Citat:
Det kan vara så att du gör en korrekt iakttagelse om Lenas psykiska hälsa, även om ingen i förundersökningen uttalat tankar om att hon skulle vara bipolär. Varken psykologer eller andra. För diagnosen krävs mer än humörsvängningar, du listar själv symptomen. Det är en av de mest svårhanterliga psykiska sjukdomarna och den som är allra svårast för närstående att hantera.
Det är inte ett svar i skuldfrågan. Det är heller inte ett svar på hur våld i nära relationer uppstår eller förhindras. Det är sällan mäns våld mot kvinnor beror på att kvinnan är bipolär.
Om det hade tagits upp i det här målet, om det varit uppenbart att Lena var bipolär, skulle det möjligen kunnat tillföra att mördaren var någon som hade en nära relation till henne, en relation som var svår att bryta och som påverkade mördaren negativt.
Men mycket pekar på att Lena mördades av någon som planerat detta i detalj och med såväl noggrannhet som starkt upplevt raseri lett henne att själv ta sig till mordplatsen trots att det var mitt i natten och hon var mitt uppe i annan syssla, födelsedags förberedelser.
Om Lena var bipolär eller ej påverkar inte heller hur man ser på brottet, det utgör inte på något sätt en förmildrande omständighet om någon upplevt sig starkt negativt påverkad av hennes tillstånd, om inte det hade varit ett dråp, att den skyldige känt sig hotad, trängd och i hastigt mod gett utlopp för sin ilska. Så ser inte händelseförloppet ut i det här fallet.
Så därför undrar jag över ditt stora intresse av betydelsen av en diagnos på Lena i det här fallet?
Är det inte mer väsentligt att fundera över mördarens psyke? Han kan mycket väl bära en psykologisk börda som gör det svårt att lämna ett förhållande på ett normalt sätt. Statistiskt sett är det vanligt att mördaren har någon diagnos medan det är svårt att se ett sådant samband hos offren.
Det är inte ett svar i skuldfrågan. Det är heller inte ett svar på hur våld i nära relationer uppstår eller förhindras. Det är sällan mäns våld mot kvinnor beror på att kvinnan är bipolär.
Om det hade tagits upp i det här målet, om det varit uppenbart att Lena var bipolär, skulle det möjligen kunnat tillföra att mördaren var någon som hade en nära relation till henne, en relation som var svår att bryta och som påverkade mördaren negativt.
Men mycket pekar på att Lena mördades av någon som planerat detta i detalj och med såväl noggrannhet som starkt upplevt raseri lett henne att själv ta sig till mordplatsen trots att det var mitt i natten och hon var mitt uppe i annan syssla, födelsedags förberedelser.
Om Lena var bipolär eller ej påverkar inte heller hur man ser på brottet, det utgör inte på något sätt en förmildrande omständighet om någon upplevt sig starkt negativt påverkad av hennes tillstånd, om inte det hade varit ett dråp, att den skyldige känt sig hotad, trängd och i hastigt mod gett utlopp för sin ilska. Så ser inte händelseförloppet ut i det här fallet.
Så därför undrar jag över ditt stora intresse av betydelsen av en diagnos på Lena i det här fallet?
Är det inte mer väsentligt att fundera över mördarens psyke? Han kan mycket väl bära en psykologisk börda som gör det svårt att lämna ett förhållande på ett normalt sätt. Statistiskt sett är det vanligt att mördaren har någon diagnos medan det är svårt att se ett sådant samband hos offren.
Såklart inte. En normal man löser problemet utan våld och den vanligaste lösningen är (garanterat) att han dumpar kvinnan ifråga. Våld och mord är inget en riktig karl sysslar med.
