Citat:
Ursprungligen postat av
anetor
Hur mycket du än argumenterar kommer du aldrig undan att den ytterst troligen gärningsmannen begått ett mord. Det är definitivt en överträdelse av våra lagar.
Motivet till brottet = mordet, var att gärningsmannen tröttnat på Lenas beteende och ansåg att hon måste tillintetgöras. Det märkliga är dock att mordet begicks efter att Lena sagt att SD inte längre hade någon kontroll över henne. Det beskedet borde SD vara nöjd med, eller hur?
Om jag skriver självklara saker så skriver du sådant som inte har någon betydelse i bedömningen av straffskalan. I så fall är det många livstidsdomar som skulle omvärderas och mildras med tanke på gärningsmannens förklaring till att ha utfört mordet. De absolut flesta mördare antingen nekar eller anser att det finns förmildrande omständigheter. Du kan googla om detta i hur många mordfall som helst.
Du har tidigare skrivit om att när man är rädd och hotad skall man backa bort. Om Lena var så rädd och hotad av SD att hon trodde att han skulle mörda henne hade hon inte gått ut mitt i natten när hon hörde "lockandet". Nu blev det som att bli huggen i ryggen bakifrån.
Att jag skriver självklara saker tar jag som ett beröm.
Om du läser mina texter som att jag inte tror att mgm begått ett mord, utan argumenterar för motsatsen, måste din läsförståelse vara undermålig.
Jag skulle kunna ta upp och skriva saker som skulle kunna påverka bedömningen av straffskalan som rör perioder av stalkingbeteende från Lenas sida, men jag undviker det avsiktligt för att du med flera ska slippa skrika samfällt i kör att Stefan smugit in i Ls hus, fotograferat henne i smyg etc. Vi får acceptera att de var involverade i ett krig sinsemellan och båda ämnade vinna. Att båda kunde använda den info de hade om varandra för att skada, utpressa, och hämnas.
Det är självklart att man om man är vuxen, och förälder och ens eget barn exempelvis blir mordhotad, backar, klipper kontakten, anmäler, söker skydd, informerar barnets pappa etc, som en garanti, eller försäkran, för att uppmärksamma omvärlden vad som pågår. Om man nu nonchalerar att man själv dödshotas kan man åtminstone reagera för sitt barns skull. Det är något extremt avvikande att någon uppvisar så gränsöverskridande tecken att man går på barn och nära anhörig.
Att inte då som förälder agera är också mycket avvikande. Kanske fanns ingenting i den här världen som kunde skrämma eller väcka rädsla hos Lena? Kanske hade hon huvudet fyllt av föreställningar om att hon själv var stark, att hon inte tänkte vika sig, ge efter eller tillåta sig kontrolleras och manövreras längre?
Trots hennes eventuella intentioner, anser jag tecknen är graverande, för att mgm inte var en snäll nallebjörn, hans beteenden eskalerade. Tydlig varningsklocka, för den som har ögon att se med och öron att höra med. Sedan kan man frivilligt nonchalera eller förtränga det uppenbara, för den som önskar.
Om du sedan upplever dig så trygg med den personen att du fortsätter bjuda hem vederbörande, gå ut ensam mitt i mörka natten, så kanske du inte räknas till de minst riskbenägna personerna, nej.
Lena var i och för sig en aning allmänt naiv kring känslor och relationer, precis som med risker, av typen: Om du bara blundar, och tror något tillräckligt mycket, så blir det så. Även om mgm manipulerat, blandat värme och kyla, fryst ut dig för att sedan uppvakta dig i romantisk anda, så blir det snabbt genomskinligt. Man låter sig bedras för man vill hellre vara bedragen , än vakna upp ur en fåfäng dröm.
Mgm, är hal, han söker inte hjälp, utan det är andra som söker upp mr nice för att få praktisk hjälp, och råd. Han ställer upp, kommer med dyra presenter, trevlig, rolig och social. Utmärkt fasad för dubbelspel, vem kan föreställa sig att den svärmorsdrömmen inte bara hamrar i väggen?
