Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Nej! Naturligtvis är polisens uttalande om att man inte funnit några tecken på bakomliggande psykisk sjukdom hos föräldrarna inte ett medicinskt/juridiskt uttalande kring straffansvarsfrågan!

Polisen gör aldrig rättspsykiatriska bedömningar.
Polisens uttalande handlar antagligen precis om det som polisutredaren sa: att man i utredningen inte funnit några tecken på att föräldrarna uppvisat psykisk sjukdom som uppmärksammats av omgivningen. Sannolikt har utredningen inte heller funnit några tidigare sjukvårdskontakter pga psykisk sjukdom.
Föräldrarna har därför rimligen uppfattats som psykisk friska av barnens skolor, av sina arbetskamrater, sina anhöriga, testamentbevittnande grannarna och övrig omgivning. Då får man nog också utgå från att båda inte varit i någon verklighetsfrånvänd psykos under alla dessa månader som de planerat morden.
Det finns helt enkelt inget som visar att föräldrarna led av någon psykisk sjukdom. De är nog istället att beteckna som icke psykiskt sjuka gärningsmän som begått planerade mord full medvetna om vad de gjorde. Om nu båda var med på att morden skulle genomföras där och då på detta brutala sätt.

Inlägg från 30 mars 2020

Har man lager av sömnmedel liggandes hemma, så har man ju åtminstone varit på VC och åberopat sömnsvårigheter....

Den ena dottern hade spår av sömnmedel/ lugnade i kroppen. Jag har skriftligt ställt frågan till Polisen Syd för 1 1/2 år sedan om det rörde sig om samma preparat som återfanns i föräldrarna, men inte fått frågan besvarad.
Det kan ju varit barnens medicin som föräldrarna tagit, dvs inget som de själva fått utskrivet.

Att söka sin husläkare för sömnbesvär i samband ex med stressad arbetssituation klassas inte ju riktigt heller som en psykisk sjukdom.

Men du har en poäng framför allt för att en postare tidigt i tråden lämnade info om sakförhållanden som senare visade sig stämma. Denne postare uppgav också att Oskar sökt en läkare och fått antidepressiva som teoretiskt kan utlösa ett aktivitetsskov. Är man då samtidigt djupt deprimerad skulle man plötsligt kunna få kraft att begå en suicidal eller kanske(?) mordisk handling.
Enligt postaren var det detta som hade hänt och Oskar hade strypt och kvävt ihjäl hela sin familj innan han hängde sig.

Det som talar mot det är det gemensamma avskedsbrevet undertecknat av båda, inga uppgifter om antidepressiva i Oskars kropp och att polisen nämnde att det inte fanns några tecken på psykisk sjukdom. Dock var polisen samtidigt noga med att påpeka att den information som lämnades ut hade korrigerats efter kontakt med anhöriga.

Det kan komma ur munnen en stund efter döden, det händer i alla fall med dom jag gör i ordning efter döden på min arbetsplats.
Så det är inget bevis för att en kropp inte kan ha flyttats i nära anslutning till dödsfallet.

Med facit i hand så hade man förmodligen kunnat rädda familjen, Lilla Hjärtat, de uppeldade syskonen i sommarstugan, Bobby, syskonen i Gårdsten, Yara och alla andra som farit illa och avlidit. Vissa saker kanske är svåra att förutse hur gärna man önskar det i efterhand.

Toxikologi/rättsmedicin testar aldrig för SSRI-preparat och motsvarande, såvida det inte är ett uttryckligt önskemål från FU-ledare. Ser ingen anledning att göra så i detta fall. Oskar var uppenbart psykiskt störd. Hade han överlevt så hade det blivit SRV.
Någon form av missöde var inte svårt att förutse, både skola och andra var oroliga för barnen. Åtgärder hade enkelt kunnat vidtas från socialtjänstens sida.

De fall du beskriver är en tragedi, och ett (enligt mig) tydligt tecken på samhällets förfall och avskaffande av skyddsnät för utsatta individer.

Vi kan alla lättare se varningssignaler att barn far illa eller riskerar att mördas om vi alla uppmärksammas och får information om vad som hänt när barn utsatts för grova brott. Att tysta ner omständigheterna kring brutala mord på två barn är helt fel.

Nästa lilla flicka som likt Yara gömmer sina blåmärken i långärmat, går utan ytterkläder, hungrig stjäl bröd i mataffären och inte vill gå hem från skolan, kommer uppmärksammas. Därför att det rimligen ringer en klocka hos de flesta som minns Yaras öde.

Eftersom barn som far illa faktiskt är alla vuxnas indirekta ansvar att försöka upptäcka och stoppa, borde omständigheterna kring grova brott mot barn alltid tydligt offentliggöras. Inte minst för att anställda inom skola, omsorg och vård dessutom har en lagstadgad skyldighet att rapportera blotta misstanken om att ett barn kan komma eller redan har farit illa.

När barnen, som i Bjärred, blivit mördade borde samhället ta Agnes och Moas parti och låta barnens nu tystade berättelse bli offentlig. Det borde offentliggöras hur de levde, hur de mådde, vad de hindrades att göra och vad de råkade ut för. Man borde utreda vilka varningstecken omgivning kan ha missat. Göra oss alla uppmärksamma på hur det gått till när välsituerade akademiker förvandlas till planerade barnamördare.
För det har rimligen inte gått obemärkt över en natt utan att barnen känt av att något var fel.

Ingen vuxen ska postum skyddas när man planlagt mördat barn för att denne vuxne själv valde att slippa undan rättsväsendet.
Att tysta ner omständigheterna kring Bjärred skyddar mördarna/en, inte de oskyldiga mordoffren - och det förhindrar allas vår kunskap om varningssignaler.
Det är ett högt pris att betala för att någon kanske ska kunna behålla skygglapparna och skapa en hyllningssida på nätet för mördaren Oskar eller att universitet ska delta i dedikerandet av ett ärofyllt seminarium till Oskars minne.

Vad är det för omständigheter som du anser har tystats ner?

Visst är det tragedier, instämmer till fullo.
Och tragedier vill vi ju förhindra från att återupprepas. Information och kunskap om vad som hände och vilka varningstecken som fanns, är vår bästa moteld för att förhindra att det återigen kan hända.
Nedtystade och hemlighållande av fakta och omständigheter är den största fienden för att kunna sprida kunskap och förebygga.

Ja, det är alltid lätt att vara efterklok. Man kan inte förhindra alla katastrofer här i världen och man kan inte förutse allt. Människors beteenden är inte alltid begripliga eller förutsägbara.

Men vi kan antagligen jobba på att bli bättre och bättre på att värna om utsatta barn. Ett sätt för oss att lära, kan väl vara att studera det som redan har hänt, även om det handlar om aldrig så tragiska händelser. Vad hade krävts för att man skulle ha kunnat rädda flickorna i Bjärred, Lilla Hjärtat, syskonen i sommarstugan, Bobby och barnen i Gårdsten? Vad var det som inte gjordes rätt och som kan göras annorlunda en annan gång?

Gällande flickorna i Bjärred så fanns det uttalad oro. Man hade sett en familj i kris och att familjen hade det jobbigt. Hur mycket oro ska vi tillåta oss att känna innan vi agerar? Och hur ska vi i så fall agera? Vart ska vi vända oss? Och hur ska de som vi vänder oss till, i sin tur agera? (vi minns alla med fasa de fall där orosanmälningar hade gjorts men där åtgärder uteblev).

Vi kan skapa opinion, bedriva samhällsdebatt och utbilda vuxna i dessa frågor. Vi kan sträva efter att lära oss förutse det som egentligen inte går att förutse...Att ta det säkra före det osäkra.

Men varför är det så osannolikt? Känner du inte till att genomtrötta föräldrar dänger in bebisen i väggen när den vägrar slutar skrika, kväver ungen och skyller på spädbarnsdöd, osv. Ibland tar orken slut och så tar man klivet över till den mörka sidan. Som tur är klarar de flesta av oss att hålla sig på rätt sida, ber om hjälp osv.

Här fanns två högpresterande föräldrar där allt skulle vara perfekt - så insjuknade först den ena dottern och sen den andra. De kunde inte hjälpa nån av de plågade döttrarna, krafterna försvann och de ville bara ha slut på allt lidande. När man är i ett sånt läge kan man inte se slutet på saker.

När min son var bebis sov han inte längre än 15 minuter i sträck hela det första året. Jag var ensam med honom och jag avskydde ungen hjärtligt!! Helt vanvettigt slut av trötthet kunde jag inte se att jag någonsin skulle få sova en hel natt igen, då blir det lätt att man tar felaktiga beslut.

Nu är min son vuxen och han är det bästa jag har. Det där första året är bortglömt för länge sen. Föräldrarna i Bjärred såg inget slut på eländet och då tog de det beslut de gjorde. Jag har full förståelse för att de gjorde som de gjorde, även om det är så fel som det kan bli. Men ibland kan man inte tänka klart eller se hur ett helvete någonsin ska kunna ta slut.

Frid över Moas och Agnes minne - de hade inte bett om vare sig sjukdom eller det deras föräldrar gjorde mot dem.

Det här är bara ett axplock av väldigt lång lista med alla obesvarade frågor:


Många, många obesvarade frågor.....