Nordkorea - bisarrt, fascinerande, sjukt

Nej det tror jag inte, den totala tystnaden från NK gör sitt till. Laddar de för ytterligare illdåd eller har fantasin hos Kimarna tagit slut?
Kim III lyser med sin frånvaro o syrran tycks ha krupit in i ett ickekommunikativt tillstånd.
De kanske rent av har svultit ihjäl?

Stort tack för del 2.

Jag kommer under läsningen av del 2, in på de två första Japanska ambassaderna till väst (Acapulco/mellanamerika) och Europa, eller rättare sagt, Spanien och Italien, nämligen Tensho och Kensho ambassaderna, slutet av 1500 och början av 1600-talet.

Dessa var väl förvisso rena ”kom och hjälp oss, vi kristna blir förföljda” missioner och förmodligen inte med något strikt officiellt uppdrag, och har väl heller inte haft någon större betydelse för historieskrivningen, men en inteessant frågeställning kan väl ändock göras.

1. Det är väl inte helt uteslutet att de kristna (katolska) missionärerna i Kina kunnat rönt större framgångar än dom gjorde i östra asien än dom gjorde, dom var ju på god väg i Korea, som fick kontakt med dessa präster i Peking och etablerade katolicismen i Korea, men kvästes tidigt.

Vad hade hänt om spridningen hade lyckats i Kina och även i Korea där den fick visst fäste, och fortsatt till Japan, förutsatt att man inte betraktat kristendomen och Jesus-Gudadyrkan som barbarisk och respektlös, framförallt respektlösheten gentemot de äldre generationerna.

2. Varför slöt sig Japan i fullständig isolation i flera hundra efter ambassaderna på 15-1600-talen? Är det helt och hållet beroende på att alla de asiatiska esoteriska religionerna, (buddismen) fick sådant inflytande och genomsyrade allt, från ”de lärda mästarna”, vilka oftast var mer ritualistiska och elitistiska än lärda, men ändock lyckades få ner det på folklig religionsnivå, och var helt lierade med de styrande politikerna, i syfte att fullända mål och syfte, nämligen total kontroll.

Eller var man redan då rädda för Kina?

Vad hade hänt om Korea blivit helt kristnat?

Det är möjligt att samtliga frågor kanske inte besvaras, men med dagens inlägg har jag åtminstone gjort ett försök.

Bortsett från det uttalade hotet mot Storbritanien i veckan, som skall få betala för kritiken om MR.
Det skall bli intressant att se vad det ligger för substans i det hotet.
Och Yo-jongs fortsatta uttalanden om att dörren är stängd för fortsatta diskussioner samt att något intresse för nytt möte med Trump inte finns.

Men, vi är ju vana vid det Nordkoreanska zig-zackandet, så det är sedvanlig taktik.

Yo-jong har fört de dubbla budskapen till en ny nivå, ena dagen, ”vi är immuna mot sanktioner och bryr oss inte om dom, Ni kan hålla på med dessa hur länge Ni vill” - nästa dag, ”sanktionerna är en krigsförklaring och vårt folk lider svårt av dessa, och vi kräver att dessa skall upphöra, annars kommer vi inte att avveckka kärnvapnen”.

Ge oss lättnader, fortsatta bidrag, nödhjälp, bistånd, räntefria lån, fredsavtal med säkerhetsgarantier för vår del, men inga andra förbehåll, så skall vi kanske fundera på avvecklingen......

Gyckelspelet och farsen fortsätter!

Dock håller inte denna fars samma tempo som en fars måste göra för att inte eftertanken skall hinna ifatt och avvliva den i detta fall idiotiska och osannolika intrigen.

Stort tack!

Imponerande historielektion, återigen.
Detaljrikedomen är enastående.

Ja bortsett från lite antibrittisk retorik samt villkorsjidder ang. ett eventuellt Trumpmöte så förefaller det som om de största insatserna sker nationellt.
Matbrist samt covid är det stora bekymret för NK just nu.

Tack för vänliga ord. Något jag ibland grubblar på är ifall det finns för mycket detaljer. Det kan ibland bli lätt att gräva ned sig i sådant för att vara säker på att artikeln skall stå på stabil grund, men orkar läsaren med det?

Övriga, eller utpräglade skumläsare med svalt intresse, passerar förmodligen inte stycke nummer två.

Under den senaste tiden har alltfler analytiker menat att ballongerna från Sydkorea inte bara var en ursäkt för att att eskalera sina hot och även sätta sprängningen i verket.
Man är genuint livrädd för att ytterligare information till folket får bägaren att rinna över, ballongerna var och är ett reelt hot mot Kimfamiljen.
Svälten, covid-19, och annan information skakar Kimfamiljen i grunden, hotet mot deras makt är större än vad det någonsin varit.

Det är synnerligen tragiskt att Sydkorea ger efter och viker sig för NK-regimens krav att stoppa de (två) organisationer som ser till att information delges NK-medborgare med hjälp av ballonger.

Ingen kan dock komma med en nöjaktig förklaring till varför Sydkoreas regering fullständigt och totalt kapitulerar för NK-regimens krav.
Vad skulle skälet vara till det? Vad är man rädd för? Sannolikheten för att NK skulle anfalla SK är ju obefintligt. Några idéer?

Skumma läsare göre sig icke besvär.
Mitt begränsade intellekt gör att jag ibland måste läsa artiklarna två gånger.

Tack Kumabjorn för att du delar med dig, det finns massor av intressant, bildande o kul att läsa, inte bara om det som rör det ämne vi diskuterar i den här tråden. (Japaner är däremot skumma med våra mått mätt, det framgår tydligt i många av de lärorika artiklarna, med stor sannolikhet gäller även det motsatta...)

Vi ser med all önskvärd tydlighet att Kina INTE har några som helst planer på att hörsamma omvärldens kritik och starka fördömmande av deras aggressiva expansionsplaner i HELA regionen.

Under den senaste tiden har alltfler analytiker menat att ballongerna från Sydkorea inte bara var en ursäkt för att att eskalera sina hot och även sätta sprängningen i verket.
Man är genuint livrädd för att ytterligare information till folket får bägaren att rinna över, ballongerna var och är ett reelt hot mot Kimfamiljen.
Svälten, covid-19, och annan information skakar Kimfamiljen i grunden, hotet mot deras makt är större än vad det någonsin varit.

Det är synnerligen tragiskt att Sydkorea ger efter och viker sig för NK-regimens krav att stoppa de (två) organisationer som ser till att information delges NK-medborgare med hjälp av ballonger.

Ingen kan dock komma med en nöjaktig förklaring till varför Sydkoreas regering fullständigt och totalt kapitulerar för NK-regimens krav.
Vad skulle skälet vara till det? Vad är man rädd för? Sannolikheten för att NK skulle anfalla SK är ju obefintligt. Några idéer?