Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Det finns en poäng i ditt resonemang.

Utpekande är till viss del givetvis sant. Min poäng är att det dock inte är ett utpekande som GM. Men, som sagt, i detta fall så väger åklagarens ord tyngre än vad det egentligen borde.. därav reaktionen, kanske?

Jag tror problemet med den förståeliga ”upprörda” reaktion kan bero på nedan punkter;

KP målade själv in ett sig i ett hörn med sitt uttalande om ”en lösning” i februari.

Suhonens tips om mordvapnet dagarna innan PK.

Samt; nyhetsflashen under PK;”KP pekar ut SE som GM” (om mitt minne inte sviker mig)

Punkt ett och två skruvar upp förväntningarna utan dess like... punkt tre är missvisande; detta säger inte KP och jag tvivlar på att han själv beställt denna flash😏

Men likväl; av allt vi förväntade oss så fick vi en... ”skäligen misstänkt”..

Sen kan man diskutera det rätta av KP att gå ut med SE’s namn. Oavsett; vad har han för alternativ egentligen.. skandiamannen, Sture, en man i rock, ”någon”?

Hej igen.. se mitt svar till husvagnen..
För övrigt kan jag tillägga att gällande ”statsministermord”;
Jag, liksom de flesta av oss, inklusive HH, utgår i första hand ifrån, att ett mord på en statsminister, måste vara en konspiration. Och framförallt gällande en politiker som Palme, som var både kontroversiell och hatad. Buden som ville ha Palme död är många..

Men ibland är det kanske inte en konspiration som ligger bakom..

Tycker CA beskriver hela utredningen på ett bra sätt i förhör 2007. Det har stämt i 34 år. Synd bara att inte SE hade samma insikt.

A=CA

A:Men annars...fotokonfrontationen.Det var som att..OHÖRBART..dom hade talat om för den där killen som var identifierad i förväg vad det var för någonting.Vad dom ville ha för resultat.Så åkte han in där.Sedan när han vart frisläppt då tog dom..OHÖRBART...

A:Sedan så ville jag inte medverka i dom här utredningarna.Konfrontationen med Christer Pettersson det var också en sådan där videokonfrontation.Det var 8-9 man.En var Christer Pettersson,en a lagare och 7-8 poliser så talade dom om för Lisbeth att...OHÖRBART..

/
F:Ville du jävlas eller varför?

A:Nä,men jag har inget förtroende för..

F: Du har inget förtroende för utredningen?

A:Nej,Det är den största jävla skandalen någonsin på hela 1900-talet.

F:Men då har du ju förvärrat den genom att inte hörsamma kallelsen.

A:Ja,då får det bli så.

/
F:Men förstår du inte att du fortfarande blir intressant i den här utredningen så länge du inte sanningsenligt talar om vad som hänt med vapnet?

A:Ni får tycka vad ni vill inom polisen.Det gör ni ändå både du och dina chefer.

F:Men förstår du att du blir intressant så länge du inte kan klargöra för vart vapnet har tagit vägen för vi köper inte...

A:Jag bryr mig inte
//

Det är ju lite intressant att poliserna AA, LT och TP alla får alibi av sina fruar/flickvänner för mordkvällen. Utan detta så har de inget annat alibi, ingen av dem. CGÖ har inget alibi överhuvudtaget förutom ett besök av två poliser i hans lägenhet runt 21-22.

Till alla dem som mot förmodan lever i villfarelsen att OP var "sovjetvänlig".

Sverige var sen försvarsavtalet med USA i början av femtiotalet hemlig medlem av NATO, eller, kanske snarare, hemlig militär allianspartner med USA, allt under den besynnerliga täckmanteln "alliansfrihet i fred och neutralitet i krig". Syftet med denna storpolitiska täckmantel kan man ha synpunkter på, då den egentligen var välkänd i Moskva och det väl egentligen bara var det svenska folket som hörvidlag blev ledd vid näsan.

På femtiotalet var det svenska konventionella försvaret starkt och utgjorde, inräknat uppbackningen från USA och Västtysklands, Norges och Danmarks officiella NATO-medlemskap, ett icke oansenligt hinder för ett sovjetisk militärt vågspel i Skandinavien. Från sextiotalet inleddes visserligen en successiv försvagning av den svenska försvarsförmågan, som på sjuttio- och åttiotalen enligt den svenska militärledningens bedömning inte längre ens nådde upp till Sveriges förpliktelser i försvarsavtalet med Washington. Därefter har den svenska försvarsberedskapen snabbt urartat, vilket dock får ses mot bakgrund av Sovjetunionens sammanbrott och Warzawapaktens upplösning i början av nittiotalet.

Instrumentella i tillkomsten av det hemliga svenska försvarsavtalet med Washington är enligt alla initierade bedömare två personer: Tage Erlander och Olof Palme. Troligen, man vet inte med säkerhet, är Palme en av chefsarkitekterna, kanske chefsarkitekten bakom försvarsavtalet med Washington.

OM nu OP var så "sovjetvänlig" som en del påstår att han ska ha varit, hade det då inte varit lämpligare om OP hade rekommenderat Erlander att Sverige skulle vara just "alliansfritt i fred och neutralt i krig"? Det kan naturligtvis invändas att alla kan byta fot i livet, att OP i något skede av någon okänd anledning byta sida, exempelvis då han blev statsminister.

Att det skulle vara på det sättet motsägs dock av de uppgifter som framkommit kring OP:s utrensningar inom de svensk säkerhetstjänst på sjuttiotalet (då OP bytte ut Winge mot sin favoritpolis Hans Holmer på posten som SÄPO-chef). OP gav Holmer instruktioner om att inleda ett närmare samarbete med KGB, samtidigt som han gav Elmer, chef för den socialdemokratiskt kontrollerade underrättelsetjänsten (vars namn tenderar att skifta, IB osv, men som på sin tid i borgerliga kretsar kallades "SAPO" alternativt lite mer ironiserande "Gestapo"), strikta instruktioner att samtidigt hålla jenkarna vid gott humör. Det sistnämnda refererar naturligtvis till att Sverige på inga villkor därmed skulle komma att frångå det hemliga försvarssamarbetet med USA. Det är naturligtvis inte oväsentligt sakförhållande i sammanhanget att Sverige under OP:s ministärer hade närmast fri tillgång till strategiska och taktiska amerikanska försvarsprodukter, d v s Washington ifrågasatte aldrig mer än i ord OP:s lojalitetet (såsom bl a kom till uttryck när CIA:s främste desinformatör James "Jesus va' han ljuger" Angleton påstod att "Olof Palme är KGB-agent").

Sen kan man ju även peka på andra omständigheter som starkt talar för att OP ganska nära samverkade med Washington mot just Sovjetunionen även på åttiotalet. OP:s agerande i ubåtsfrågan är enligt min mening ett bra exempel på OP:s nära relation med Washington (och Reagan).

Strax efter ett amerikanskt flottbesök i Stockholm åttiotvå inträffar en medialt uppmärksammad ubåtskränkning utanför Musköbasen, belägen strax söder om huvudstaden. Samtidigt genomför den svenska marinen Operation Notvarp, en kraftsamling av den svenska marinen som officiellt syftar till att infånga en främmande (underförstått rysk) undervattensfarkost. Under ledning av kommendörkapten Emil Svensson ansamlas en ansenlig svensk ubåtsjaktflotta i trakten av minspärrarna i södra Kanholmsfjärden (inte långt från Sandhamn), där man misstänker eller snarare hoppas att en ny sovjetisk ubåtskränkning snart skall äga rum. Den första oktober åttiotvå får man så en ubåtsindikation vid Minspärren vid Mälsten strax utanför Mysingen och Musköbasen. Svenssons ubåtsjaktflotta byter raskt position (det ar ju inte så långt) men, den svenska marinstaben (Schuback) beordrar eldförbud nattetid med avseende på minspärrarna vid Mälsten av hänsyn till privat och kommersiella sjöfart, eventuella fritidsfiskare, turister i området osv. Minspärrarna är egentligen det enda till buds stående stridsmedel som på allvar hade kunnat oskadliggöra en undervattensfarkost. Istället fick marinen och befälhavaren på Utö nöja sig med att försöka skada undervattensföremålet med helikopter och fartygsburna sjunkbomber, ett relativt osäkert vapen, svårt att träffa med och dessutom inte särskilt verkansfullt i målet.

När så undervattensföremålet ifråga efter en tid försöker bryta sig ut ur Mysingen bryter den lokale svenske befälhavaren i området mot marinchefens uttryckliga order och meddelar eldtillstånd för minspärren vid Mälsten, varpå undervattensföremålet ifråga skadades så pass illa att dess befälhavare anser sig tvungen att släppa ut en nödsignal i form av en gröngul vätska, som (enligt en av helikopterförarna) sprider sig på havsytan utanför Mälsten strax efter den mycket kraftiga minexplosionen. Det hör till saken att just den typen av nödsignaler är kännetecknande för NATO:s och USA:s ubåtar och kan läsas av av USA:s spaningssatelliter. Dessutom menade en norsk ubåtsljudanalytiker, efter att ha lyssnat på ljudupptagningarna från det mystiska undervattensföremål som två gånger passerat minspärren vid Mälsten, och som för övrigt var en av de bästa i världen på sitt område vid den aktuella tiden, att de radiosignaler som hade uppfångats från undervattensföremålet ifråga uppvisade klara tecken på att ha genererats med en elgenerator som är typisk för NATO-ubåtar.

Mälstencinsidensen ledde till Ubåtskommissionen, vars slutbetänkande pekade ut Sovjetunionen som ansvarigt för ubåtskränkningen vid Mälsten. I följd därav utpekar statsminister Olof Palme Sovjet som ansvarig för ubåtskränkningarna av svenskt inre vatten. Om OP var sovjetvänlig hade han väl inte handlat på det uppenbart antisovjetiska sättet. Bevisen för att undervattensföremålet är sovjetiskt var ju svaga, för att uttrycka sig milt. OP hade bara behövt peka på att bevisen var för svaga för ett definitivt utpekande av Sovjet.

Man kan tolka - och har tolkat - Mälstenincidensen som man vill. Jakt på lysbojar eller sillfisar eller att en sovjetisk ubåt i försåt utrustats med amerikansk generator, nödsignaler mm. Min tolkning av händelserna kring Mälsten åttiotvå, bara fyra år innan PM, är enklare: de visar alla tecken på att Operation Notvarp var en s k false-flag-operation syftande till att vända svensk opinion mot Sovjetunionen och därmed vinna politiskt stöd för att stärka Sveriges (och NATO:s) försvarskapacitet i norra Europa och specifikt i Östersjön. Operation Notvarp fick också just den effekten. Svenska opinionen vände, krav ställdes på ett förstärkt svensk ubåtsjaktförmåga och amerikansk ibåtsjaktteknologi installerades längs den svenska kusten. Operation Notvarp, som, om den som jag starkt misstänker var en false-flag-operation, var samordnad mellan Rosenbad (OP) och Vita huset (Reagan), och visar, enligt min uppfattning, tydligt var OP:s ideologiska hemvist och militärpolitiska ståndpunkt, bara fyra år innan han mördas. Att Operation Notvarp var en false-flag-operation antyddes också av Reagans försvarsminister, som senare villigt avslöjade att amerikanska ubåtar hade opererat på inre svenskt vatten i "övningssyfte" och med den svenska regeringens samförstånd.

Därför är påståendena att OP, p g a sin "sovjetvänlighet", omöjligen kan ha mördats av KGB enligt min mening minst sagt ounderbyggda av de svenska politiska sakförhållanden som rådde under första halvan av åttiotalet.

Jag anser att KP hade ett tydligt alternativ. Han kunde ha meddelat att PU har utrett Stig Engström som GM, men att man inte funnit något som bekräftar teorin och att det därför är en teori bland andra det funnit misstankar om kunde stämma, men som man inte kunnat styrka. Förmodligen anser ingen eller mycket få att det var fel att utreda Stig Engström så långt det går.

Det hade varit hans plikt som objektiv åklagare och förundersökningsledare. Har han en egen tro om vad som hände kunde han eventuellt torgfört den som pensionär, privatspanare och privatperson. Nu blev det istället en privat uppfattning om Stig Engström hos några av fallets utredare framlagt som officiell hållning och slutpunkt på det allvarligaste mordfallet i Sverige.

Även mordets tillvägagångssätt är öppet för subjektiv tolkning och diskussion. Det är okej att ha en åsikt, men våga i så fall stå för att det är din åsikt och argumentera sedan varför den stämmer. Så förs saklig diskussion

Rörande modus anser jag personligen att bland det första man bör göra när man sätter sig in i Palmemordet är att läsa de första förhören med Inge Morelius. Här skymtar en helt annan bild av gärningsmannen än den som senare kom att växa fram. Centralt i sammanhanget är att Morelius är i princip det enda vittne som sett hela förloppet, han sitter i en bra vinkel, är nykter och har uppmärksamheten riktad mot gärningsmannen. Troligtvis är det här det närmaste vi kommer honom. Morelius kommenterar gång på gång hur kall han var, hur han bara gick därifrån och hur han visste exakt hur han skulle göra för att ingen skulle märka honom.

Ingen har sett någon som ens liknar gärningsmannen på Sveavägen och detsamma gäller den andra sidan. Lars Jeppsson går Luntmakargatan söderut och ett sällskap lämnar restuarang Bohemia på Tunnelgatan minuterna före mordet. Ingen har sett någonting här heller. Så Morelius kommentar om hur han kom ur ingenting stämmer.

Det är för mig främmande hur man kan läsa detta och koppla samman den person Morelius beskriver med exempelvis Stig Engström. Givetvis kan detta bara vara Inge Morelius tolkningar, gärningsmannen kanske hade hjärtklappning och ångest utan att det syntes utåt. Men det intuitiva intrycket på det centrala vittnet bör inte vara utan värde.

Ja, på detta sätt sitter vi och spekulerar kring de namngivna gubbarna, som om vi tittade på en deckare eller spelade ett bordsspel, men sannolikheten är stor att mördaren i verkligheten inte är en av de rollfigurer vi spekulerar kring (CA, SE, VG, CP, etc.). Då blir ju slutsatsen "den ene är mer misstänkt än den andre" poänglös; och det är i all synnerhet ingenting en åklagare kan använda som grund för en anklagelse, som om även han spelade Cluedo.

Ja, återigen; kan till viss del hålla med ditt inlägg.. visst, det kunde ha skötts ”snyggare” på ett eller annat sätt..

Dock; något som kan bekräfta/styrka teorin..? Nej, sant i ordets rätta bemärkelse... i så fall vore det ju bevis..

Men.. Ja, jag tror du vet vad jag menar 🙂
Skäligen misstänkt..

SE jobbade över samma kvällar som Palme var ute sent:
https://www.expressen.se/nyheter/engstrom-jobbade-over-samma-kvallar-som-palme/

Om varken SE eller Palme var ute så sent någon annan kväll i februari, så är det faktiskt märkligt.

Vissa uppgifter finns inte tillgängliga för mig på papper utan dom har jag fått vid samtal med olika personer. Ibland är det en långvarig process att få någon att berätta en kontroversiell upplevelse.

I det jag skrev i tråden litar jag på uppgiftslämnaren med en bakgrund inom Stockholmspolisen. Trots att skriftlig dokumentation saknas tycker jag signalementet och de distinkta tidpunkterna skulle kunna vara intressanta för fler än mig i tråden.

Väldigt intressant.


Dock betyder det att han har haft medhjälpare.