Citat:
Ursprungligen postat av
Walla-walla-wincha
Det går att bli bättre genom kostomläggning, men det är inget svenska doktorer rekommenderar. Vet några som blivit bra, så pass att de lever normalt med arbete och fritid.
Familjen i Bjärred var dock inte intresserade av att gräva djupare. De tog inte och sökte och letade information. De ställde sig heller inte frågan :hur kan vi med hjälp av anhöriga göra det lättare för våra barn? Vad är vi tacksamma för i dag?
Nej istället tog de den feges väg och blev mördare. Även om bara en mördat är båda lika skyldiga om någon inte stoppade den andra. Sveriges ynkryggar nummer ett är Henkows och Brentons. Var de så olyckliga i sitt äktenskap kunde de gått skilda vägar. Barnen var det enda de hade makt över. Äckligt skrämmande.
Ja det ligger mycket i det du säger.
Att de inte tycktes kunna acceptera att barnen inte var vad de en gång var och inte tycktes kunna nå de mål och triumfer som föräldrarna såg framför sig.
Att de inte kunde se andra sorters mål och triumfer som något att vara tacksam för utan hellre valde döden...
Med deras resurser hade de kunnat flytta till tex. Thailand, betala alternativa behandlingar och betala för guvernant, hemhjälp osv. för att underlätta för sig själva.
Man får intrycket av att det handlade om prestige, om vad "rätt" folk skulle tycka, om vad O och/ eller H såg som en värdefull och acceptabel framtid.
Var barnen även deprimerade och det blev en ond cirkel med H's depression så är ju föräldrarnas eller den friska förälderns ansvar att ta beslut som höjer barnens mående. Inte att döda dem. Var H så deppig så borde O ringt och bett om tvångsvård för henne sen kunde han utgått därifrån men nej...