Citat:
Ursprungligen postat av
AraltNigri
Davy,
begå inte samma misstag som vänsterromantikerna gör i din analys av OP:s politiska hemvist. OP var - eller snarare såg ut som - en "vänsterromantiker", håller med. Theutenberg kallar Olof Palmes flörtande med olika kommunistiska diktatorer runt om i världen och socialistiska inrikespolitiska initiativ för "marxistiska piruetter", underförstått, en fasad. John Le Carre är också en "vänsterromantiker", visst! Sannolikt av samma anledning som Palme.
Allt konkret Palme gjorde för Sverige i egenskap av studentpolitiker, underrättelseman, militär- och säkerhetspolitisk rådgivare åt Tage Erlander och som statsminister talar för en enda sak: Han la grunden för en visserligen hemlig och i delar ännu svårtillgänglig men, ändå mycket djup och omfattande militärallians med USA, "den atlantiska länken". Märk hur bilden av Palme som "marxist" skär sig mot Palmes realpolitik.
Både extremhögern och -vänstern gör felet att tolka Palmes "marxistiska piruetter" som allvarligt menad utrikespolitik (en gir in under den sovjetiska inflytelsesfären) och som ett inrikespolitiskt försök att införa en form av "kommunism light" i Sverige. Vänsterextremisterna glorifierar honom, medan högern hatar honom för det. De politiska ytterkanterna delar således villfarelsen att Palme var marxist. Där har dom åtminstone något gemensamt. Men Palmes "marxism" är en myt, nogsamt framodlad av honom själv med hjälp av västerländska underrättelseorgan, läs: BND, MI6 (Carre) och CIA.
Palmes "marxism" är, som Theutenberg också mycket riktigt påpekar, "piruetter", underförstått politiska utspel avsedda att vilseleda. Palmes piruetter gav västerländska underrättelsetjänster en betydande rörelsefrihet bakom Järnridån. Palme och hans "pojkar" gjorde inget annat under sjuttiotalet än att resa runt i världen och träffa kommunistiska diktatorer. Visst, det retade högern och det gladde vänsterextremisterna. Men varför gjorde han det, han som var arkitekten bakom Sveriges hemliga medlemskap i NATO?
En grupp som lät sig luras av Palmes marxistiska piruetter var gammelkommunisterna i Sovjetunionen och inte minst KGB-ledningen. De släppte in "Den trojanska hästen", som Palme kallas i en STASI-rapport från början av sjuttiotalet, bakom sina hermetiskt tillslutna Järnridån. Ur den trojanska hästen klev om natten personer som exempelvis Pierre Schori ut och organiserade motståndsrörelsen mot traditionalisterna. Palme och hans pojkar hade en rörelsfrihet bakom Järnidån som BND, CIA och MI6 bara i sina våta drömmar kunde drömma om. Arbetet med att reformera Sovjetunionen formaliserades åttio i Palmekommissionen.
Detta briljanta schackdrag, de "marxistiska piruetterna" alltså, från Olof Palmes och Carres med flera västliga underrättelseorgans sida sprängde topplocket på de gammelkommunistiska politruckerna när de insåg att de hade blivit lurade. De utarbetade en plan: att först skära huvet av hydran (läs: Olof Palme), som kontrollerade ett omfattande kontaktnät i östblocket, sen isolera och kontrollera den relativt svage Gorbatjov, fösa honom tillbaka i den gammelkommunistiska fållan. Dom misslyckades. Ingen ville längre lyssna på deras krav. Gorbatjov fortsatte med full kraft glasnost- och perestrojkapolitiken och inledde ett omfattande samarbete med USA. Den frihetstörstande opinionen bland vanligt folk, inom statsförvaltningen och de väpnade styrkorna hade redan växt sig för stark. Traditionalisterna såg sig då, sin vana trogen, tvungna att med våld återta makten, Augustikuppen nittioett. Den misslyckades också. Tiden var ute för gamelkommunisterna.
Jag förstår att extremvänstern och -högern har politiska motiv för den rekonstruerade bilden av Olof Palme som "marxist". Men, om ni vill förstå Olof Palmes livsverk - och därmed möjligen också kunna göra er en realistisk motivbild till PM - så får ni släppa den ideologiskt grundade bilden av Palme och istället försöka förstå verklighetens Olof Palme. De som kände honom och arbetade vid hans sida, oavsett politisk hemvist, har helt enkelt inte den bild av Olof Palme som önsketänkande extremister marknadsför av ideologiska skäl.
Tjena,
Ja, jag håller med om det du skriver att det var mycket piruetter. Ett slags skådespel, som många på vänster- och högerkanten tog på för stort allvar.
Sen skiljer vi oss. Jag tror att de insåg utomlands att han var en liten fluga som skällde som en stor hund. Bara att ignorera. Framförallt inte värt risken att mörda.
Däremot tror jag att det fanns grupper i Sverige som på fullate allvar tyckte att han måste bort omgående pga att han förstörde vårt land, både inrikes och utrikes. Och det är just dom som jag tror ligger bakom mordet. En liten grupp bestående av folk från polis, säk, militär, exempelvis. För dom var det värt det.
Därav mörkläggningen i PU.
Å andra sidan tror jag att det även hade blivit mörkläggning om ett annat land låg bakom. Vad skulle Sverige våga göra åt det?
Därför har man kört på våra fyra kufar: CP, CA, VG och SE.