En djupare förståelse av ditt riktiga jag.

Hjärnan är ett verktyg du upplever med.
Hjärnan är ett verktyg du tänker med.

Medvetandet är betraktaren/åskådaren som upplever detta.

Ditt medvetande registrerar och minns endast på ett känslomässigt plan.

När vi dör, försvinner alla upplevelser som hjärnan har genererat och lagrat fysiskt.
Även om vi kan gå tillbaka och alltid återuppleva en upplevelse.
Det som består är dom känslomässiga reaktionerna till upplevelserna, en förändring i ditt riktiga Jag/Medvetande.

Exempelvis om du har erfarenhet av upplevelsen att förlora en närstående.
Så skapar du en känslomässig förståelse för hur det känns.
Desto fler gånger du upplever det, desto starkare blir din förmåga att leva dig in i situationen.
Man utvecklar alltså Empati, baserat på dom livserfarenheter man har upplevt i tidigare liv.

Människor har olika starka empatiska förmågor, till olika situationer.
En människa kan vara väldigt empatisk och förstående för en viss situation men sakna empati för en annan.
Detta då liven vi har levt innan detta, har ett brett utbud utav upplevelser och alla går inte igenom samma saker.

Den känslomässiga utvecklingen och förståelsen är din riktiga personlighet.
Du kan t.ex inbilla dig själv att du bara bryr dig om dig själv igenom att tänka "Jag är egoistisk".
Medans ditt inre medvetande har egenskapen att vara väldigt kärleksfyllt.
Detta skapar en distans mellan ditt medvetande och din falska identitet(egot).
Som kan göra att du agerar egoistiskt då du identifierar dig som egoistisk,
vilket leder till ett dåligt samvete över dina val.
(Handlingarna är felaktiga, baserat på din fullständiga förståelse av situationen, vilket ditt inre känner)

Samvete är bara ett annat ord för ett konstant inre kännande.
Vi stänger aldrig av våra känslor. Vårat medvetande känner konstant.

Det kan kräva isolering utan yttre stimulans(t.ex häkte), en plats där du inte längre har möjligheten att konstant fokusera på något som händer i din verklighet för att glömma bort hur du verkligen känner.
Innan du börjar uppleva att ditt samvete mår dåligt.

Du kan till exempel fråga dig; Varför du föddes med känslan att det är fel att äta människokött?
När det är något vi har gjort under mänsklighetens historia, för att överleva och utan problem.
Det är helt enkelt så att vi med tiden har utvecklat förståelsen att det är fel att äta varandra.
Så vi känner att det är oacceptabelt på grund utav att insikten är ingrodd i våran inre personlighet.

Ett annat exempel på den här känslomässiga utvecklingen som består.
Är just barn. Barn har väldigt färgstarka personligheter och ingen är sig lik.
Detta eftersom dom alla har olika tidigare erfarenheter som har lett till olika egenskaper.
Ett barn är aldrig falskt och låtsas vara något som den inte är.
Falska är något endast vuxna kan bli, när dom med åren har intalat sig själva vilka dom är och övertygat sig själva.
"Jag är intelligent", "Jag är snygg", "Jag är rolig",
Medans ett barn bara är "Jag" i sina tankar utan att identifiera sig som något.

Hur kan medvetandet existera i hjärnan exklusivt samtidigt som det väldokumenterade fenomenet
"Out Of Body Experience" existerar?
Ett fenomen med så mycket empirisk data att sannolikheten för dess verklighet är näst intill absolut.
Det finns väldokumenterat i ofantlighet hur människor i detta tillstånd, har en upplevelse utav att vara utanför sin kropp, samtidigt som dom kan notera detaljer i sin omgivning, som sedan visar sig stämma överens.

Sanningen.
Är att vi människor inbillar oss att döden är slutet, för att döden är slutet för egot.
Egots intresse är inte att anpassa sig för att du ska utvecklas på ett andligt plan.
Egot vill vilseleda dig att fullfölja dess intresse, som t.ex att följa djuriska instinkter för att det känns bra i stunden.
(Utan att bry sig om hur det känns för dig/ditt verkliga jag/ditt samvete)
Du är inte egot/människokroppen, du är bara en åskådare tillfälligt med förmågan att styra enheten.
Man kan faktiskt säga att vi tämjer ett vilt djur, i egen person utav djuret.
Djuret kommer försöka lura dig på många sätt, det kan handla om missbruk av narkotika, missbruk av makt,
Egoism, Materialism och annan falsk lycka.

Men innerst inne; Så vet vi alla.
Att om du har föds en gång. Så finns det inget som tyder på att du inte kan göra det fler gånger.

Att bli upplyst, handlar om att öppna sitt sinne för att det fundamentala man baserar verkligheten på eventuellt inte stämmer.
När man är helt opartisk till hur någonting ligger till, så leder ens resonemang ofta till sanningen.
När du är helt öppen inför förslaget att du inte kan dö, så kommer du även troligtvis inse att så är fallet.
Så länge du har konstgjorda konstruktioner som neurologiska resonemang bakom medvetandet.
Så visar det att du inte beredd att erkänna att du skapat en efterhandskonstruktion, baserat på din utgångspunkt

Detta är bara en av många djupare lögner som vi har bestämt oss för att tro på.

En ledtråd
Existensen är det enda som existerar.
Det finns ingenting som inte existerar.
Alltså är det omöjligt att inte existera.
Det ända möjliga scenariot är att vara existensen.
(Det finns ingenting annat.)
Vi är inte speciella som finns, vi har alltid funnits.
Du, jag, min katt, är innerst inne det som iscensatte skapelsen.
Vi är för evigt ensamma, vilket är en av nackdelarna med att vara Gud.
Därför har vi arrangerat det på så sätt, att vi leker lekar där vi i stunden inbillar oss;
Att andra personer existerar. Även om du innerst inne vet att du är alla dessa samtidigt.

Gu va de ekar av stridsplan o handgranater när jag försöker sova.

Ja. Ja? Jomen det låter rimligt resonemang. Men en fråga. Har du smakat knattepinnar när du var liten? Från Glassbilen eller GB. Du tänkte inte på att även om dom har olika färg (pastell) så smakade dom rätt lika?

Nej, det har jag inte smakat.
Vad är din poäng?

Det där va så spretigt och otydligt att inte ens den massiva texten kan dölja att du inte kommer någonvart. Bara en massa lösa trådar du försöker knyta ihop till någon slags komplex och djupare "sanning / insikt"

Random ordbajsande imo..

Jo jag tänker mig att dom glassarna är som barns personligheter. Ljusa och kulörta o fångar hela färgcirkeln men inte så utvecklade i sin smak. Därför kan man inte säga att barn har färgstarka personligheter även om dom vistas fritt i självet. Sune o hans kompisar fick färgstarka personligheter för att deras vuxna skapare hade färgstarka personligheter, vilket bara vuxna kan ha. Är du med? Alltså krävs ett starkt ego att börja med. Så hur går vi från hit till dit in i ljuset om inte via då o fri pastell?

Håll truten det här är viktiga saker.

Ja, det stämmer nog till viss del.
Jag skrev ner mina tankar löpande.

Syftet/Den röda tråden var att försöka belysa att medvetandet inte existerar fysikaliskt

Jag fattar det. Men det måste finnas en rörelse o en väg mot den insikten. Och du tar upp barnets friare tillvaro som ett exempel (paradiset). Om den vägen stängd är bakåt för att det är en hägring av knattepinnar vi ser, vart går vi då? Om vi inte bara ska fortsätta på den inslagna vägen utan finna god glass för att servera god maträtten.

Jag tycker tvärtom, att personlighetsdrag är mer tydliga hos barn.
T.ex kan ett barn vara väldigt ordningsamt rent naturligt.

Men desto äldre vi blir, desto mer rör vi oss i en gemensam riktning.
Där alla är ordningsamma mer eller mindre - Som en del av vuxenlivet.

Är detta möjligt??? Du menar att Sune o hans kompisar hade fått ännu mer karaktäristiska personligheter om dom skrivits av Sören o Anders när dom var 7 år gamla o inte 35?

Själva kopplingen som jag aldrig skrev ner ordagrant.
Var att barn föds med olika personligheter, beroende på hur deras medvetande är konstruerat.

Annars hade vi inte haft så tydliga personligheter, medans våran identitet är som ett blankt papper.

Medvetandet existerar självklart bara på ett fysiskt plan. Var tar du annars vägen när du sover, eller är sövd för operation?
Att förneka att ens medvetande, vad nu det är, inte skulle vara en del av den verklighet som allt annat hör till, är väl bara att famla efter strån för att förneka dödens?

Huruvida man har förmåga att styra eller kontrollera sina handlingar är väl också upp till debatt?
Det verkar som att vi istället gör en efterhandskonstruktion varför vi gör någonting.
Identitet är väl människans färgglada fjädrar, som lockar tills sig partners och interagerar med omgivningen.

Det är omöjligt att föreställa sig sin egen ändlighet, men det sker varje natt, att döden inte skulle vara något annat än icke existens är bara förnekelse.