Citat:
Man har ju också kommit på ett nytt ord för kränktheten. Etisk stress. Alltså stressen över att inte kunna ta all den tid man önskar med en patient.
Notera också att många använder samma ord för att beskriva sin situation. ”Gå på knäna”. Det tyder på att det finns en sorts gnällsmitta. Eller? Vad tänker ni?
Notera också att många använder samma ord för att beskriva sin situation. ”Gå på knäna”. Det tyder på att det finns en sorts gnällsmitta. Eller? Vad tänker ni?
Det du skriver är svårbegripligt att förstå men tolkar jag dig rätt så menar du att det skulle kännas kränkande för personalen att inte hinna med sina patienter?
Oavsett så är det vanligt att patienterna inte får den tid de behöver. De har för det första ett behov av basal omvårdnad där det ofta behövs hjälp av en eller flera ur personalen exempelvis förflytta sig till en toalett. Få hygienen utförd, äta eller få sängen bäddad.
Patienter har också behov av att få hjälp med de sakerna som kräver kunnig utbildad personal oavsett orsak men skriver ner några exempel.
Det kan vara att få observerat och omlagt sina sår, få läkemedel, få eventuella infarter hanterade (exempel Katetrar, dränage, intravenösa, subcutana, centrala, osseösa, sonder med flera) med skötsel, omläggningar, byten osv när så krävs och ska.
Det kan vara prover som ska tas eller kontroller som andningsfrekvens, syresättning, puls, blodtryck, liggande stående och sittande, ansiktsfärg och kroppshydda överlag. Motorisk, neurologiskt? Hur äter och dricker patienten? Hur andas och pratar patienten? Smärta? Får hon/han kissa och sköta magen? Psykiskt mående? Orienterad? Desorienterad? Konfusorisk? Agiterad? Depprimerad?
Patienten har utöver det rätt och oftast en stor önskan att få prata. De har rätt att få tid att mobilisera och träna.
Om jag skulle tolka "etisk stress" så tror jag absolut att det är ett relevant ord i sin mening när vårdpersonal fått prioritera bort blöjbyten då Agda har ramlat eller Kalle fått kärlkramp. Eller Nisse inte fått komma upp ur sängen på hela dagen pga Att det helt enkelt inte hanns med då Rutger skulle på toaletten för tionde gången på ett dygn för att han har åkt på magsjuka.
Det finns sjuksköterskor som inte ens hinner träffa patienterna under ett pass men de har heller inte hunnit äta eller gå på muggen för den delen heller. Så ja om det känns etiskt fel många gånger pga ovanstående behov inte hunnits med så skriver jag under på det ordet.
Vet en enhetschef som uttryckte sig såhär " I sommar får vi lämna sängarna obäddade för det kommer få prioriteras bort" det säger väl det mesta om hur det ser ut generellt.
Men för inte insatta och de som tror sig sitta med sanningen oavsett verklig koll så kanske ordet etisk stress känns främmande. Är nog helt enkelt isf ett ord som betyder att du känner att du inte hunnit göra det arbete som du vill ur ett etiskt perspektiv. Man kan kalla det vad man vill. Hinner man inte med patienten som man vill och bör så blir det alltid mer eller mindre patientfarligt.
Vet en lirare (
) som jobbade inom akademin vars arbetsdagar kunde se ut enligt; seminarier 8-10, 10-12, 13-15, 15-17 samt föreläsning 18-21, kvartsrasterna gick åt att förklara för de lite trögare eller vice versa, utveckla "överkursresonemang". Sedan kunde iofs tio veckor senare en Riga-resa under formell arbetstid à fyra dagar planeras in, så han klagade inte...