer to the question 'What am I' would then be, that I am something which of itself has no properties at all, rather like a clothes hanger on which one may hang any garments one wishes."
- Kurt Gödel
"No phenomenon is a physical phenomenon until it is an observed phenomenon."
- John Wheeler
"The universe does not exist “out there,” independent of us. We are inescapably involved in bringing about that which appears to be happening. We are not only observers. We are participators. In some strange sense, this is a participatory universe. Physics is no longer satisfied with insights only into particles, fields of force, into geometry, or even into time and space. Today we demand of physics some understanding of existence itself."
- John Wheeler
"For the truth of the conclusions of physical science, observation is the supreme Court of Appeal."
- Arthur Eddington
"The physical world is entirely abstract and without actuality apart from its linkage to consciousness."
- Arthur Eddington
"The laws of quantum mechanics itself cannot be formulated ... without recourse to the concept of consciousness."
- Eugene Wigner
"The conception of objective reality has thus evaporated."
- Werner Heisenberg
"It is is very easy, I did not know this before.
I see now that physics is of no importance, that the world is an illusion."
- Werner Heisenberg
"It will remain remarkable, in whatever way our future concepts may develop, that the very study of the external world led to the scientific conclusion that the content of the consciousness is the ultimate universal reality."
- Alain Aspect
"The day science begins to study non-physical phenomena, it will make more progress in one decade than in all the previous centuries of its existence.”
- Nikola Tesla
Som du kanske vet uppvisar kvantpartiklar, såsom exempelvis fotoner och elektroner, både våg- och partikelegenskaper.
Om du låter ljus passera en dubbelspalt (som möjliggör ljuset att gå två vägar) så kommer ett inteferensmönster att uppstå. Detta beror på att ljusvågorna ömson förstärker, ömsom släcker ut varandra. Interferensmönster är alltså en typisk vågegenskap.
Även elektroner ger upphov till detta.
Nu kommer vi till det som är lite underligt: även då fotoner passerar en och en (alltså ensamma) får vi ett interferensmönster! Det tar dock längre tid eftersom ljusintensiteten då är mycket låg. Men ändå, även enstaka fotoner uppvisar denna vågegenskap.
Om man nu genom detektion avgör vilken väg en viss foton tar förstörs interferensmönstret. Detta innebär att fotoner kan uppträda antingen som partiklar eller vågor, men inte samtidigt.
Man kom sedan på att man kan "märka" fotonerna och därigenom avgöra vilken väg de tagit, dvs utan att "förstöra" tillståndet via detektion. Även då försvinner interferensmönstret. Men om man suddar ut "märkningen" återkommer interferensmönstret igen. Detta är vad som kallades "quantum eraser".
"Delayed-choice" är den del som innebär att hur fotonen uppträder nu tycks kunna påverka vad som hänt tidigare, vilket ju är riktigt skumt. Nu är jag inte helt säker här, men jag tror att problemet försvinner under antagandet att fotonen befinner sig i ett superpositionerat tillstånd fram till detektion.
Dessa experiment har även förfinats under åren och nya görs hela tiden. Enligt konsensus kan man inte åstadkomma kausalitetsbrott via kvantfenomen.
Och svaret på din fråga, enligt konsensus, är att det är detektorn som är kruxet och inte medvetandet.
Men, det finns också de fysiker som inte håller med.
Citat:
Okej.Som du kanske vet uppvisar kvantpartiklar, såsom exempelvis fotoner och elektroner, både våg- och partikelegenskaper.
Om du låter ljus passera en dubbelspalt (som möjliggör ljuset att gå två vägar) så kommer ett inteferensmönster att uppstå. Detta beror på att ljusvågorna ömson förstärker, ömsom släcker ut varandra. Interferensmönster är alltså en typisk vågegenskap.
Även elektroner ger upphov till detta.
Nu kommer vi till det som är lite underligt: även då fotoner passerar en och en (alltså ensamma) får vi ett interferensmönster! Det tar dock längre tid eftersom ljusintensiteten då är mycket låg. Men ändå, även enstaka fotoner uppvisar denna vågegenskap.
Om man nu genom detektion avgör vilken väg en viss foton tar förstörs interferensmönstret. Detta innebär att fotoner kan uppträda antingen som partiklar eller vågor, men inte samtidigt.
Man kom sedan på att man kan "märka" fotonerna och därigenom avgöra vilken väg de tagit, dvs utan att "förstöra" tillståndet via detektion. Även då försvinner interferensmönstret. Men om man suddar ut "märkningen" återkommer interferensmönstret igen. Detta är vad som kallades "quantum eraser".
"Delayed-choice" är den del som innebär att hur fotonen uppträder nu tycks kunna påverka vad som hänt tidigare, vilket ju är riktigt skumt. Nu är jag inte helt säker här, men jag tror att problemet försvinner under antagandet att fotonen befinner sig i ett superpositionerat tillstånd fram till detektion.
Dessa experiment har även förfinats under åren och nya görs hela tiden. Enligt konsensus kan man inte åstadkomma kausalitetsbrott via kvantfenomen.
Och svaret på din fråga, enligt konsensus, är att det är detektorn som är kruxet och inte medvetandet.
Men, det finns också de fysiker som inte håller med.
Om du låter ljus passera en dubbelspalt (som möjliggör ljuset att gå två vägar) så kommer ett inteferensmönster att uppstå. Detta beror på att ljusvågorna ömson förstärker, ömsom släcker ut varandra. Interferensmönster är alltså en typisk vågegenskap.
Även elektroner ger upphov till detta.
Nu kommer vi till det som är lite underligt: även då fotoner passerar en och en (alltså ensamma) får vi ett interferensmönster! Det tar dock längre tid eftersom ljusintensiteten då är mycket låg. Men ändå, även enstaka fotoner uppvisar denna vågegenskap.
Om man nu genom detektion avgör vilken väg en viss foton tar förstörs interferensmönstret. Detta innebär att fotoner kan uppträda antingen som partiklar eller vågor, men inte samtidigt.
Man kom sedan på att man kan "märka" fotonerna och därigenom avgöra vilken väg de tagit, dvs utan att "förstöra" tillståndet via detektion. Även då försvinner interferensmönstret. Men om man suddar ut "märkningen" återkommer interferensmönstret igen. Detta är vad som kallades "quantum eraser".
"Delayed-choice" är den del som innebär att hur fotonen uppträder nu tycks kunna påverka vad som hänt tidigare, vilket ju är riktigt skumt. Nu är jag inte helt säker här, men jag tror att problemet försvinner under antagandet att fotonen befinner sig i ett superpositionerat tillstånd fram till detektion.
Dessa experiment har även förfinats under åren och nya görs hela tiden. Enligt konsensus kan man inte åstadkomma kausalitetsbrott via kvantfenomen.
Och svaret på din fråga, enligt konsensus, är att det är detektorn som är kruxet och inte medvetandet.
Men, det finns också de fysiker som inte håller med.
Bevisar inte detta att det inte är detektorn som är kruxet?:
"Man kom sedan på att man kan "märka" fotonerna och därigenom avgöra vilken väg de tagit, dvs utan att "förstöra" tillståndet via detektion. Även då försvinner interferensmönstret. Men om man suddar ut "märkningen" återkommer interferensmönstret igen. Detta är vad som kallades "quantum eraser".
Varför inte?
Jag la förresten till en länk i mitt tidigare inlägg, detta: http://www.bottomlayer.com/bottom/kim-scully/kim-scully-web.htm
Men den ger mig inte så mycket, och vet inte om den ger något för någon annan heller.
Och här är basic delayed choice: http://www.bottomlayer.com/bottom/basic_delayed_choice.htm
__________________
Senast redigerad av Skogismyra 2020-08-17 kl. 23:16.
Senast redigerad av Skogismyra 2020-08-17 kl. 23:16.
Citat:
Okej.
Bevisar inte detta att det inte är detektorn som är kruxet?:
"Man kom sedan på att man kan "märka" fotonerna och därigenom avgöra vilken väg de tagit, dvs utan att "förstöra" tillståndet via detektion. Även då försvinner interferensmönstret. Men om man suddar ut "märkningen" återkommer interferensmönstret igen. Detta är vad som kallades "quantum eraser".
Varför inte?
Bevisar inte detta att det inte är detektorn som är kruxet?:
"Man kom sedan på att man kan "märka" fotonerna och därigenom avgöra vilken väg de tagit, dvs utan att "förstöra" tillståndet via detektion. Även då försvinner interferensmönstret. Men om man suddar ut "märkningen" återkommer interferensmönstret igen. Detta är vad som kallades "quantum eraser".
Varför inte?
Jag tror inte att en observation måste göras av ett medvetande, om det är det du är inne på. Jag ser ingen anledning till att de olika experimenten inte kan "automatiseras" i meningen att inget medvetande behöver ingå i uppställningen.
När det gäller begrepp som "materialism" blir det med nödvändighet luddigt i kvantvärlden. Vi vet ju inte ens vad materia är i fundamental mening.
Citat:
En observation kräver per definition ett medvetande. Ingen/inget har någonsin gjort en observation utan medvetande.Jag tror inte att en observation måste göras av ett medvetande, om det är det du är inne på. Jag ser ingen anledning till att de olika experimenten inte kan "automatiseras" i meningen att inget medvetande behöver ingå i uppställningen.
När det gäller begrepp som "materialism" blir det med nödvändighet luddigt i kvantvärlden. Vi vet ju inte ens vad materia är i fundamental mening.
När det gäller begrepp som "materialism" blir det med nödvändighet luddigt i kvantvärlden. Vi vet ju inte ens vad materia är i fundamental mening.
Om det inte är medvetandet som kollapsar vågfunktionen, vad då?
Delayed choice och delayed choice quantum eraser bevisar att det inte är detektorn som gör det.
Så länge ingen kan förklara vad det är som kollapsar vågfunktionen så kommer jag anta att det är medvetandet som gör det.
"Why do people cling with such ferocity to belief in a mind-independent reality? It is surely because if there is no such reality (as far as we can know) mind alone exists. And if mind is not a product of real matter, but rather is the creator of the illusion of material reality (which has, in fact, despite the materialists, been known to be the case, since the discovery of quantum mechanics in 1925), then a theistic view of our existence becomes the only rational alternative to solipsism.”
- Richard Conn Henry and Stephen Palmquist
“If we accept that the material universe as we know it is not a mechanical system but a virtual reality created by Absolute Consciousness through an infinitely complex orchestration of experiences, what are the practical consequences of this insight?”
- Stanislav Grof
“Solipsism may be logically consistent with present Quantum Mechanics, Monism in the sense of Materialism is not.”
- Eugene Wigner
"Quantum mechanics thereby provides a rational science-based escape from the philosophical, metaphysical, moral, and explanatory dead ends that are the rational consequences of the prevailing entrenched and stoutly defended in practice—although known to be basically false in principle—classical materialistic conception of the world and our place within it."
- Henry Stapp
“… it begins to look as if we ourselves, by the last-minute decision, have an influence on what photon will do when it has already accomplished most of its doing… we have to say that we ourselves have an undeniable part in the shaping what we have always called past. The past is not really the past until it has been registered. Or put it another way, the past has no meaning or existence unless it exist as a record in the present”.
- John Wheeler
"We have to give up the idea of realism to a far greater extent than most physicists believe today."
- Anton Zeilinger
"Everything we call real is made of things that cannot be regarded as real."
- Niels Bohr
En video om the measurement problem: https://youtu.be/qB7d5V71vUE
Delayed choice quantum eraser experiment: https://youtu.be/H6HLjpj4Nt4
Down the rabbit hole of the delayed choice quantum eraser: https://youtu.be/spKlpexL_Hg
Quantum physics debunks materialism: https://youtu.be/4C5pq7W5yRM
Quantum physics says goodbye to reality: https://physicsworld.com/a/quantum-physics-says-goodbye-to-reality/
Quantum magic trick shows reality is what you make it: https://www.newscientist.com/article/dn20600-quantum-magic-trick-shows-reality-is-what-you-make-it/#ixzz6VW6TFCWe
Quantum erasure with causally disconnected choice:
https://arxiv.org/abs/1206.6578
"No naive realistic picture is compatible with our results because whether a quantum could be seen as showing particle- or wave-like behavior would depend on a causally disconnected choice. It is therefore suggestive to abandon such pictures altogether."
Citat:
En observation kräver per definition ett medvetande. Ingen/inget har någonsin gjort en observation utan medvetande.
Om det inte är medvetandet som kollapsar vågfunktionen, vad då?
Delayed choice och delayed choice quantum eraser bevisar att det inte är detektorn som gör det.
Så länge ingen kan förklara vad det är som kollapsar vågfunktionen så kommer jag anta att det är medvetandet som gör det.
Om det inte är medvetandet som kollapsar vågfunktionen, vad då?
Delayed choice och delayed choice quantum eraser bevisar att det inte är detektorn som gör det.
Så länge ingen kan förklara vad det är som kollapsar vågfunktionen så kommer jag anta att det är medvetandet som gör det.
Det är när en partikel i superposition interagerar med omgivningen som kollapsen av vågfunktionen
sker. Varför skulle man behöva vänta på ett medvetande? Vad är ens ett medvetande, en fluga en blomma eller krävs det 100 i IQ? När man försöker framställa kvantdatorer så är ju största problemet att kvantsystemet inte för störas. Därav nedkylning till några Kelvin. Enligt ditt resonemang skulle man ju inte behöva nån nedkylning utan allt fungerar fint så länge ingen människa är där och "observerar"
Det här "delayed choice quantum eraser"-experimentet uppfattar jag som att det visar att en sannolikhet i superposition blir bestämd först när den har interagerat med någonting. En partikel i superposition kan bli bestämd för en observatör(t.ex. en partikel) där superpositionen blir bestämd för just den partikeln, men där den partikeln som påverkats av superpositionen då bägge två är i ett obestämt tillstånd vars utfall berodde på partikeln i superposition. Så när den tredje observatören(t.ex. en annan partikel) sammanflätas med partikeln som är i superposition som har interagerat och sammanflätats med den första observatör-partikeln och blivit bestämd för denna så är deras tillstånd fortfarande obsetämt för den andre observatör-partikeln tills dess att de två första interagerar och sammanflätas med denna.
Helt i linje med MWI, men något förbryllande för Köpenhamntolkningen med dess superobservatör som förväxlas med medvetandet. En mer korrekt tolkning enligt Köpenhamntolkningen vore att en människa som har observerat ett tillstånd som tidigare var i superposition också är i ett osäkert tillstånd för en annan människa fram tills dess att de har sammanflätats med varandra.
Andra intressanta tolkningar att betrakta detta experiment från utöver Köpenhamntolkningen och MWI är "pilot wave"-tolkningen, "consistent histories"-..., "Quantum Bayesianism"(QBism), "Transactional", "Stochastic", "Quantum Darwinism", "Cosmological", "Alternative collapse", m.fl..
Allt detta handlar om mätproblemet och att vi inte har någon modell för "vågfunktionskollaps", eller ens vet om det är ett riktigt fenomen som behöver beskrivas.
Knepigt minst sagt.
Helt i linje med MWI, men något förbryllande för Köpenhamntolkningen med dess superobservatör som förväxlas med medvetandet. En mer korrekt tolkning enligt Köpenhamntolkningen vore att en människa som har observerat ett tillstånd som tidigare var i superposition också är i ett osäkert tillstånd för en annan människa fram tills dess att de har sammanflätats med varandra.
Andra intressanta tolkningar att betrakta detta experiment från utöver Köpenhamntolkningen och MWI är "pilot wave"-tolkningen, "consistent histories"-..., "Quantum Bayesianism"(QBism), "Transactional", "Stochastic", "Quantum Darwinism", "Cosmological", "Alternative collapse", m.fl..
Allt detta handlar om mätproblemet och att vi inte har någon modell för "vågfunktionskollaps", eller ens vet om det är ett riktigt fenomen som behöver beskrivas.
Knepigt minst sagt.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera